Han gick längre än så – han bröt mot kårens alla oskrivna regler genom att köra Rolls-Royce, sjunga opera offentligt och mingla på kändispremiärer inför förtjusta veckotidningsfotografer. Johan Eriksson, delägare i Försvarsadvokaterna Stockholm, minns hur han som relativt nykläckt jurist träffade Henning Sjöström första gången.
”Det var som att träffa Zlatan, jag blev nästan lite blyg. Han var en mycket skicklig retoriker och med sin norrländska fick han en hel rättssal att lyssna. Han spetsade det med sitt kändisskap och kom att betyda enormt mycket för vår yrkeskår.”
Till de första kändisadvokaterna hörde även brottaren och OS-medaljören Pelle Svensson. I hans fall bidrog givetvis de idrottsliga meriterna till att göra hans namn välbekant.
I samma generation som Pelle Svensson, födda runt 1940, finns Leif Silbersky och Peter Althin. Leif Silbersky har förmodligen axlat Henning Sjöströms mantel som Sveriges mest kända advokat och Peter Althin har, vid sidan av juridiken, profilerat sig både som kristdemokratisk politiker och ordförande för Republikanska föreningen.
Utöver dessa fyra celebriteter är det få advokater i den äldre generationen som har låtit tala om sig utanför de egna leden. Fram till 1990-talet innehöll Advokatsamfundets stadgar till och med ett förbud mot att göra reklam för den egna verksamheten.
Men med de advokater som är födda på 1960- och 70-talen blåser nu förändringens vindar.
Jens Lapidus, som liksom Johan Eriksson är delägare i Försvarsadvokaterna Stockholm, är ett uppenbart exempel. Han är aktuell med en ny novellsamling och med sina initierade interiörer från Stockholms undre värd i trilogin Snabba cash, Aldrig fucka upp och Livet deluxe har han gjort sig ett namn som författare till spänningsromaner. Själv kallar han sin genre för ”Stockholm noir”.
Även advokat Thomas Bodström, före detta justitieminister och riksdagsledamot, har skrivit en deckartrilogi. Andra branschkolleger har frågespalter i veckotidningar eller är experter i tv:s morgonsoffor och nyhetsprogram.
För tre år sedan ställde Hanna Lindblom på Advokatfirman Althin upp i en reklamkampanj för klädkedjan MQ efter att ha varit mammaledig med sina tvillingar i 15 månader.
”Att få chansen att sitta på stortavlor över hela Sverige – vilken comeback! Det kändes lite kaxigt. Det var en sådan kontrast till tiden hemma med barnen, men också till hur man brukar marknadsföra sig inom min kår.”
Vad fick du för reaktioner?
”Både ris och ros. Men vi som är födda på 1970-talet är inte främmande för att göra sådant som ligger lite utanför ramarna. Vi är inne i ett väldigt spännande generationsskifte, som jag försöker gå lite i bräschen för.”
Resulterar kändisskap i flera mål?
”Absolut. Det hävdar jag med bestämdhet.”
Även Elisabeth Massi Fritz, som driver Advokatbyrån Elisabeth Fritz, har samtyckt till att göra modereklam. Hon ska bli modell och ambassadör för klädmärket Norrback, som drivs av finlandssvenskan Camilla Norrback.
Varför tackade du ja till det?
”Jag tycker att kvinnor i karriären ska hjälpa och stötta varandra. Hennes varumärke är smalt och exklusivt, ekologiskt och miljövänligt. Det påminner om mitt eget.”
Studenternas intresse för juridik har, liksom intagningspoängen till juristutbildningarna, ökat de senaste 15 åren. En del anser att amerikanska tv-serier som Lagens änglar, I lagens namn och Ally McBeal har bidragit till det.
Webbplatserna för Försvarsadvokaterna Stockholm och Advokatbyrån Elisabeth Fritz kunde vara direkt hämtade ur en introduktion till någon av dessa serier. Bilder på superstajlade medarbetare, med korslagda händer över bröstet, möter betraktaren på förstasidan.
2009 ställde Försvarsadvokaterna Stockholm dessutom upp i TV4:s dokumentärsåpa Advokaterna, där tittarna fick följa sex brottmålsadvokater i deras vardag. Med facit i hand är Johan Eriksson nöjd med den publiciteten.
”Om man vill vara med i de uppmärksammade målen ska man inte sticka under stol med att det är positivt att vara känd”, säger han.
”Det fanns tittare som fattade tycke för min kollega Clea Sandborn när hon stekte plättar, till exempel. Det är så det fungerar.”
Han anser också att tv-serien gagnade kåren i stort, trots att byrån fick skarp kritik av en del branschkolleger.
”Jag tror att vi bidrog till att öka förståelsen för vad vi gör. Vi märkte även att vi ökade studenternas intresse för att bli brottmålsadvokater, vilket gläder mig. De flesta studenter dras annars till affärsjuridiken, där det finns fler arbetstillfällen och mer pengar att hämta.”
Han tycker att det hos många advokater finns en obefogad rädsla för att ha kontakt med medierna.
”Visst har det det hänt att jag har blivit felciterad, men det är inte ofta. Det har till och med hänt att jag har ringt upp någon journalist själv då jag har tyckt att en fråga behöver belysas. Det tycker jag inte att man ska skämmas för.”
Hanna Lindblom är noga med att säga att hon vill slå hål på den glamorösa bild av advokatyrket som förmedlas i de amerikanska följetongerna. Det är hårt slit som gäller, säger hon.
”De flotta kontoren, flotta bilarna och flotta kläderna i tv-serierna ger en skev bild. Men visst spelar det roll hur vi klär oss, våra klienter förväntar sig en snygg och strikt klädsel. Vi iklär oss en roll, ungefär som prästerna.”
I Norge ställde några stajlade pressfoton nyligen till rabalder inför rättegången mot massmördaren Anders Behring Breivik. På bilderna poserade försvarsadvokat Geir Lippestad och hans tre biträden i en glassig studiomiljö.
Advokat Elisabeth Massi Fritz, som var SVT:s kommentator under den tio veckor långa rättegången, förstår kritiken.
”Det var inget fel på själva fotona, de var moderna och bra. Men i sammanhanget var de inte passande. Försvarsadvokater ska visa förståelse och respekt för motsidan. Det var många offer, anhöriga och efterlevande som reagerade starkt på de där bilderna. Det var onödigt.”
Själv driver hon en egen advokatbyrå där hon har elva anställda. Byrån företräder främst brottsoffer, målsäganden, som har blivit utsatta för våldsbrott. Enligt Elisabeth Massi Fritz är byrån ensam i Sverige om att vara specialiserad på hedersrelaterade brott.
”Om man har blivit utsatt för någon form av brott vill jag att man ska komma att tänka på min byrå. Det gör många i dag, och på så sätt har jag uppnått det mål som jag formulerade för 15 år sedan.”
Hon har även varit konsekvent i sin ägarstrategi. Att stå som ensam ägare till en advokatbyrå är ganska ovanligt.
”Jag vill kunna sätta min prägel på företaget och handplocka varje anställd för att garantera kvaliteten i vårt arbete. Det är svårt när det är flera ägare, även om det finns andra fördelar med delägarskap.”
Egentligen skulle Elisabeth Massi Fritz bli affärsjurist och hon började till och med på en sådan byrå för 20 år sedan, samtidigt som hon arbetade ideellt på fritiden. På en kvinnojour kom ett enskilt människoöde att förändra hennes liv.
”Jag ägnade två år åt att hjälpa en kvinna som drabbats av hedersrelaterat våld. Det var då jag bestämde mig för att byta nisch.”
Det som tände gnistan var den kvalitetsskillnad hon tyckte sig se mellan försvarsadvokaternas och brottsofferadvokaternas arbete. Lagen om målsägandebiträden trädde i kraft så sent som 1988, innan dess var det åklagaren som förde målsägandenas talan i rätten.
”Jag bestämde mig för att ta tag i det här systemet, och sedan dess har jag bara biträtt utsatta brottsoffer. Jag växlar aldrig sida, det vore svårt för mig eftersom utmaningen i många av mina mål består i att visa hur den tilltalade förvränger sanningen.”
Hon har även varit en flitig debattör i frågor som rör hedersvåld, ett begrepp som hon har bidragit till att mynta i Sverige.
Att lyfta upp rättssäkerhetsfrågor i debatten är också ett effektivt sätt att profilera sig. Ett annat exempel är Johan Eriksson, som bland annat skrivit debattartiklar om behandlingen av häktade och om bevisvärdering i brottmål.
Ett tredje exempel är Thomas Quicks försvarsadvokat Thomas Olsson, som även har satt strålkastarljuset på frågor om mänskliga rättigheter i fall som rättegången i EU-domstolen mot Sverigesomalierna och banksystemet Al Barakaat. Han har även biträtt journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson som nyligen släpptes fria efter att ha suttit fängslade i Etiopien.
”Att försvarsadvokater gör stora pr-insatser i enskilda sakfrågor behöver inte betyda att de är drivna av narcissism, utan många gånger ligger det ett stort rättspatos bakom”, säger Stefan Wahlberg, tillförordnad chefredaktör för Dagens Juridik.
”Advokaternas roll är ju att vara rättssäkerhetens grindvakter samtidigt som de försvarar sina klienters intressen. Därför har det varit positivt att se hur de har blivit alltmer aktiva i samhällsdebatten under de 25 år som jag har bevakat branschen.”
Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg tycker också att det är bra att advokatkåren tar större plats på den offentliga arenan.
”Det behövs, för rättssäkerheten har fått sig sina törnar de senaste tio åren. Efter den 11 september har den internationella lagstiftaren varit väldigt effektiv med att införa repressiva regler. De hemliga tvångsmedlen har blivit fler och integriteten har beskurits. Då är det extra viktigt att advokatkåren reser mer principiella invändningar mot systemfel genom att delta i debatten.”
Thomas Olsson, delägare i Advokatfirman Silbersky, är också bekymrad över den ökande användningen av sekretessbestämmelserna.
”Massmedierna ska ju möjliggöra allmänhetens insyn i rättsväsendet. Men när försvaret allt oftare beläggs med yppandeförbud och häktningsförhandlingarna hålls bakom stängda dörrar är det svårt att upprätthålla. Dessutom uppstår en obalans när det bara är åklagarens version som når medierna när en person grips eller häktas. Det är sällan det massmediala intresset är lika stort när personen i fråga släpps eller frikänns efter att utredningen har fortskridit ett tag.”
Thomas Olsson är inte en advokat som skulle trivas med att delta i en dokusåpa. När hans ärenden rör viktiga samhällsfrågor tycker han däremot att det är hans skyldighet att delta i debatten.
”Själv har jag svårt att beteckna mig som kändisadvokat. Att bygga mitt eget varumärke är inte något som har intresserat mig, måste jag säga. Jag har satt min fot på en enda biopremiär och det var när jag fick biljetterna av min mer namnkunnige kollega (Leif Silbersky, red:s anm)”, säger han.
”Som förälder i dessa tider har man väl inte tid att hänga på inneställen på kvällarna. Det finns sysslor hemma som man förväntas ta del av.”
Finns det då några risker med den yngre generationens ökande intresse för egenreklam?
”Det är en svår balansgång. Advokatens profilering får aldrig ske på klientens bekostnad. Klienten kanske inte alls vill ha publicitet kring sig själv eller sitt mål. Som försvarsadvokat måste ha väldigt gott omdöme”, säger Hanna Lindblom.
Anne Ramberg på Advokatsamfundet har inga synpunkter på hur advokater marknadsför sig så länge de upprätthåller sin tystnadsplikt.
”Även advokater är näringsutövare som ska verka på en konkurrensutsatt marknad, så visst finns det ett legitimt intresse för dem att göra adekvat reklam för vad de kan och inte kan”, säger hon.
”Men advokatyrket är en förtroendebransch. Hur långt man kan gå i sin reklam utan att förtroendet naggas i kanten måste var och en bestämma själv.”