Debatt: S vänder ryggen åt jobben

Alliansen har i dagarna presenterat höstbudgeten, den sjunde i raden. Krisen i Europa är samtidigt inne på sitt femte år och återhämtningen väntas ta tid. Andra länder har behövt göra tuffa nedskärningar som slagit hårt mot jobb och välfärd för att återställa omvärldens förtroende. Så inte Sverige. Tack vare en ansvarsfull ekonomisk politik har alliansen kunnat möta krisens effekter och fortsätta att stärka tillväxtförutsättningarna för fler jobb i växande företag. Svensk ekonomi har visat motståndskraft och omvärlden har ett starkt förtroende för finanspolitiken.

Sveriges starka position ska värnas och stärkas ytterligare. Tyngdpunkten i budgetpropositionen ligger på att varaktigt stärka Sveriges tillväxtmöjligheter och motverka att arbetslös­heten biter sig fast. Satsningar på ­infrastruktur, där järnvägsinvesteringar står i fokus, underlättar för ­industrin och arbetspendlare. Satsningar på forskning och utveckling värnar Sveriges position som ledande forskningsnation med kunskaps­intensiva företag. Investeringsklimatet förbättras genom att bolagsskatten sänks till en internationellt konkurrenskraftig nivå och ett investerar­avdrag införs för att stärka riskkapitalförsörjningen. Genom att investera för framtiden lägger regeringen en grund för fler jobb i växande företag.

I ett försök att plocka politiska ­poänger ratar oppositionen framtidsinvesteringarna. Från att alltid tidigare ha hävdat att vi gör för lite och för sent väljer den nu att vända ryggen åt jobb och tillväxt och i stället hävda att Sverige inte har råd med satsningarna. Detta partitaktiska försök att framstå som ansvarsfulla bygger på en felaktig uppfattning om hur finanspolitiken har att förhålla sig till överskottsmålet i kristider.

Oppositionens vantolkning av överskottsmålet är opportunistisk och riskerar att undergräva förtroendet för ett finanspolitiskt ramverk som tjänat Sverige väl, och som internationellt ses som ett föredöme.

Att ekonomins fluktuationer mellan hög- och lågkonjunkturer påverkar offentliga ­finanser är ofrånkomligt, och därtill önskvärt eftersom ­finanspolitiken ­bidrar till att stabilisera konjunktursvängningarna genom att gasa i uppförsbacke och bromsa i nedförsbacke. Överskottsmålet kompletterar detta med målet att de offentliga finanserna ska uppvisa ett överskott på 1 procent över en konjunkturcykel.

Målet avser ett genomsnitt över hela konjunkturcykeln: när resurs­utnyttjandet är högt bör överskottet i offentliga finanser vara över mål­nivån och när resursutnyttjandet är lågt bör det vara under målnivån. ­Oppositionen hävdar nu att överskottsmålet kan reduceras till några enstaka indikatorer som inte beaktar konjunkturen.

Överskottsmålet låter sig inte utvärderas utifrån enstaka indikatorer, utan måluppfyllelsen bör alltid bottna i en samlad bedömning. Den mekaniska analys av målavvikelser som oppositionen nu ägnar sig åt riskerar att leda den ekonomiska politiken helt fel. Den rådande lågkonjunkturen är ovanligt djup och lång. För att de ej konjunkturjusterade indikatorerna ska landa på 1 procent 2013 skulle oppositionen behöva presentera budgetmotioner som innebär åtstramningar på tiotals miljarder. Vi menar att det är osannolikt att oppositionen faktiskt kommer att förorda en sådan åtstramnings­politik som skulle slå hårt mot jobb och tillväxt.

Sverige har bland Europas starkaste offentliga finanser. I år väntas EU-­länderna i genomsnitt ha underskott i offentliga finanser på 3,6 procent av BNP, och en skuldnivå på 86 procent, medan Sverige väntas ha ett underskott på 0,3 procent och en skuldnivå på 38 procent. Både EU-kommissionen och OECD gör bedömningen att Sverige i dag är ett av de länder i Europa som har den starkaste långsiktiga hållbarheten för offentliga finanser.

Tack vare starka offentliga finanser och en motståndskraftig svensk ekonomi finns nu utrymme för tillväxtfrämjande framtidsinvesteringar samtidigt som nödvändiga säkerhetsmarginaler värnas. Reformutrymmet på 23 miljarder är väl avvägt för att dämpa krisens effekter utan att under­minera skyddsvallarna. Det finansiella sparandet bedöms vara strax under noll 2012 och 2013, vilket är motiverat på grund av konjunkturläget. När konjunk­­­t­uren normaliseras framöver väntas en återgång till överskott.

2015 väntas det finansiella sparande uppgå till 1,7 procent och 2016 till 2,5 procent. Även med tydligt lägre tillväxt än väntat 2013 och 2014 skulle inte överskottsmålet äventyras. Alliansens investeringsbudget tillför energi till ekonomin och stärker de långsiktiga förutsättningarna för jobb, tillväxt och välfärd. Så tar vi ansvar för Sverige.

Anders Borg, finansminister (M)

Anna Kinberg Batra, ordförande för finansutskottet (M)

Kontakta Debattredaktionen debatt@di.se