Det går inte att sälja in återställare av Alliansens skattesänkningar till väljarna, resonerar Socialdemokraternas skatteutredare Leif Pagrotsky och verkar ha ekonomiskpolitiska talespersonen Magdalena Andersson med sig. Han föreslår istället nya skattesänkningar för pensionärer, sjuka och arbetslösa.
Alliansregeringen och moderate finansministern Anders Borg fortsätter å sin sida att peka i riktning mot fler skattesänkningar för pensionärer, fler jobbskatteavdrag, ytterligare sänkt bolagsskatt, med mera.
Men för den som hatar skatter är det alldeles för tidigt att pusta ut. Framtidens välfärd kommer nämligen att kosta mer, inte mindre.
Vård, skola och omsorg finansieras som bekant med skattepengar. Det är välfärdssektorer som nalkas en kostnadsexplosion i spåren av att Sveriges åldersstruktur alltmer börjar likna Costa del Sols strandpromenader eller ett caféprogram i tv.
Med en åldrande befolkning kan vi vid sidan av en lavinartad utveckling av antalet sängar i äldrevården även vänta oss ökade krav på barnomsorgen och skolan.
När vi ska arbeta mer för att försörja allt fler äldre och den internationella konkurrensen tvingar fram kapprustning på utbildningsområdet, måste för- och grundskolan helt enkelt leverera mer.
Dessutom är de hårdföra kraven på högre löner från sjuksköterskor och lärare det senaste året sannolikt bara början. Välfärdens fotsoldater känner vittring av större förhandlingsutrymme när efterfrågan på dem ökar.
Gemensamt för dessa exempel på kostnadsökningar är att de faller på kommunerna. Den kommunala välfärden bekostas något förenklat till 70 procent av kommunala inkomstskatter och till 30 procent av statsbidrag.
I kommunerna går skattetrenden redan på tvärs med utvecklingen i rikspolitiken. Det är i år fler kommuner som höjer än som sänker kommunalskatten, enligt samarbetsorganet Sveriges Kommuner och Landsting.
Bli inte förvånad om lokala partiföreträdare för bägge blocken kommer att tvingas försvara fler kommunala skattehöjningar de kommande åren, oavsett tongångarna från M och S i rikspolitiken.
Vän av ordning påpekar nu kanske att vi ju kan betala en dyrare välfärd genom tillväxt och fler jobb i stället. Det skapar ju nya så kallade reformutrymmen som kan komma kommunerna till del.
Men att ordna en riktigt stark svensk tillväxt framstår som en kanske lika stor utmaning. Finansministern tecknar själv framtidsbilden att Europa, Sveriges dominerande exportmarknad, förmodligen ”står och stampar” på usla 1 procents tillväxt de närmaste tio åren.