Politikområdet handlar om att främja nya, livskraftiga och växande företag. Det kan handla om jobbskatteavdrag som rut och rot, skattelindring för energiskatter eller om insatser för att utveckla småföretagande på landsbygden, ett stort antal finansiella insatser, rådgivningsinsatser, insatser avseende regelförenklingsarbete eller för att få fler kvinnliga entreprenörer, att få fler utlandsfödda att starta och driva företag, för att ge exempel på olika insatser inom småföretags- och entreprenörskapspolitiken.
Totalt kostar resurser riktade mot nya och befintliga småföretag över 46 miljarder kronor årligen. Det visar de beräkningar som vi har genomfört efter att ha gått igenom kostnaderna för tusentals olika projekt eller program som bedrevs inom småföretags- och entreprenörskapspolitiken i Sverige under 2009.
Helt dominerande är olika former av finansiella insatser, inte minst handlar det om 26 miljarder för i första hand skattesänkningar, riktade mot främst befintliga småföretag. Små resurser riktas mot det som brukar definieras som entreprenörskapspolitiken, det vill säga insatser för att få fram nya och unga företag. När det gäller denna del av politiken pratar vi om kostnader motsvarande ett par procent av de totala kostnaderna.
Olika länder har ungefär samma typer av insatser, men inget land har en tillfredställande och samlad bedömning av effekterna av de årliga kostnaderna för småföretags- och entreprenörskapspolitiken. Detta leder i sin tur till den besvärande slutsatsen att ingen vet vad politiken ger – det saknas helt enkelt samlade utvärderingar av effekterna av satsade resurser.
För det första är det anmärkningsvärt att Näringsdepartementet med ett övergripande ansvar för småföretags- och entreprenörskapspolitiken endast har direkt inflytande över
cirka 8 procent av de årliga kostnaderna. Exempelvis är Jordbruksverkets kostnader enbart för programmet avseende utveckling av företagande på landsbygden mer än tre gånger så stora som Näringsdepartementets totala kostnader.
Vi menar inte att det är uppenbart fel att satsa på att få fram företag på landsbygden, men ifrågasätter om proportionerna och fördelningen av resurserna är rimliga.
För det andra borde diskussionen handla mer om en eventuell omfördelning av de statliga insatserna, än om ständiga krav på ytterligare resurser. Ska större resurser gå till riskkapitalavdrag bör resurserna till andra områden minskas, för att ta ett konkret
exempel. Eller varför är resurserna till entreprenörskapspolitik så begränsade – borde en större andel av resurserna användas till att få fler att starta företag? Endast bra utvärderingar kan ge svar på dessa frågor.
Problemet är att det i Sverige liksom i andra ekonomier saknas sådana systematiska utvärderingar av hela småföretags- och entreprenörskapspolitiken. En anledning är att det saknas ett enhetligt system för hur de tusentals enskilda projekten ska redovisas. Varje organisation eller myndighet har etablerat sina egna system för hur redovisningen ska ske. Tillväxtanalys har ansvar för den så kallade statsstödsrapporteringen och har också tagit fram en stöddatabas som täcker mindre delar av politiken. Men det räcker enligt vår mening inte.
Varje departement har sina egna program som det ansvarar för, men det är svårt att se hur alla dessa aktiviteter samordnas. Det leder till att de förhållandevis små separata program, av det slag som Näringsdepartementet bedriver, alltid blir de som hamnar
i fokus av diskussionerna, utan att man ser till hela bilden. Därmed är småföretags- och entreprenörskapspolitiken ett unikt politikområde.
Slutsatsen blir således att Sverige snarast bör se till att skapa ett system där de årliga kostnaderna för hela detta politikområde redovisas enhetligt. Viktigt är att analysera om fördelningen av resurser motsvarar uppställda mål, att Näringsdepartementet får ansvar för att samordna insatser mellan departementen och att man ger Tillväxtanalys uppgiften att genomföra kontinuerliga systemutvärderingar av området.
Detta är nödvändigt då vi inte diskuterar marginella resurser utan talar om kostnader som är jämförbara med kostnaderna för exempelvis utbildnings- eller försvarspolitiken eller polis och rättsväsendet, för att ta några andra exempel.
Anders Lundström, professor vid Mittuniversitetet och vd för Peer
David J Storey, professor vid universitetet i Sussex och vinnare av Global award for entrepreneurship research 1998