”Jag skulle aldrig skriva detta om jag inte varit övertygad om att det jag skriver är korrekt”, säger Dan Olofsson om sin redogörelse.
Den 19 mars 2009 när Maths O Sundqvist överlät sitt livsverk Skrindan till Carnegie tvingades familjen skriva på ett sekretessavtal.
Även Dan Olofsson avkrävdes sin namnteckning, men vägrade och i boken om sitt liv bryter han nu först av alla inblandade tystnaden om Sundqvists uppgörelse. I uppgörelsen fick barnen Sundqvist en option som gav dem rätt till 25 procent av värdeökningen i Skrindan till och med mars 2014, efter ett avdrag på 1 miljard kronor.
Men trots att optionen alltså löper i fem år har Riksgälden och Carnegie sålt ut Skrindans tillgångar i expressfart. Redan efter drygt halva optionens löptid var allt av värde sålt.
”På detta sätt tog Riksgälden och Altor/Bure bort den möjlighet familjen hade att få tillbaka en del av värdena”, skriver Dan Olofsson. Statens vinst på Skrindan blir 599 Mkr.
Barnens option är däremot värdelös.
”För mig är statens totala brist på vanlig enkel affärsmoral inte bara djupt förvånande utan helt obegriplig”, skriver Dan Olofsson.
Han är också tydlig med att Harald Mix, grundare av riskkapitalbolaget Altor som köpte Carnegie, svek familjen Sundqvist.
”… Harald Mix på Altor sa till Maths att det här kör vi tillsammans i fem år och det kommer att bli bra. Harald Mix levde inte upp till detta.”, skriver Dan Olofsson.
Harald Mix besvarar kritiken så här:
”Jag kan bara konstatera att Altor direkt eller indirekt inte haft möjlighet att på egen hand disponera tidpunkten för avvecklingen av engagemanget. I övrigt inga kommentarer”, säger Harald Mix.
Före krisen, sommaren 2007, var Maths O Sundqvist god för 8 miljarder kronor. Han ägde aktier och fastigheter för 22 miljarder, men redan på hösten vände börsen ned och i juni 2008 var hans belåning hos Carnegie högre än 70 procent. I stället för att tvångsförsälja aktierna omedelbart, som regelverket kräver, beskriver Dan Olofsson hur den hårt pressade investmentbanken genomför nya affärer på eget bevåg.
Centralt är vad som hände den 8 juli 2008. Carnegie sålde då åtta miljoner Hexagonaktier från ett av Maths O Sundqvists bolag till hans tre vuxna barns depåer i Carnegie. Med affären följde lån på 800 Mkr. Plötsligt var alltså barnen djupt skuldsatta utan att veta något om detta.
Dan Olofsson berättar hur transaktionen genomfördes utan att i förväg informera vare sig Maths O Sundqvist eller barnen. Ingen av dem har heller gett sitt tillstånd till aktieaffären i efterhand. Men i stället för att sälja aktierna omedelbart gjorde Carnegie fler affärer på barnens depåer och skulderna växte. I slutet av juni, alltså före Carnegies transaktioner, fanns ett överskott på 241 Mkr i barnens depåer.
I oktober, tre månader senare, var de i stället skyldiga Carnegie 614 Mkr.
”Det är fullständigt uteslutet att en kund skulle kunna ta de beslut jag berättat om. Det kan bara en bank som är i problem göra”, skriver Dan Olofsson och fortsätter: ”Uppenbart är att barnen Sundqvists konton tömdes av Carnegie. Huruvida detta skett inom eller utanför lagens råmärken, kan jag inte bedöma. I vart fall följde det inte bankers regelverk.”