Lundingruppens äventyr i Kurdistan började som något av ett fiasko. Under hösten 2009 köptes 60 procent av blocket Pulkhana, 60 procent av blocket Arbat och 20 procent av blocket K42 - även känt som Taza. Totalt betalade företaget 630 Mkr i avgifter för sina andelar i de tre blocken.
I slutet av 2011 stod det klart att både Arbat och Pulkhana hade floppat. I det förstnämnda fanns det inte tillräckligt mycket olja för att det skulle vara värt att borra.
Vad gäller Pulkhanablocket uttryckte Lukas Lundin sin frustration i en intervju med Dagens industri i ferbruari 2012.
"Vi har haft en massa otur. På 1950-talet utvanns 3.000 fat vid tester men vi fick inte oljan att flyta. Det är jätteotur", sa han då till tidningen.
De misslyckade investeringarna ledde under 2011 till ett kraftigt kursfall. Den som hade köpt aktier i bolaget hade vid tiden kring noteringen på First North fått betala i runda slängar 5-6 kronor per aktie.
Trots den kraftiga uppgången under sommaren har kursen den senaste tiden inte nått högre än till 3,50 kronor. Den som har varit med på hela resan har alltså förlorat uppskattningsvis halva insatsen.
Aktieägarna sätter nu sitt hopp till Atrush - ett block som inte ingick i bolagets ursprungliga plan för Kurdistan. Shamaran Petroleum köpte den 21 oktober 2010 en 20-procentig andel av blocket, via samriskbolaget General Exploration Partners.
Den senaste tidens uppgång beror nästan uteslutande på att en brunn i Atrushblocket har visat överraskande bra oljeflöden, vilket har tolkats som att sannolikheten är hög för att det är en mycket värdefull källa.
Aktien har också flera dagar i september varit mer handlad på Stockholmsbörsen än många storbolag, vilket är ett tecken på att småspararnas intresse för aktien har vaknat.
Förutom själva sökandet efter olja är politiska faktorer det mest avgörande för Shamaran Petroleum. Det pågår ständigt förhandlingar mellan den regionala regeringen i Kurdistan och Iraks nationella regering i Bagdad, om hur oljeinkomsterna ska fördelas.
Ett långsiktigt och bindande avtal skulle sannolikt göra att de stora internationella oljejättarna till slut vågade ge sig in i Kurdistan. Det kan å ena sidan innebära att konkurrensen blir för stor för ett litet bolag som Shamaran Petroleum.
Å andra sidan öppnar det för ett guldkantat uppköp om Atrushblocket verkligen är så värdefullt som borrtesterna tyder på.