För den ekonomisk-politiska debatten vore det välgörande med tydliga skillnader mellan landets två största partier och mellan de två kandidaterna till finansministerposten efter valet 2014. Halva mandatperioden har gått och hittills har det mest handlat om skuggboxning med värdeord och övertagande av motståndarens positioner.
Men det finns områden där det vore bra för Sverige om M och S kunde komma överens. Många har påpekat att landet behöver en ny blocköverskridande skatteuppgörelse. Den från det tidiga 1990-talet har fått väl många revor, med sänkningen av restaurangmomsen som det senaste exemplet.
Anders Borg och Magdalena Andersson borde kunna komma överens rätt enkelt när det gäller två viktiga skatter: fastighetsskatten och värnskatten. Forskningen, som både finansministern och Magdalena Andersson säger sig basera sin politik på, är tydlig. Fastighetsskatten ger staten nödvändiga inkomster utan att snedvrida ekonomins funktionssätt. Värnskatten minskar antalet arbetade timmar bland ekonomins mest högpresterande.
Det borde med andra ord vara självklart att återinföra fastighetsskatten på bostäder och avskaffa värnskatten. Ett sådant skifte borde också tilltala Anders Borgs och Magdalena Anderssons kamerala instinkter. Fastighetsskatten på bostäder drog in 16,7 miljarder kronor till statskassan 2007, året innan den försvann. Ersättaren fastighetsavgiften, formellt en kommunal avgift, drog året därpå in 12,5 miljarder kronor, det vill säga drygt 4 miljarder mindre.
Värnskatten, de extra 5 procentenheterna i skatt på månadsinkomster över 47.850 kronor, inbringar omkring 5 miljarder kronor per år till staten. Enligt de flesta studier skulle ett avskaffande dock leda till betydligt mindre skattebortfall än så. Orsaken är att de som i dag betalar värnskatt då skulle jobba mer. Enligt den danska ekonomen Peter Birch Sørensen, som har utrett frågan för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, skulle skatteintäkterna till och med öka om värnskatten togs bort.
Vad är det då som får Anders Borg och Magdalena Andersson att säga nej till två skatteförändringar som de vet skulle förbättra ekonomins funktionssätt och dessutom ge omkring 4 miljarder kronor i ökade skatteintäkter? Opinionen förstås.
När det gäller värnskatten vill Anders Borg inte riskera att ses som de rikas beskyddare i gammelmoderat stil medan Magdalena Andersson har en intern partiopinion att ta hänsyn till.
I fråga om fastighetsskatten utgjorde den gamla utformningen en perfekt grogrund för missnöje. Lobbyorganisationen Villaägarnas riksförbund kunde lätt skaka fram pensionerade par som hade fått höjd skatt därför att det område där de hade bott i ett halvt sekel plötsligt hade blivit populärt.
Men det finns många skatter som väljare och intresseorganisationer inte gillar. Anders Borg åtnjuter stort förtroende och har en god pedagogisk förmåga. Magdalena Andersson kan alltid hänvisa till partigurun Ingvar Carlssons löfte om att värnskatten bara var tillfällig och skulle avskaffas så snart statsfinanserna var uppstädade. Att byta värnskatt mot fastighetsskatt har dessutom en helt okej fördelningspolitisk profil.
M och S har tillsammans nästan två tredjedelar av väljarna bakom sig. Att Anders Borg och Magdalena Andersson inte vågar ta i hand på att återinföra fastighetsskatten och ta bort värnskatten är fegt och skadligt.
Denna text har tidigare publicerats i Dagens industris månadsmagasin Dimension.