Thomas Hedner är professor i klinisk farmakologi vid Sahlgrenska akademien i Göteborg. Han är även doktor i ekonomi vid Linköpings universitet och entreprenör läkemedelsbranschen. Tillsammans med andra biomedicinska entreprenörer sålde han i våras företaget Duocort till amerikanska Viropharma för drygt 1 miljard kronor.
Thomas Hedner tycker att en viktig pusselbit hittills har saknats i debatten om regeringens mål att sålla fram en svensk forskarelit.
”Man har från regeringens sida inte sagt vad man vill åt”, säger han.
”Regeringen pratar om en elit. Men en elit för vad då? För att få fram ny kunskap eller för att få fram nya produkter? Innan man definierar vad man vill åstadkomma blir det bara politik”, fortsätter han.
En elitsatsning är bra om syftet är att få fram ny kunskap, anser han. Men om regeringen har siktet inställt på att öka graden av kommersialisering av forskningsresultat för att ta fram nya produkter och tjänster – då hjälper inte en elitsatsning på ren akademisk forskning menar han.
”Om man vill satsa på att ha kvar en läkemedelsindustri i Sverige, då är det inte en elitsatsning man ska göra. Istället måste man satsa på bredden, därför att de lösningar som ger stor nytta för många människor kräver ofta inte komplexa lösningar på elitnivå”, säger Thomas Hedner.
Han tar läkemedelsgruppen betablockerare som exempel, där man på kliniker i bland annat Sverige först upptäckte att det hade effekt mot kärlkramp. Duktiga praktiker och forskande läkare visade sedan att det sänkte blodtrycket, och sedan att det botade migrän.
”Det tog tiotals år, men är jätteviktiga medicinska upptäckter som räddade livet på många och botade sjukdom hos andra. Och det var inte grundat på komplex forskning utan upptäckterna gjordes som följdforskning av duktiga praktiker.”
Pengarna bör spridas ut på olika projekt av hög klass, menar han.
”Logiken är att ju fler som observerar, desto större chans att någon hittar en lösning därute”, säger Thomas Hedner.
Eva-Marie Byberg, pressekreterare hos Jan Björklund, bemöter Thomas Hedners synpunkter:
”Det här är en del av en väldigt omfattande forskningsfinansiering i Sverige, så det här nya greppet med elitsatsningar är bara en del av allt vi gör.”
Men är tanken att elitsatsningen också ska leda till nya produkter och tjänster?
”Tanken är att vi ska få mer, bra forskning i Sverige. Det är alltid bra om det kan leda till nya upptäckter.”
Ylva Hasselberg, professor vid Ekonomisk-historiska institutionen på Uppsala universitet, är kritisk till det aviserade elitprogrammet. Det är svårt att i förväg slå fast vad som är en lovande forskare, menar hon.
”Då gäller det att man satsar på rätt häst. Det går inte att se när folk är 30 år gamla att det här kommer att vara en Nobelpristagare om 20 år”, säger hon.
Istället skulle det vara smartare att ge många forskare lite pengar och hoppas att det dyker upp någon stor upptäckt, anser Ylva Hasselberg.
”Men så tänker inte Jan Björklund. Han vill göra planekonomi av det här och planera fram en stor upptäckt eller två som ska ge Sverige massa fördelar. Men det finns ingen historisk eller empirisk erfarenhet som säger att det går att göra det.”