FN-mötet i Rio i juni i år var därför mycket viktigt, men världens länder lyckades inte komma fram till de beslut som behövs för att möjliggöra en global omställning till hållbar utveckling. Diskussionen om konferensens huvudsakliga tema – en grönare ekonomi – stannade vid en debatt om definitioner snarare än en analys av eller överenskommelse om substansen. Det mest betydelsefulla som vi tar med oss från Rio är att världen ska enas om globala mål för hållbar utveckling efter 2015, tentativt kallade sustainable development goals, SDG:er.
Innehållet i målsättningarna återstår dock att definiera. SDG:erna har potentialen att visa vägen mot säkrad mänsklig välfärd men kan också komma att bli enbart tomma ord. För att dessa målsättningar ska kunna påverka de stora globala utmaningar vi står inför, krävs att samhället engageras genom forskare, företagsledare och civilsamhälle.
Dessutom behövs politiskt mod för att ta verkligt ansvar för kommande generationers rättigheter.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon har nu lanserat två initiativ för att bistå vid formuleringen av SDG:er. Det ena är en panel bestående av aktiva eller tidigare aktiva politiker, företagsrepresentanter och representanter från civilsamhället. Biståndsminister Gunilla Carlsson är en av dem som fått detta viktiga uppdrag. Det andra är ett initiativ baserad i vetenskap, ett Sustainable development solutions network, som leds av en av författarna till denna artikel (Sachs).
Detta blir ett oberoende globalt nätverk av forskningscentrum, universitet och teknisk kunskap, som ska utveckla vetenskapligt baserade lösningar på de svåraste utmaningarna inom hållbar utveckling. Detta sker i lokal, regional och global skala och blir meningsfullt endast om det stöds av en bred och öppen process som engagerar civilsamhället på alla nivåer.
Men det krävs goda exempel och ännu saknas länder som lyckats kombinera hög välfärd med resurssnålhet inom planetens gränser – till exempel nära nollutsläpp av växthusgaser.
Inget land är bättre lämpat än Sverige att visa möjliga vägar att nå dit. Genom att vara en föregångare kan Sverige, och övriga Norden, ligga i frontlinjen av den nya ekonomin. Vårt förslag är att fyra faktorer bör finnas med som en grund i utvecklingen av hållbarhetsmål efter 2015:
Att de kombinerar de tre målen att utrota extrem fattigdom, att stärka social integration och att säkerställa miljömässig hållbarhet, inklusive klimat- och biosfärsförvaltning.
Att de är formulerade utifrån den senaste vetenskapen och tekniskt kunnande.
Att de definierar globala säkra gränser för mänsklig utveckling och är formulerade på ett sätt som lyfter fram vilka investeringsbehov som finns för att påbörja en bredare samhällsomställning.
Att de är framtagna på ett sätt som inkluderar en mångfald av aktörer
i samhället.
Sverige har en unik position för att påverka denna globala utveckling och regeringen bör därför ta chansen att aktivt delta i processen kring ett nätverk för hållbar utveckling genom att initiera en öppen nationell dialog som engagerar samhället på alla nivåer. Det finns mycket att bygga på och Sverige har en historia av gediget miljö- och utvecklingsarbete. Denna process kan också utgöra en grund för utvecklingen av en nydanande och ansvarsfull politik.
Sverige bör också ta initiativ för att stötta tvärvetenskaplig spetsforskning för hållbar utveckling, exempelvis genom att stödja eller kandidera som värd för det nya forskningsprogrammet Future Earth som lanserades i Rio, och till befintliga institutioner. Forskning som gynnar en snabbare global omställning gynnar också Sverige som litet exportberoende land genom att
bidra till en mer stabil omvärld.
Johan Kuylenstierna, vd, Stockholm Environment Institute
Johan Rockström, chef, Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet
Jeffrey D. Sachs, professor och chef, The Earth Institute vid Columbauniversitetet, särskild rådgivare till FN:s generalsekreterare