Den kanske mest omtalade av dem är Jaques Delors, EU-kommissionens ordförande mellan 1985 och 1994 och en gång finansminister i Frankrike under den tidigare presidenten François Mitterrand.
Jaques Delors skrev den rapport som senare utmynnade i en plan för en gemensam valuta inom EU.
I dag är han djupt kritisk mot de styrande politikerna inom valutaunionen.
Enligt Jaques Delors beror eurosamarbetets problem på att medlemsländerna fortfarande bedriver varsin ekonomisk politik, i stället för en gemensam.
”När jag föreslog att budgetreglerna för EMU skulle kompletteras med arbetslöshetssiffror och andra faktorer som påverkade den nya valutan blev jag nedröstad. Då ansåg man att det var frågor som EU inte hade med att göra”, sa han i en intervju med Dagens Nyheter tidigare i år.
Jacques Delors ville enligt egen utsago få med samordning av beskattning och jobbpolitik i unionen, då grunden till valutasamarbetet lades i det så kallade Maastrichtfördraget 1992.
”Jag ångrar i dag att jag inte drev kraven på samarbete och solidaritet hårdare i Maastricht”, sa han till DN i januari.
Jacques Delors är inte den enda av personerna bakom euron som ångrar sig.
Frankrikes nuvarande arbetsmarknadsminister Michel Sapin var finansminister i landets socialistregering i början av 1990-talet och en av hjärnorna bakom valutasamarbetet.
Nu hör han till de som öppet förespråkar en finansiell och ekonomisk union mellan euroländerna.
”När vi röstade om Maastrichtfördraget var det med en klar avsikt att fortsätta vägen mot politisk integration. Senare kände vi en sorts lättnad eftersom vi trodde att den gemensamma valutan kunde fungera utan fördjupat politiskt samarbete. Det har tagit oss tio år att inse att så inte var fallet”, sa Michel Sapin i december till Reuters.
Frågan om ett ökat ekonomiskt samarbete mellan EMU-länderna är mycket kontroversiell.
Å ena sidan är det precis vad finansmarknaderna efterfrågar på kort sikt.
Detta eftersom ett ökat samarbete innebär att de stater som har en stark ekonomi då förbinder sig att göra mer för att hjälpa de europeiska länder som är i kris, vilket troligtvis lugnar ner marknaderna.
Samtidigt är det tveksamt om den folkliga opinionen i norra Europa vill att mer makt ska flyttas till Bryssel så att de krisdrabbade länderna i Sydeuropa kan få ro att röja upp i sina skuldberg.
Eftersom de finansiella experterna i stort sett är eniga om att dagens situation är ohållbar, återstår bara två alternativ: Att upplösa unionen eller att fördjupa den.
Precis som resten av eurons arkitekter, anser den Europeiska Investeringsbankens ordförande Philip Maystadt att den enda vägen ut är ökat samarbete.
”Jacques Delors brukade säga att euron haltar. Den har ett starkt ben i det monetära och ett svagt ben, den ekonomiska styrningen. Det är tydligt att dagens system inte är tillräckligt”, sa Philip Maystadt till Reuters i december.
Joachim Bitterlich, före detta rådgivare till Tysklands tidigare förbundskansler Helmut Kohl under förhandlingarna då EMU fick sin nuvarande form, har i sina uttalanden varit inne på samma linje.
”Européer kan bara ha en framtid om de håller ihop och inte bara försvarar en gemensam valuta, utan också en gemensam ekonomisk politik”, sa han i juni 2012 till brittiska BBC.