Stefan Yard, professor i företagsekonomi vid Ekonomihögskolan i Lund.
Foto: Lunds Universitet, Scanpix
Den som binder ett bostadslån för att få en tryggare ekonomi kan få betala en straffavgift på flera hundratusentals kronor om det vill sig illa. Störst blir smällen för bankens svagaste kunder.
"Det blir orimligt", säger Stefan Yard som är professor i företagsekonomi.
Ett femårigt lån på 1 miljon kronor kostar 78.000 kronor att lösa med dagens regelverk vid oförändrad bostadsränta (se faktaruta).
Kunden betalar en mellanskillnad för den återstående löptiden till banken. Men jämförelsen görs inte mot bankens upplåningskostnad eller utlåningsränta. I stället jämförs bostadsräntan mot statspappersräntan plus en procentenhet.
I takt med att skillnaden mellan statspappersräntan och bostadsobligationsräntan har stigit har systemet blivit allt mer orättvist, enligt Stefan Yard.
”Det är det som har blivit alldeles galet. Statspappersräntan har egentligen ingenting att göra med bankernas upplåningskostnad”, säger han.
En bättre modell vore att utgå från bostadsobligationsräntan, anser han. Det skulle radera ut merparten av ränteskillnadsersättningen. Kostnaden för att lösa det femåriga lånet skulle i exemplet sjunka från 78.000 kronor till 12.500 kronor.
”Det låter som en mer rimlig nivå”, säger Stefan Yard och poängterar att frågan måste utredas närmare.
En svårighet när man ska räkna ut en ränteskillnadsersättning är att bankens svagaste kunder riskerar att missgynnas. Så är det idag och så riskerar det att bli om man väljer att bara ändra jämförelseräntan.
”En svagare kund som har fått ett mindre förmånligt lån från början får betala en högre ränteskillnadsersättning. Trots att kunderna vid slutavräkningen borde vara likställda”, säger Stefan Yard.
En annan faktor som man bör ta hänsyn till när man bestämmer en jämförelseränta är kostnaden för att administrera lånet, tillägger Stefan Yard.
”Räntan är också en kompensation för att hantera lånet under löptiden och den kostnaden upphör ju.”