Det är en genuint avkopplande miljö med så rika omgivningar att man med fördel tillbringar mer än en övernattning här.
Tyvärr är inte vårt rum färdigstädat vid ankomst. Gör detsamma, tänker vi, börjar med en lunch och rustar oss sedan för ett besök i Vattensalongen. Det är nu det börjar kärva lite. Personalen verkar inte riktigt samkörd. Den ena receptionisten är mycket trevlig och tillmötesgående, den andra ger ett smått förvirrat intryck och motstridiga besked.
Samma sak upprepas i receptionen till Vattensalongen. Här blir vi tillsagda att använda morgonrockarna från rummet, som vi inte kommer åt eftersom rummet inte är färdigstädat. Efter protester får vi morgonrockar, men med förmaningen att vi måste ta med dem till rummet. Onödigt småaktigt när det dessutom är långt ifrån fullbelagt.
Avresedagen har vi tänkt utnyttja spaanläggningen fram till lunch, men får i hotellreceptionen veta att det inte går eftersom anläggningen ska städas. Den dagens receptionist på Vattensalongen är lyckligtvis mer tillmötesgående och ger oss tillträde.
En skaplig sommardag som denna lockar den varma utomhuspoolen mest. Här sitter man bekvämt med det varma vattnet ångande omkring sig med utsikt över Norra Loken. Lite märkligt är dock att man inte har direkt sjökontakt, en väg skiljer sjön från spaanläggningen. För att ta ett dopp i sjön får man gå en liten bit till Sjövillan med badbrygga.
Ända sedan 1700-talet har gyttjan varit Loka Brunns speciella attraktion. Gyttjan, som ingår som första moment i den populära behandlingen Loka Brunnskur, är förpackad i påsar som utgör en varm muskelavslappnande bädd. Därefter följer en delkroppsmassage varefter man får byta rum och sjunka ned i ett mycket varmt tallbarrsbad som skummar över alla bräddar.
Under de ensamma stunderna i behandlingsrummen kan vi inte låta bli att lägga märke till de frilagda rör- och kabeldragningarna. Här är det inte samma höga klass på miljön som i den nya pooldelen, som invigdes i slutet av förra året. Badavdelningen är, som ägaren Jens Spendrup sa i ett reportage i Di Weekend, "state of the art" med kristallkronor i taket som en liten påminnelse om Loka Brunns historiska anor.
Ett femtiotal hotellrum rustades upp samtidigt, bland annat vårt rum i Parkvillan. Rummet är stort och har en skön och bred säng från Carpe Diem. De stora fönstren mot balkongen har tunga röda gardiner. Enda nackdelen är att balkongen, som sträcker sig längs hela villans långsida, saknar avskiljning mellan rummen. Det begränsar den privata sfären.
Närheten till Grythyttan och dess kända restaurang- och hotellhögskola gör förvåningen extra stor att det är just i servicen det brister på sina håll. Det är med tveksamhet och tack vare enskilda medarbetares servicekänsla som betyget blir godkänt, en trea. Och med en stor portion överseende med hur middagen förflöt.
Den trerättersmeny som ingår i vårt paket, sommarspadagar, lämnar inget utrymme för val. Med tanke på att köket på förhand vet exakt vad som ska serveras till exakt antal gäster räknar vi med att maten ska anlända ganska omgående. Så visar sig inte vara fallet. Varken bröd eller vatten kommer heller fram på bordet utan att vi ber om det. En klick smör med salt finns retsamt på bordet medan vi försöker fånga servitrisens uppmärksamhet.
Förrätten är Vänerlöjrom på en tunn skiva surdegsbröd. Den syrade rödlöken är dekorativ och god, den trendriktiga mossan har friterats och bidrar med lite knaprighet.
Huvudrätten är en bit ölkokt grissida och en bit bakad flankstek. Två svampar kröner anrättningen som är smaklig men inte riktigt vill lyfta. Tur att färskpotatisen är så god.
Bordsgrannens uttjatade skämt ”Kan jag få beställa en Ramlösa?” överser vi också med och avslutar vårt besök med att dricka brunn. Det gör man i plastmuggar i Lokasalongen i anslutning till kyrkan. En passande färdknäpp inför den drygt tre timmar långa bilresan tillbaka till Stockholm.