På den kombinerade plantskolan och utbildningsanläggningen utanför staden Caaguazú
i Paraguay, knappt 20 mil från huvudstaden Asunción, växer stevia i raka rader på stora fält. Lantarbetare med vida stråhattar som skydd mot den brännande solen går i grupper och hackar bort ogräs ur den torra, röda jorden. Några män sitter i skuggan och får en föreläsning om hur det går till att odla stevia giftfritt. De tillhör de 350 småbönder som hittills har engagerats för att producera växten.
Anläggningen drivs av Granular, ett ungt Stockholmsföretag som enligt planerna ska omsätta miljardbelopp på stevia inom några år. Carl Horn af Rantzien och hans hustru Lotta är dominerande ägare i Granular, som även är verksamt i Kina där man tillverkar stevia i samarbete med en lokal partner.
Annars är Carl Horn af Rantzien mest känd som en av grundarna i stiftelsen A non smoking generation i slutet av 1970-talet.
”Alla anti tobaks-kampanjer hade enbart jobbat med fakta om risker med rökning, utan någon större framgång”, säger han.
”Vi insåg att man måste vinna slaget på skolgården för att förändra attityden bland tonåringarna.”
A non smoking generation sålde baseballjackor, jeans och kepsar med stiftelsens logotyp.
”Vi hade det amerikanska collegemodet som förebild. Grejorna var tillverkade i USA för att det var viktigt för känslan att vågen kom från USA.”
Försäkringsbolaget Trygg Hansa och flygbolaget SAS med dåvarande chefen Jan Carlzon gick in som sponsorer. Den tidens storheter som Ingemar Stenmark, Agneta Fältskog och Tomas Ledin ställde upp för projektet i början av 1980-talet.
”Vi kör i tre år, sa vi. Sedan får någon annan ta över. Stiftelsen är fortfarande aktiv i Sverige.”
Vilken effekt kampanjen fick för ungdomars rökande är inte exakt klarlagt.
”Det finns ingen separat undersökning för A non smoking generation. Men vi, tillsammans med upplysningsorganisationerna, har halverat rökningen i Sverige sedan starten. Fortfarande ligger rökningen här stabilt på hälften av Europas snitt.”
Därefter exporterade Carl Horn af Rantzien konceptet till USA och drog i gång A non smoking generation i Kalifornien och Minnesota.
”Jag gillar att bygga företag och projekt med små medel.”
Genom åren har Carl Horn af Rantzien varit med och startat ett tjugotal företag där han har varit huvudägare.
”Dessutom har jag varit med i ytterligare ett tjugotal bolag, inte som huvudägare men som drivande aktieägare”, säger han.
”Jag är en återfallsentreprenör. Jag har svårt att gå förbi en stig som jag inte har prövat.”
Han var med och byggde upp Ventana growth fund i Kalifornien under slutet av 1980-talet. Finansiärer var främst ett antal rika amerikanska familjer. Men även en del svenskar var med, såsom Anders Wall och Svenska Socker. Fondens uppgift var att investera i nystartade högteknologiska företag och arbeta med överföring av teknik mellan kontinenterna.
”Mitt jobb var att skaffa europeiskt kapital och jag engagerade mig även i styrelser i företag med problem och renoverade dessa bolag”, säger han.
Carl Horn af Rantzien jobbade med riskkapitalfonden under fyra år. Det hann under tiden bli fem fonder under Ventana.
”Sedan tyckte jag att det inte var så kul längre, det blev mest siffror. Jag är ingen finansperson.”
I Sverige var Carl Horn af Rantzien med och startade Svenska Riskkapitalföreningen på 1980-talet.
”Jag tog hit idéerna vad gäller riskkapital från USA.”
Carl Horn af Rantzien byggde upp ett riskkapitalbolag som döptes till Link. Han sålde sin andel till Investor i slutet av 1980-talet.
Praktikertjänst och Carl Horn af Rantzien samarbetade under fem år från slutet av 1980-talet.
”Det var en bra period med Praktikertjänst och vi tjänade oerhört med pengar”, säger han.
”Tyvärr slutade samarbetet med en kladdig skilsmässa på amerikanska.”
Med Carl Horn af Rantzien som konsult investerade Praktikertjänst i fastigheter i Kalifornien. Enligt en artikel från nyhetsbyrån TT satte Praktikertjänst tillsammans med andra svenskar och företag in 50 miljoner dollar, 358 miljoner kronor i dagens dollarkurs, i tre fastighetsbolag. Syftet var att spekulera i en prisuppgång. När priserna i stället rasade fick svenskarna problem och drog sig ur. Praktikertjänst tog efter hand över de svenska andelarna och blev majoritetsägare.
Praktikertjänst ansåg sig ha blivit lurat och stämde Carl Horn af Rantzien på 80 Mkr. Denne stämde i sin tur Praktikertjänst i en annan miljontvist samt för förtal. Bråket slutade med en förlikning med okänt innehåll.
”Vi gjorde en förlikning och skrev på ett avtal att inte kommentera innehållet i förlikningen”, konstaterar Carl Horn af Rantzien.
På 1990-talet köpte Carl Horn af Rantzien genom sitt investmentbolag Östgöta Bergslag i Rejmyre ett metallföretag som hade gått i konkurs. Det projektet gick det dock inte att få någon rätsida på.
”Jag tänkte fel. Gjorde det till ett självändamål att skapa sysselsättning, när det i stället gäller att skapa ekonomisk uthållighet”, säger han.
Bolaget hade 140 anställda när det förvärvades. Efter tio års försök att få lönsamhet fanns det bara 30 anställda och Carl Horn af Rantzien hade förlorat uppemot 15 Mkr på det svenska projektet.
”Det som retar mig är att jag var så dum. Fast å andra sidan, man måste få misslyckas ibland”, säger han.
”En entreprenör får aldrig vara för hård mot sig själv och säga att han eller hon har misslyckats. Alla kan göra fel, bara de inte upprepar dumma fel. Vi som är uppvuxna i den protestantiska miljön är lite för hårda mot oss själva i det här avseendet. Jag förklarar för min personal (på Granular, Di Weekends anm) att de också får göra fel. Gör de inte fel någon gång så har de inte tänkt utanför ramarna, det vill säga de är inte tillräckligt nyskapande.”
Carl Horn af Rantzien har inte så mycket till övers för dagens svenska riskkapitalbolag, som EQT, Nordic Capital och IK, vad gäller deras förmåga att skapa nya projekt och företag.
”Riskkapitalbolagen har skickliga räknenissar. De har standardiserat riskkapitalet så att det ska passa pensionsfonderna, som står för merparten av finansieringen. Visst är de duktiga och tjänar enormt med pengar. Men det har ju inte så mycket att göra med riskkapital för nya projekt. De investerar i mogna bolag i stället för i nystartade företag.”
Vart ska en entreprenör med en ny företagsidé vända sig för att hitta finansiering?
”En väg är att gå till Almi och med lite tur få kontakt med vettig en tjänsteman”, säger Carl Horn af Rantzien.
”Men den bästa vägen är att hitta privata finansiärer. Förmögna familjer ska hålla på med riskkapital. De förstår att pengar är en form av energi. De är inte rädda för att förlora pengar. Det handlar inte om förmögna personer som har ärvt sitt kapital och därmed egentligen inte vet hur förmögenheten har skapats. De som själva har byggt upp sina bolag, de vet vad det handlar om och har den uthållighet som krävs för att skapa något nytt och framgångsrikt.”
Han pekar ut familjen Rausing, Tetra Pak, som en mönsterfamilj i det här avseendet.
”I mitt eget fall har jag ett nätverk med investerare som jag har gjort affärer med i många år.”
Det nätverket kom väl till pass då Carl Horn af Rantzien 2004 drog i gång Granular och sötningsmedlet Stevia. Bland de 140 investerare som har bidragit med riskkapital finns Ikeas grundare Ingvar Kamprad, som har satt in 1 Mkr i bolaget. En annan är Raymond Karlsson, ägare till och vd för Svenska Batteripoolen i Borlänge, som har gått in med ungefär lika mycket.
”Det här är ju klockrent. Ett naturligt medel som gör att vi inte blir tjocka. Jag säljer inte aktierna. Om några år är mitt innehav värt 40–50 Mkr”, sa Raymond Karlsson till Di för några månader sedan.
I sin raffinerade form är stevia ett vitt pulver som är 300 gånger sötare än socker. Denna produkt har använts i Kina, Japan och Sydamerika sedan 1970-talet. Liksom det dominerande sötningsmedlet aspartam, som används i tusentals lättprodukter, ger stevia inga kalorier och kan också användas av diabetiker. Men eftersom stevia är en naturprodukt har det en fördel gentemot det syntetiskt framställda och omdiskuterade aspartam när det gäller hälsoinriktade konsumenter.
Stevia är sedan 2008 godkänt i USA och sedan slutet av förra året även i Europa. Carl Horn af Rantzien räknar med en snabb expansion för Granular.
”Stevias egenskaper, förenade med det goda mottagandet som Granular har fått för sin kvalitets- och hållbarhetsprofil, gör mig trygg i att våra planerade försäljningssiffror kommer att infrias.”
”Men livsmedelsindustrin är konservativ och styrs av efterfrågan. Tillväxten har blivit något lägre än vad vi räknat med hittills i år.”
Han är dock inte det minsta orolig för projektet.
”Det går bara lite långsammare än planerat. Men det följer samma kurva som under introduktionen i USA för drygt tre år sedan. Där har nu stevia tagit 10 procent av den totala sötningsmarknaden, inklusive socker.”
Själv klev han av vd-posten i början av året.
”Beslutet handlade om att förstärka ledningen med tanke på mitt engagemang i de globala branschfrågorna vad gäller stevia. Vi måste ha en höjd beredskap inför den väntade explosiva tillväxten.”
”Nu är jag ’the man who shakes hands’”, säger Carl Horn af Rantzien och skrattar.
Hans roll är att sköta kontakterna med samarbetspartner i Paraguay, Kina och Indien där bolaget är verksamt samt med stora kunder, samt distributionsbolag i bland annat Europa och Ryssland.
Carl Horn af Rantziens familj är, tillsammans med några bolag inom Länsförsäkringar, de dominerande aktieägarna i Granular. Han och hans hustru Lotta äger knappt 50 procent av aktierna och Länsförsäkringsbolagen 25 procent.
Om man ska tro aktieägaren Raymond Karlssons prognos för värdestegringen i Granular så lär familjen Horn av Rantzien inte ha några större problem med försörjningen framöver.
”Jag har aldrig varit intresserad av att samla pengar”, säger Carl Horn af Rantzien.
”Jag tycker att det skulle vara fattigt att dö rik. Att bara ha detta att titta tillbaka på. Jag vill kunna dö med ett leende på läpparna över att jag har utforskat många stigar.”