Di Weekends hotelltestare har flyt. Bokstavligen. I Sveriges största floatingkabin, med plats för två mänskliga flöten, guppar vi omkring och det är svårt att göra annat än att bara slappna av i det supersalta, varma vattnet. Gränsö slott har specialbeställt sin extra large-tank för att undvika den klaustrofobiska känsla många drabbas av vid "vanlig" floating, och det fungerar faktiskt.
Men det mesta är stort på Gränsö slott Resort, Hotell & Spa, som det fullständiga namnet lyder. Förutom huvudbyggnaden med medeltida anor och den modernare hotell- och spadelen nere vid vattnet, finns här en engelsk park med pampiga träd, två flyglar varav den ena fungerar som kafé och den andra som festlokal, en lada för konferenser, bröllopsbanketter och konserter samt en bungalowdel, byggd som en separat by kring en pool i en grönskande trädgård.
Hela anläggningen tronar mitt i Gränsö naturreservat på en halvö utanför Västervik, skild från fastlandet av en grävd kanal. Och det mesta är skinande nybyggt – ja, till och med det ”gamla” slottet.
Efter ett antal ägarbyten genom århundradena såldes slottet och marken i slutet av 1960-talet till Västerviks kommun, som lät alltihop förfalla. Ett kvartssekel senare fick journalisten Per Johansson tillstånd att driva konferens- och restaurangverksamhet på området, och stället renoverades. Men precis före invigningen 1993 gick både hans storstilade planer och själva slottet upp i rök. En hel veckas rasande bränder lämnade bara ruiner efter sig.
Västerviksborna måste dock ha gillat sitt slott. De kavlade upp ärmarna, samlade in namn och pengar och började uppvakta lokalpolitikerna. Några hundratusen kronor och rätt mycket tjat senare gav dessa med sig.
Det nya Gränsö slott fick dock finna sig i att bli en smula rumphugget, åtminstone upptill. Bottenvåningen lär vara närapå identisk med den ursprungliga, men övervåningen har krympt betydligt. 2005 fick Per Johansson köpa både slott och flyglar och har sedan dess orkestrerat omfattande utbyggnader.
Avstånden inom anläggningen är inte gigantiska, men när vårt rum visar sig ligga i en av bungalowerna känner vi ändå ett sting av besvikelse. Det luktar konferens snarare än lyxig weekend och de Bullerbyliknande stugorna ligger ett par hundra meter från både spa och reception och saknar havsutsikt. Men rummen är nya, fräscha och praktiska med var sin möblerad trädgårdsaltan utanför fönstret, och vi slipper allt vad störande-klackar-i-hotellkorridorer-nattetid heter.
Den lilla poolen mitt i byn känns nästan privat, omgärdad av grönska och väntande solstolar. Det enda som hotar att bli fullsatt är slottets spa. Den fina relaxavdelningen är märkligt underdimensionerad – särskilt när vädret är kyligt och de flesta nobbar utomhuspoolen.
Denna söndagseftermiddag är vi ett drygt tiotal gäster som rör oss mellan jacuzzin, den lilla kallbadpölen och innebassängen – vilket är precis lagom många för att slippa vänta, stänka eller irritera oss på varandra.
Irriterar oss gör vi däremot på receptionen. Personalen prioriterar i alla lägen bokningstelefonen framför befintliga hotellgäster och är påtagligt stressad när vi väl når fram.
Vilket man som gäst inte ens alltid gör – när vi från rummet försöker ringa receptionen (det är ju en bit att gå) möts vi varje gång av en telefonsvarare som oavsett tid på dygnet förkunnar att den inte öppnat än.
I restaurangen är servicen betydligt gladare och mer tillgänglig. Det ombyggda slottet har möblerats och tapetserats i 1700-talsstil för att återuppliva stämningen från svunna tider, och matsalen gör ett trevligt gammaldags intryck med vita dukar och silverkupor som högtidligt lyfts från tallrikarna när det är dags för varmrätt.
Läckrast är den skummiga kräftsoppan med hemliga ingredienser och citronpajen till dessert, lagad efter den tidigare ägaren greve Pipers handskrivna recept. Huvudrätterna är tyvärr mindre lyckade; den utlovat möra tuppen är knastertorr, gösen ackompanjeras av en ragu på puylinser, vårlök och citron som med sin skarpa syrlighet tar död på alla andra smaker och kalvryggen vilar i en alltför stabbig dillsås. Inte kökets bästa kväll.
Mysigare är då frukosten nere i slotts-kaféet, med härligt bröd, gott ekologiskt te och ett smarrigt utbud av pålägg, småvarmt och små skedar iskall Skagenröra. Då njuter vi i fulla drag, för just som vi bänkat oss intill den populära badstranden med utsikt över pittoreska Västervik (och ett inte fullt så pittoreskt grustag), bryter solen igenom molntäcket. Flyt, igen!