Alec Phillips noterar att valet av Paul Ryan är anmärkningsvärt eftersom han tydligare förknippas med en specifik politisk hållning än de flesta kandidater till vicepresidentposten och att de finanspolitiska frågor som han är känd för också är en nyckelfråga både i presidentvalskampanjen och när det gäller områden som det råder ekonomisk osäkerhet kring det kommande året.
"Marknadsaktörer verkar därför vara mer intresserade än vanligt när det gäller konsekvenserna av valet av vicepresidentkandidat, speciellt i ljuset av det 'finanspolitiska stupet' (fiscal cliff) vid årsskiftet och utsikterna för bredare finanspolitiska reformer 2013", skriver Alec Phillips och tillägger att Goldman Sachs inställning fortsatt är att de ekonomiska följderna av att låta det "finanspolitiska stupet" slå igenom fullt ut kommer att motivera kongressens ledamöter att nå en överenskommelse.
Enligt Alec Phillips skulle båda sidornas budgetförslag minska USA:s budgetunderskott betydligt jämfört med ett antagande om vad nuvarande politik skulle innebära. Presidentens budgetförslag från i februari skulle nästan föra budgeten till primär balans (utgifterna exklusive räntekostnader skulle nästan motsvara intäkterna). Republikanernas budgetresolution går klart längre än så och föreslår att underskottet förs till primär balans till 2015.
Paul Ryans budgetförslag skulle, enligt ekonomen, minska USA:s budgetunderskott snabbare och innebära större finanspolitisk återhållsamhet än presidentens budgetförslag. Båda förslagen skulle samtidigt öka intäkterna på grund av den inkomstskattesänkning som, enligt plan, löper ut vid årsskiftet, men presidentens skulle dessutom höja inkomstskatterna. Å andra sidan skulle republikanernas "Ryan-plan" minska utgifterna kraftigt under 2013 och 2014, även om den antar en ettårig försening när det gäller utgiftsminskningarna.
Förutom takten för underskottsminskningarna skulle sammansättningen skilja sig åt betydligt mellan de två alternativen. Enligt båda planerna skulle det bli en ökning av skatteintäkterna under räkenskapsåret 2013, främst på grund av att inkomstskattesänkningen löper ut, och ingen av de två föreslår en förlängning. Presidentens förslag skulle också tillåta skattesänkningarna för hushåll med inkomster över 205.000 dollar att löpa ut och även införa nya begränsningar på skatteavdrag och undantag för skattebetalare i de övre inkomstskikten. Effekterna av dessa skattehöjningar fortsätter in i 2014, när skatteåterbäringen för 2013 betalas ut. I sina beräkningar antar Goldman Sachs att inkomstskattesänkningarna kommer att tillåtas löpa ut vid årsskiftet, men att skattesänkningarna från 2001/2003 kommer att förlängas in i 2013.
Alec Phillips noterar att det är anmärkningsvärt hur måttliga besparingarna är i båda programmen för Medicare och socialförsäkringsprogrammen (två program som är kritiska för de finanspolitiska utsikterna på lång sikt).
Om president Barack Obama blir omvald och/eller demokraterna behåller sin majoritet i senaten blir det nödvändigt med en kompromiss med republikanerna för att genomföra finanspolitiska reformer. Detta har visat sig svårt att uppnå det senaste året, och Goldman Sachs bedömning är att det blir ännu svårare framöver eftersom en del av de mindre kontroversiella alternativen för att minska underskottet redan använts som en del av förra årets överenskommelse om skuldtaket och därmed inte längre är tillgängliga.
Alec Phillips konstaterar dock att även om inget av de två partierna ensidigt har förmågan att driva igenom finanspolitiska förändringar så verkar det som att vissa åtgärder för att minska USA:s budgetunderskott kommer att genomföras under 2013.