Annars var det mest slående intrycket att det inte bjöds på riktigt tunga nyheter, anser han. Det är svårt att peka ut någon verklig vinnare.
”Jag kan inte se att något parti har tagit hem segern. Möjligtvis att Reinfeldt kommer ut lite bättre efter allt prat om hur trött regeringen är”, säger han.
På lördagen höll Stefan Löfven höll sitt första tal som partiledare i Almedalen. Och han lyckades bättre än väntat, tycker Stig-Björn Ljunggren.
”Jag tycker han skötte sig väldigt bra. Dels själva framförandet, dels innehållet. Han återvände lite till Göran Perssons installationstal om det gröna folkhemmet”, säger han.
Stefan Löfven fokuserade på jobben, klimatet och utrikespolitiken. Däremot undvek han den infekterade frågan om vinster i välfärden, som är en av partiets största knäckfrågor.
”Det var en tydlig fingervisning åt dem i partiet som tycker att det där ska vara huvudlinjen. Det lämnar han åt Vänsterpartiet”, säger Stig-Björn Ljunggren.
Fredrik Reinfeldt ägnade en stor del av sitt tal åt landets skiftarbetare och pekade ut taxichaufförerna, poliserna, bagarna och undersköterskorna som Moderaternas nya hjältar.
”Jag tror att Reinfeldt tagit sitt parti på utbildning, de ska omskolas till att förstå att det arbetande folket inte bara är den övre medelklassen i Bromma”, säger Stig-Björn Ljunggren.
De mindre partierna gjorde allt för att få sin beskärda del av uppmärksamheten. Vänsterledaren Jonas Sjöstedt presenterade ett nytt förslag som totalförbjuder privata vinster inom välfärden.
Centerledaren Annie Lööf gick hårt åt det egna allianssamarbetet och krävde en uppryckning, medan Folkpartiet gjorde en helomvändning om a-kassan. Stig-Björn Ljunggren tycker att FP-ledaren Jan Björklund höll ett bra tal.
”Jag tycker att han gjorde en stark insats, det märks att han varit med ett tag”, säger han.
Stig-Björn Ljunggren har svårt att förstå den kritik som kommit från vissa håll mot arrangemanget, som går ut på att politikerveckan i Almedalen blivit ett jippo, snarare än ett forum för politisk debatt.
”Det här är folkbildning och demokrati i det tjugoförsta århundradet. Kritiken bottnar nästan helt och hållet i människor som koagulerat på 1900-talet. Det är sorgligt att se”, säger han.