Därför är nya A-klass förvånansvärt lik en Audi A3 eller en BMW 1-serie, som för övrigt är de enda konkurrenter Mercedes räknar med. Även om det skulle föranleda gråtattacker från Stefan Jacoby har vi härmed den smärtsamma plikten att meddela att ingen på Mercedes räknar med nya V40.
Nya A-klass har dessutom i stort sett samma yttermått som A3 och 1-serien, men är dock drygt en centimeter högre – trots att bilen blivit hela 16 centimeter lägre än föregångaren.
Däremot är bagageutrymmet i nättaste laget – 341 liter – vilket i runda slängar är 20 liter mindre än konkurrenterna, men faktiskt aningen mer än i Volvo V40 (335 liter). Detta sagt rent upplysningsvis, självfallet inte som en konkurrentjämförelse.
Till och med användningen av vinklar i bakljusen verkar ha fått sin inspiration från tyska konkurrenter och på något svårdefinierat sätt ser nya A-klass ut som en blandning av modeller vi redan sett – dock med undantag för den mycket märkestypiska fronten.Den skriker Mercedes.
Emblemet är också extra stort, vilket har sin tekniska förklaring. Bakom stjärnan döljer sig nämligen en radar, som i sin tur är den avgörande komponenten i ett nytt säkerhetssystem, kallat Collision Prevention Assist.
Det är inget dåligt system. Men det hade kunnat vara ännu bättre. Jämfört med sina större modeller C, E och S har Mercedes nämligen bara gått halvvägs med A-klass.
Radarn läser av hinder framför bilen och varnar föraren exempelvis om den ligger för nära bilen framför. Men det sker bara med en diskret varningstriangel bland instrumenten, som inte tillmäts större betydelse (läs storlek) än exempelvis om p-bromsen är aktiverad. Blir det riktig kris och föraren riskerar att köra på bilen framför kommer en lika diskret akustisk varning.
Pling, pling – men inte mycket mer.
Till skillnad från andra tillverkare och de egna, större modellerna finns här ingen automatisk broms. Möjligheten att undvika en olycka vilar helt på förarens reaktionsförmåga. Mercedes hävdar, med stöd av egna analyser i simulatorer, att tekniken fungerar i 90 procent av alla fall.
Föraren bromsar eller styr undan. Just det senare anses till och med enklare att göra om man slipper en automatisk broms. Den förklaringen låter ihålig så länge Mercedes har autobroms i sina större modeller.
En annan nackdel är att systemet fungerar i farter från 250 km/tim till 30 km/tim, men inte i stadstrafik. Här slår icke-konkurrenten Volvo Mercedes på fingrarna med standardmonterade City Safety, som i V40 dessutom fungerar i hastigheter upp till 50 km/tim.
Men en viktig poäng – och den ska sannerligen inte föraktas – är att varningssystemet är standard i A-klass. Inga andra konkurrenter har radarbaserade system som standard. Och vill man ha autobroms så går det att köpa som extrautrustning, för 9.900 kronor – varvid man också får adaptiv farthållare.
Å andra sidan kan man undra varför Mercedes inte löper hela linan ut när man ändå monterar en dyr radar i fronten på alla A-klassbilar.
A-klass har dock fler starka punkter. I mina ögon är chassiet en av dem. Det slår det flesta när det gäller komfort, men är ändå stabilt nog för så kallad dynamisk körning. En ny fyrlänkad bakhjulsupphängning torde vara en viktig förklaring till den fina komforten.
Däremot minns jag styrningen i såväl BMW som framför allt Volvo V40 (som inte är någon konkurrent) som vassare. När vi genomför ett test med slalomkörning på ett flygfält är styrningen i A-klass mer vevig än vad jag önskar.
Ljudkomforten är också god, med viss reservation för såväl vindbrus som däck. På slät asfalt hörs däcken inte alls, på skrovlig kommer trots allt en del buller.
Jag hinner köra två motorer, en diesel på 136 hk och en bensin på 156 hk (båda med modellbeteckningen 200, trots att den första är på 1,8 liter och den andra på 1,6 liter).
Den matchen vinner dieselmotorn lätt. Den är tystare och känns starkare.
Siffrorna säger att dieseln har vridmoment på 300 Nm från 1.600 varv, medan bensinmotorn ger 250 Nm från 1.250 varv – men i verklig körning känns den senare faktiskt en smula klen.
Jag körde dieseln med den nya sjustegade dubbelkopplingslådan, vilket ger en förbrukning på endast 0,41 liter per mil och ett koldioxidutsläpp på 109 gram per kilometer.
Förvånande är att interiören, trots dyrare material, är en smula platt. Den hade mått gott av några smakfulla inläggningar och läckra detaljer, utöver de runda ringarna runt luftintagen. Fast den friliggande skärmen, som ser ut som en platt-tv, är förstås frän.
Nya A-klass är inte bara sänkt vad gäller karosshöjd, utan också när det gäller tyngdpunkten, som ligger fyra centimeter lägre än föregångaren, och sitthöjden, som är hela 17,8 centimeter lägre än förra modellen. Därmed riskerar bilen inte att välta. Också i det avseendet är A-klass, numera, som de flesta andra bilar.