Foto: Jack Mikrut
"En solstråle i det kalla Sibirien", skrev Di mätt och belåten efter att ha besökt krogen under årets mörkaste månader. Den fortsätter att skina över Roslagsgatan – men också solen har som bekant sina fläckar.
Vi berömde då Chez Betty bland annat för att inte hålla sig med otyget sittningstider, utan låta gästen äta i lugn och ro. Vi varnade också restaurangen för att behålla samma meny alltför länge – det måste finnas en balans mellan igenkänning och variation.
Nu har Chez Betty infört två sittningar och (mer eller mindre) behållit griffeltavlans ursprungliga meny. Vi känner igen de vedugnsbakade musslorna, charkuterierna, sardellerna, biffen med bea och chokladmoussen – och mycket annat. Som tur är har stället och ägarna/kockarna också behållit den okonstlade charmen och det familjära mottagandet. Utförandet är oklanderligt. Men vi sänker matbetyget ett snäpp.
Krogen är fortfarande mer än värd en omväg, och många får också vända i dörren till den fullsatta lokalen med bara en handfull platser.
Denna gång är menyn också tyvärr fiskfri – och vegetarianen har att välja en alsassisk tarte flambée, en pizzaliknande rätt med andra ord.
Det vi däremot får är bland annat några enkla men goda friterade zucchiniblommor till förrätt (185 kronor). Så en smakrik marinerad, långkokt och avbränd lammlägg, daube (255 kronor). Dessutom en råbiff (220 kronor), som serveras i en porslinsform som en jämnröd portion nymalet kött. Inget annat. Med en senapsbaserad sås och pommes vid sidan av. Sofistikerat enkelt, och förmodligen ganska likt vad vargarna fick samtidigt på Skansen.
Till efterrätt blir det smultron från Provence och glass. Långt ifrån närodlat, knappast heller i säsong. Men barnsligt gott – och en ljuv föraning om den riktiga svenska jordgubbssäsongen.
Dryckerna erbjuder i praktiken ungefär samma urval som när man kommer hem till någon på middag. En öl före maten? Rött eller vitt? En hemgjord limoncello till desserten? Ja, tack.