En del av ursprungsinteriören finns kvar, som mörka paneler i ek och ståtliga kakelugnar. Möblemanget är av nutida snitt, något som förtar den genuina känslan en smula.
På hemsidan liknar sig The Club House vid ett klubbhus för en yachtklubb på USA:s östkust. När vi sitter på glasverandans böjträstolar vid ett marmorbord och spanar mot vatten, Finlandsbåtar och ett badande par vid bryggan tänker vi dock knappast på New England. Snarare svensk skärgårdssommar, och i den stämningen kommer The Club House bäst till sin rätt. Dock förstår vi kopplingen när matsedeln anländer – här är Amerika förebilden.
Ett annat besök blir närmast tragikomiskt. Som kvällens enda vanliga gäster kläms vi in vid ett hörnbord mellan två konferensgrupper. Vi får lyssna till en okänd vd:s högst interna tal till medarbetarna. Vi betjänas av en hårt jäktad personal med fokus på de stora sällskapen. Det mesta på matsedeln finns inte denna kväll.Det är obegripligt, oacceptabelt – och ett svårslaget bottennapp.
The Club House ägs av krog- och hotellentreprenören Alessandro Catenaccis grupp Nobis, där bland annat Operakällaren ingår. Kompetens lär finnas i koncernen. Ett tips är att dela med sig till de ansvariga på The Club House.
Här handlar det om mer rustik matlagning, men med en elegant tendens. The Club House har inga förrätter men det går utmärkt att beställa en halv huvudrätt att börja med.
Som entré utom matsedeln serveras vi en god, syrlig och riklig sparrissoppa.
Sotad lax är täckt med ett lager örter som ger en speciell touche åt den ugnsbakade fiskbiten, som är aningen torr. Med bakade bönor med en söt smakbrytning, syrade primörer, bakad potatis och örtyoghurt på tallriken blir det en mäktig portion. Tillbehören tar över och det är mest en fördel.
Korean pancake med syrad kål och ankrillette har små plättar som bas. De
serveras med korianderblad och ankrillette, alltså hyvlat och stekt ankkött. Därtill serveras syrad kål, surkål med andra ord. Det hela är en utmärkt kombination, men mer supérätt än middagsmat. Det koreanska i sammanhanget härleder vi till bladens svaga smak av koriander.
Topblade är en styckningsdetalj från nötdjurets ryggparti. Det blir en mör biff som på The Club House anländer perfekt medium rare. Den serveras med ankconfiterad rödlök och en god sötpotatisstomp.
Desserterna uppges variera från dag till dag och är företrädelsevis mastiga bakverk i amerikansk stil. Lemon curd pie är en rejäl bit med syrlig smak. Minnetonka är en stor chokladbakelse. Båda är i mäktigaste laget och hälften blir kvar på tallriken.
Servicen på The Club House är genomgående vänlig men också, som vi upplever det, i oproffsigaste laget. Ingen gäst ska behöva säga till om bestick när tallriken står på bordet. Middagen i två konferenssällskaps skugga talar för sig själv.