Både hon och kompisen har föräldrar som tågluffat när de var unga.
"Mina föräldrar hade fotoalbum med bilder från sitt tågluffande, och de har också berättat om resorna. Det gjorde att jag blev inspirerad att själv prova på", säger Linn Wennberg.
Under nära tre veckor tågluffade de två kompisarna i Danmark, Tyskland, Polen, Ungern, Kroatien, Italien och Österrike.
"Vi hade inte tid att vara ute längre eftersom vi skulle börja sommarjobba hemma", säger hon.
"Tack vare att vi mest reste i östra delen av Europa räckte pengarna bra för oss. Priserna är lite lägre där."
Linn Wennberg uppskattar att hennes totalkostnad för tågäventyret, inklusive Interrailkortet, blev 10.000-12.000 kronor.
"Och då snålade vi inte, utan bodde ibland på hotell med medelgod standard, gick på restaurang och besökte en del sevärdheter", säger hon.
Tågluffandets storhetstid inföll i slutet av 1980- och början av 1990-talet. Toppåret 1991 såldes 70.000 Interrailkort i Sverige. Sedan sjönk populariteten.
De senaste åren har cirka 20.000 tågluffarkort sålts årligen i Sverige.
Reseformen är inte bara förbehållen ungdomar. Sedan 1989 får vuxna köpa Interrailkort, och 2010 infördes ett seniorkort med rabatt för 60-plussare. Barn luffar med kraftig rabatt.
"Att tågluffa passar egentligen både för ungdomar och familjer, tycker jag. Det behöver inte bli så obekvämt som man kanske tror", säger Linn Wennberg.
Hon tycker att tågluffare inte bör resa ensamma.
"Åtminstone inte om man är tjej, det är nog inte så smart."
Hennes egna eventuella barn i framtiden kan mycket väl bli tågluffare, även de, tror hon.
"Det tror jag absolut. Resor inspirerar och det går nog i arv. Och det här är ett miljövänligt sätt att göra det på", säger Linn Wennberg.