”Ser du, så här fräsiga var de på 1960-talet. Opraktiska visst, om man stannade av för tvärt kunde man få in en massa vatten i båten, men den var ju fräck!”
På skärmen släpper en Glastron GT150 av 1972 års modell vattnet och susar över en bil och landar på andra sidan motorvägen. Det sägs att det vid den tiden var ett världsrekord i båthopp: 33,5 meter.
I alla fall var det ett riktigt lyft för Glastron som då hade sina glansdagar och ansågs vara en av världens främsta sportbåtstillverkare och formmässigt den mest extrema. Några år senare var det dags för produktplacering i Bond-filmen Moonraker.
Sedan falnade glansen. Glastron utvecklades till otympliga familjebåtar och hamnade i mittfåran designmässigt. Tills nu. En detalj i den klassiska designen, Spjutet, en pressning i skrovet som Glastron tog patent på under 1960-talet, är tillbaka. Den delade vindrutan, badbryggan och de flytande linjerna likaså, fast i modern tappning. Och det är till stora delar Bo Zollands förtjänst. Eller som Christophe Lavigne, chef för Glastrons design- och ingenjörsavdelning, uttrycker det över telefon från huvudkontoret i Cadillac, Michigan:
”Han är inte en teknikexpert, det är inte heller det jag vill att han ska vara. Han är mera en artist som ska ta Glastrons dna från 1960- och 1970-talen, när Glastron var väldigt bra, in i 2000-talet. Bo är unik. Han älskar verkligen antika bilar och båtar och kan estetiken. Det är som om han har en kärleksaffär med det han designar.”
Det är stora ord om en självlärd Umeåbo som alldeles nyss ombildat sin enskilda firma till aktiebolag och sitter på ett litet kontor i ett trähus på Pilgatan i Umeå. Han är omgiven av saker från 1950- och 60-talen och små bilmodeller som han köpt i USA. Två stora airbrushmålningar med en svart Cadillac och en röd Oldsmobile hänger precis bakom honom.
Krasst kan man säga att det nu är här som Glastrons art director för designavdelningen sitter sedan snart två år tillbaka. Kontraktet på konsultbasis förnyas årligen, utan någon bortre tidsgräns.
"Christophe och jag brukar ha Skype-möten minst en gång i veckan. De gör inget utan att kolla med mig. Det är skitkul”, säger Bo Zolland.
Men Glastron är inte den enda kunden. Under senare tid har Bo Zolland blivit mest omtalad för sin retrodesign av Jaguars E-Type från 1962 i samband med bilens 50-årsjubileum. Ett samarbete med svensken Robert Palm, som är affärsman i Schweiz och en stor Jaguarsamlare.
Designen av retrobilen, som fått namnet Lyonheart efter Jaguars grundare sir Lyon, har godkänts av Jaguar. Bilen kommer att tillverkas i en liten serieproduktion på cirka 50 exemplar hos en bilbyggare i Coventry i England. Priset per bil för kunden kommer att ligga på cirka 4,3 miljoner kronor.
”Sist jag kollade fanns det 16 beställare. Bilen är en ikon. Jag är fortfarande förvånad över att inte Jaguar själva tog fram en retromodell till jubiléet”, säger Bo Zolland och får det att låta som om det var rent skamligt.
Designmässigt finns det inga bättre årtionden än 1950- och 60-talen, menar han.
”Alltså, då hade de kul på jobbet. Allt var vackert formgivet, med en otrolig omsorg om detaljer. Det kan man inte säga om dagens design.”
Bo Zolland går fram till en hylla som är full med loppisfynd. Han tar fram en svart lådfilmskamera.
”Kolla på den här! Det är fina grejer. Det kompromissades inte med proportioner och linjespel, speciellt inte i italiensk design och när det gäller bilar.”
Det återkommer han till flera gånger under intervjun: Vi är lite för praktiskt lagda i dag. Saker måste få vara bara ”fräsiga” eller ”eleganta” också.
Det är Bo Zollands retrokänsla parat med hans kunskap i 3D-visualisering som gör att det ringer kunder från hela världen. I stället för en traditionell ritning gör han en grafisk bild i 3D som får fram fordonets alla dimensioner och detaljer och lätt kan förändras efter hand.
”Det var en sensation när jag började med det. Det ger verkligen frihet. Du kan göra en bil eller produkt precis som du vill ha den och testa dig fram: ’Hur skulle det se ut med längre front?’. En illustration däremot är död när den är klar, det blir bara en vy från ett håll.”
Redan som liten tecknade Bo Zolland med mycket detaljer, och han växte upp med bilar och båtar. Familjen hade olika träbåtar som det alltid skulle fixas med och pappan körde biltävlingar.
I vuxen ålder fick Bo Zolland jobb på Komatsu Forest som teknisk illustratör. På fritiden tecknade han drömbåtar. I takt med att internet bredde ut sig började han lägga ut sina bilder på olika designforum, enbart för skojs skull och för känslan av att få visa upp det han hade gjort.
År 2000 blev Bo Zolland kontaktad av specialvarvet Dolvik i Bergen som bygger lyxbåtar och som sett hans bilder på nätet. Det året pendlade han på fritiden mellan Bergen och Umeå och hjälpte till med att ta fram en ny modell. Efter det blev det jobb åt en kroatisk båtfirma som också hittat honom på nätet. Och så halkade han in på bilar när amerikanska biltillverkaren Dodge tog kontakt. De ville ha ny grafisk profil på sina existerande lastbilar och på en racingbil åt den svenske racing- och stuntföraren Samuel Hübinette. Då hade Bo Zolland redan sagt upp sig från jobbet på Komatsu Forest.
”Jag är inte en speciellt ängslig person. ’Går det inte får jag väl köra buss eller något, eller så får jag nytt jobb’, tänkte jag.”
Det har han sluppit.
En hel del av uppdragen har varit unika projekt för motorentusiaster med mycket pengar som vill ha en specialdesignad retro- eller racingbil. På kundlistan finns såväl ett kungahus i Europa, som free ski-åkaren och racingföraren Jon Olsson och en miljonär i Mexiko som vill ha en modern kopia på en Ferrari från 1964 med plats för tre barn där bak.
”Jag designar grejer som jag själv aldrig skulle ha råd att köpa.”
Även Christophe Lavigne hittade Bo Zolland via designforumet boatdesign.com. Då var Christophe Lavigne chefsdesigner vid sportbåtstillverkaren Four Winns. När han rekryterades till Glastron hade företagens moderbolag Genmar gått i konkurs och stora delar köpts upp av riskkapitalbolaget Platinum Equity. Den nya ägaren beslutade att satsa på 3 av 14 båtvarumärken. Ett av dem var Glastron.
2009 kontaktade Christophe Lavigne Bo Zolland igen för att han skulle ge Glastrons produkter ett lyft.
”Själva har vi ett alltför typiskt industriellt tänkande i huset”, säger Christophe Lavigne till Di Weekend. Helt okomplicerat var det emellertid inte. Den övriga ledningen undrade vem sjutton Bo Zolland var och kände sig skeptisk till att lägga Glastrons framtid i händerna på en för dem helt okänd svensk i en stad i norra Europa.
Ledningen bad honom lämna ett förslag på en fräck sportbåt. Utan att han visste om det gjordes en likadan förfrågan till ett av världens bästa designuniversitet, University of design i Savannah. Fyra olika studentgrupper var med i tävlingen. Bo Zolland bräckte dem alla. Han hade förstått själen i Glastron.
”Studenterna gjorde fina grejer, men där fanns inget av 1960-talskänslan som Glastron ville ha tillbaka. De var unga killar som inte hade haft intresset från barnsben”, säger Bo Zolland.
I augusti förra året presenterade Glastron den nya GT 160 vid en bankett i Cadillac för 200 av Glastrons återförsäljare från hela världen. När alla satt och åt rullades tre båtar fram utanför fönstren. Bo Zolland fanns på plats.
”Det var nästan så att jag fick nypa mig i armen. Det var ’wow’ och ’amazing’. Sedan dess har vi blivit omskrivna som om vi gjort något nytt i branschen. Detta trots att vi plockat upp något som fanns på 1960-talet: små fräcka sportbåtar till ett lagom pris. Det fanns liksom ingen sportbåt på marknaden längre som bara var fräsig.”
Bo Zollands dröm har varit att kunna leva på sitt stora intresse. Det kan han nu. Att dessutom få göra något som blir en konsumentprodukt, är en extra bonus.
”Nu hoppas jag att någon riktigt stor bilfabrikant ringer och vill att jag ska arbeta för dem. Och jag skulle inte bli förvånad om det blir så. Biltillverkarna är bra på att jobba med koncept”, säger Bo Zolland.
Och så vill han en sak till:
”Jag försöker pusha marknadsföringsavdelningen på Glastron att de ska jobba för att sätta den nya båten i en Bondfilm. Jag hoppas att de gör det. Det vore kul.”