Hasselmusen är inte ensam, i sällskap har den ett stort antal utrotningshotade djur som sätter stopp för etableringar eller projekt.
Peabgrundaren Erik Paulsson ville bygga lyxbostäder utanför Båstad och fick bakläxa på sitt detaljplansunderlag efter fynd av större vattensalamandrar.
Vid Hisingsleden i Göteborg trivs åkergroda, hasselsnok och större vattensalamander, samtliga hotade djurarter i den svenska faunan. Länsstyrelsen i Västra Götaland gav Volvo Real Estate, som ville bygga ett logistikcenter, dispens enligt artskyddsförordningen men krävde kompensationsåtgärder.
Exemplen är många, de senaste åren har medierapporteringen präglats av olika företag som fått bakläxa av myndigheterna för att deras projekt har missat att ta hänsyn till hur djur och natur påverkas vid olika byggen. Det kan handla om ett vägbygge som stoppas av en hotad padda eller en vindkraftpark som måste ritas om med hänsyn till ett häckande örnpar.
Konflikterna mellan näringslivets intressen och hotade djur- och växtarter blir allt fler. Orsaken är tuffare myndighetskrav men också en ökad insikt om att minskad biologisk mångfald kostar samhället stora summor.
”Titta grodrom! Det trodde jag inte att vi skulle få hitta här”, utropar Anders Enetjärn, ekologisk konsult och vd för Enetjärn Natur, och pekar entusiastiskt ned i det klara vattnet.
Om det inte vore för det rostfärgade bottensedimentet hade det sett ut som vilken sjö som helst, men Di Weekend besöker Långselegruvan i Västerbotten. Sjöbotten 60 meter ned är dagbrottet som öppnade i början av 1950-talet och stängdes fyrtio år senare.
Grodrommen betyder att vattenkvaliteten är tillräckligt bra för grodorna, och det i sin tur är lovande för Enetjärn Natur som på uppdrag av gruvbolaget Boliden arbetar med att skapa livsmiljöer för växt- och djurarter vid den nedlagda gruvan.
Bolidens arbete med att inventera djur- och växtarter och ta ett samlat grepp kring frågan om biologisk mångfald är ovanligt framsynt. En orsak till att det har blivit fler intressekonflikter mellan människan och olika hotade växt- och djurarter är en skärpning av den så kallade artskyddsförordningen som gjordes 2007 och som bygger på ett tidigare EU-direktiv.
Ett antal arter som exempelvis större vattensalamander och deras livsmiljöer, har fått ett starkare juridiskt skydd samtidigt som vindkraften byggs ut i rekordfart och det är ont om mark i storstäderna.
Gruvdrift är en miljöstörande verksamhet som både bildligt och bokstavligt sätter djupa spår i naturen. Gruvbolagen har ett ansvar för hela ledet, från prospektering till att återställa naturen runt gruvområdet vid nedläggning.
Men när gruvor har lagts ned har myndigheternas fokus traditionellt legat på att se till att området inte är miljöfarligt, inte på hur naturen ska återställas. Det har på många håll lett till enkla lösningar med räta rader av tallplanteringar och att man har sått den vanligaste gräsblandningen utan hänsyn till om det gynnar det lokala växt- och djurlivet.
Sedan drygt ett år tillbaka driver Boliden ett projekt för att skapa bättre livsmiljöer för växter och djur i anslutning till befintliga och nedlagda gruvor. Upphovsman är Anders Forsgren, avdelningschef för skog och mark på Bolidens miljöstab, även om han själv vill tona ned sin egen roll.
Född och uppvuxen i närområdet, med en pappa som var skogvaktare, har Anders Forsgren studerat skogens djur och växter sedan barnsben. Han började sin karriär på Boliden för 15 år sedan med att arbeta med prospektering. Under åren har han åkt runt i skogarna och sett hur naturen har förändrats och känt i magtrakten att det skulle gå att göra mer vid nedläggningar än att sätta tallplantor och så gräs.
”Vi har redan FCS-certifiering (som ska gynna hållbar utveckling) för vår skog och var redo för nästa steg”, säger han.
Dessutom har han märkt hur myndighetskraven på hur gruvbolagen ska redovisa hur olika växter och djur påverkas i samband med tillståndsprövningar har ökat.
”Det har tillkommit många olika typer av områdesskydd och i förlängningen finns det en ekonomisk risk för oss om det blir fler konflikter. Vi vill också visa tillståndsmyndigheterna att vi kan hantera detta på ett bra sätt genom hela processen”, säger han.
Ett första steg var den rapport som Enetjärn Natur tog fram i vintras: Förstudie kring metoder för ekologisk restaurering av före detta gruvområden. Den innehåller ett trettiotal förslag på åtgärder för att förbättra områdena runt två nedlagda gruvor vid Långsele och Långdal.
Det handlar om att bränna och fälla träd för att skapa förutsättningar för en mer blandad skog, skapa strandvegetation och att återskapa mer naturliga vattendrag. Arbetet ska påbörjas under sommaren.
Åsa Granberg, biolog och naturvårdskonsult på Enetjärn Natur är en av dem som kommer att arbeta med projektet.
”Som biolog har man gärna inriktningen att man vill skydda och bevara och då kan det vara jobbigt ibland att arbeta för exploaterande bolag. Därför är det extra roligt i det här projektet där vi återskapar naturmiljöer och inte förstör något. Det kan bara bli bättre”, säger hon.
Enetjärn Natur är en av en handfull större ekologiska konsulter i landet. Uppdragen har ökat kraftigt, inte minst på grund av de snabba vindkrafts- och gruvetableringarna. Men det finns behov även från andra företag att anlita en konsult vid tillståndsansökningar, eftersom artskyddsförordningen får allt större tyngd vid myndighetsbeslut.
”Vi upplever att myndigheterna ställer större krav än tidigare på att exploatörerna ska kunna visa att de inte påverkar skyddsvärda arter och naturtyper negativt”, säger Anders Enetjärn.
FN:s konvention om biologisk mångfald som ligger till grund för artskyddsförordningen har funnits sedan 1993, men det är först på senare år som utrotningen av växt- och djurarter har kommit högt upp på den politiska agendan både internationellt, nationellt och lokalt.
Orsaken är en större insikt om att arterna samverkar i ekosystemet och att förlusten av vissa funktioner kan leda till stora negativa effekter för människan.
Det tydligaste exemplet på en så kallad ekosystemtjänst är binas pollinering av jordbruksgrödor – något som vi hittills har tagit för givet, men som när allt fler bin försvinner leder till stora ekonomiska förluster.
Ett av målen vid FN-mötet om biologisk mångfald i Nagoya 2010 var att synliggöra värdet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i nationalräkenskaperna. Syftet är att det ska bli lättare att förstå vem som påverkas om olika arter och ekosystemtjänster försvinner och vilka kostnader det innebär för samhället.
Nya diken, fler våtmarker och sand för steklar att trivas i. Bolidens åtgärder för fler växt och djurarter i de nedlagda gruvområdena är ett första steg men målet är att arbetet sedan ska stå modell för hela Bolidens framtida markarbete.
Det finns ännu ingen fastställd budget, men det behöver inte nödvändigtvis, enligt Anders Forsgren, kosta mer att skapa öppnare ytor med blandad skog och bättre strandmiljöer för groddjur än att göra som man gör i dag.
”Min belöning är att det fungerar som vi har tänkt oss. Det är inte främst samhällsansvar som är drivkraften för mig, utan jag ser det som att vi har ansvar för den närmiljö som vi verkar i och för att återlämna den till naturen på ett bra sätt så att man knappt kan se att det har varit en gruva där”, säger Anders Forsgren.
Teresia Holmberg är biolog och naturvårdshandläggare på länsstyrelsen i Västra Götaland. Hon förklarar utvecklingen med att länsstyrelserna till en början inte visste hur de skulle hantera den nya komplicerade lagen, men nu har blivit varma i kläderna. Det betyder att man oftare tar hänsyn till hotade arter och ser om man kan bygga annorlunda, hitta en alternativ plats eller ställa krav på exploatörerna att de kompenserar och skapar nya livsmiljöer för de hotade arterna på en annan plats.
”Jag jobbar i ett område med högt exploateringstryck där politikerna kliar sig i huvudet för att kombinera de motstridiga intressena att bevara en park eller förtäta bebyggelsen. Det gör att man ofta går in i områden med höga naturvärden”, säger hon.
Bolidens arbete för att återställa livsmiljöer i nedlagda gruvor ligger i framkant eftersom det sker frivilligt, men mycket tyder på att vi får se fler företag som jobbar med ekologisk kompensation framöver.
I Växjö gav mark- och miljödomstolen Simrishamns kommun bakläxa för att inte tillräckligt ha visat påverkan för bland annat sandödla och långbensgroda i detaljplanen för Viks fiskeläge.
Bygget av den nya Ljungaviksvägen i Sölvesborg blev 1,6 Mkr dyrare eftersom fyra underjordiska tunnlar byggdes för de hotade strandpaddorna.
I Umeå sa Banverket ja till att bygga Botniabanan genom ett EU-skyddat fågelområde i Umeå, men miljödomstolen beslutade om kompensationsområden för fåglarna på flera hundra hektar.
Och det är inte bara djuren som sätter stopp. Linköpings kommun ville exploatera Kalvhagen för småindustri men planerna ändrades efter att kommunekologerna hittade ett stort bestånd av den fridlysta backsippan.
Nya regelverk ställer nya krav på hur företagens etableringar ska kunna genomföras utan stor miljöpåverkan. Facebooks serverhall fick uppföras, men först efter att en stor del av kommunens markintäkter hade avsatts till att restaurera ett fågelrikt naturreservat.