Även i Europa sjönk indexen, i många fall mer än väntat. Störst var raset i Storbritannien, där indexet sjönk med över fyra enheter till 45,9. Det svenska backade till 49,5, vilket är den svagaste noteringen sedan december. EMU-noteringen på 45,1 är förenlig med krympande ekonomi.
Den sämsta nyheten kom efter lunch. Den amerikanska jobbsiffran för maj var usel. Endast 69.000 nya jobb tillkom och dessutom reviderades siffrorna för april och mars ned. Arbetslösheten steg till 8,2 procent från 8,1 procent i april.
Inköpschefsindex var inte fullt så dåligt. Det sjönk visserligen mer än väntat, men indextalet 53,5 pekar på fortsatt expansion.
Sammantaget visar fredagens statistikknippe att världsekonomin för tredje året i rad möter sommaren på det norra halvklotet i motvind. Vinterns och vårens tecken på stabilisering i USA har successivt blivit mer oklara och räddningsplankan Kina ser plötsligt mer ostadig ut.
En positiv effekt, åtminstone ur tillväxtsynpunkt, av den senaste månadens svaga konjunktursignaler är att oljepriset sjunkit rejält. På fredagen gick priset på Nordsjöolja under 100 dollar per fat för första gången sedan februari.
En annan marknadsreaktion är att räntorna i de statsfinansiellt stabila länderna sjunkit till tidigare närmast otänkbara nivåer. De tvååriga räntorna i Schweiz, Danmark och Tyskland är alla negativa.
I Sverige hålls tvåårsräntan uppe av Riksbankens ovilja att sänka styrräntan. Men tioårsräntan har gått från 1,79 procent den 30 april till bisarrt låga 1,17 procent på fredagseftermiddagen. Det betyder att realräntan, det vill säga räntan justerad för inflation, närmar sig minus 1 procent om man tror att Riksbanken klarar inflationsmålet på 2 procent det närmaste decenniet.
Det blinkar rött både här och var. Och problemen Grekland och de spanska bankerna återstår att lösa. Rimligen har både kinesiska stimulanser, ett spanskt nödlån och nya stödköp från den amerikanska centralbanken ryckt närmare. Samtliga har potential att få marknaden på bättre humör. Sommaren blir högintressant.