Har du varit ute och shoppat?
”Neej… vadå? Jaså den”, svarar Fredrik Ljungberg och klappar ömt föremålet i påsen.
”Det är en termos hemifrån – med soppa i. Det är min flickvän som hela tiden skickar med mig mat, massor av mat, vart jag än ska.”
Det gör hon väldigt rätt i, visar det sig senare.
Fredrik Ljungberg har närapå fler hedersbetygelser än levnadsår.
Två Guldbollar, Folkets lirare, Årets mittfältare (sex år, varav fem i rad), Arsenals elfte bästa spelare genom tiderna, medlem i Årtiondets Premier League All Star Team och i den amerikanska proffsligans All Star Team 2009. Calvin Klein-reklamen för några år sedan har även renderat honom en rad utmärkelser på temat snygga män.
I dag, 30 år efter avsparken som femåring i Halmstad BK, är Fredrik Ljungberg allergisk mot all form av uppståndelse. De få gästerna i hotellobbyn hinner inte ens upptäcka honom förrän han är framme vid hissarna.
Väl inne på rummet kavlar han upp skjortärmarna och slår sig ned i fåtöljen längst bort vid ytterväggen. Först på direkt uppmaning intar han händelsernas centrum och sätter sig i soffan mitt i rummet.
”Jag säger ofta vad jag tycker, både på och utanför plan, men inombords är jag ruskigt blyg. Har alltid varit det. Det låter kanske knäppt men jag har verkligen svårt för att prata om mig själv”, säger han smått förlägen.
Medan klubbdirektörer och sportjournalister spekulerar om huruvida den 35-årige mittfältaren är på väg till Australien eller Sydafrika eller rent av har fallit för åldersstrecket och gått i pension, har han i tysthet grundat ett brittiskt fastighetsbolag.
Tillsammans med två engelsmän – en konstnär med över 20 års erfarenhet av fastighetsbranschen och en tung affärsman i det brittiska näringslivet – ska Fredrik Ljungberg bygga upp ett fastighetskoncept med fokus på design och funktion.
”Jag har varit intresserad av fastigheter länge och träffat båda ett tag, men det är först nu som vi bestämt oss för att göra något ihop via ett gemensamt företag”, berättar han.
Fredrik Ljungberg är förtegen om sina partner och bolagets namn för att få jobba i fred. Han vill heller inte uppge hur mycket pengar han själv går in med. Klart är att starttrean börjar försiktigt med drygt 100 miljoner kronor.
”Det kan handla om att köpa tomter och bygga från scratch, eller så hittar vi en byggnad som går att göra om till bostäder, kontor eller konstgallerier utifrån våra idéer. Framför allt ska saker och ting vara genomtänkta”, säger han.
Själv läser han böcker om konst och arkitektur för nöjes skull.
”Jag brinner för form, inredning och design. Linjerna, symmetrin och konstruktionstänk gör mig lugn på något sätt.”
Att vara ärlig, alltid göra sitt bästa och aldrig skylla egna tillkortakommanden på andra är heliga principer för honom.
”Jag är inte särskilt disciplinerad, däremot envis som få. Att någon säger en sak och gör en annan är det som jag blir mest besviken på, men alla gör fel och då är det viktigt att få och ge en andra chans.”
Fotbollsstjärnan tänker efter.
”Som barn kunde jag ligga i sängen och göra absolut ingenting i timmar. Men när jag väl bestämde mig för något, stort som smått, kunde jag inte sluta förrän det var gjort. Det är väl min drivkraft – på gott och ont.”
Fredrik Ljungberg har de senaste åren deltagit i flera stora välgörenhetsevenemang med kända profiler inom näringsliv, politik och idrott från hela världen. Även megaartister finns med på ett hörn, liksom kronprinsessan Victoria.
Är proffsfotbollen över nu för din del?
”Jag gick till Shimizu S-Pulse för att de ville vinna Asian Champions League och för att jag ville lära känna japanernas kultur och värderingar på plats. När ledningen drog ned lagets budget ändrades förutsättningarna radikalt och jag bad då att få riva mitt kontrakt, vilket klubben gick med på. Fönstret i fotbollsvärlden är öppet i januari, men uppbrottet signerades tyvärr den 2 februari så jag kan inte teckna ett nytt kontrakt förrän till sommaren, när nästa fönster öppnas.”
Men är det lika roligt att spela som förr?
”På planen är det det! Men allt annat runt omkring är inte lika kul. Sedan jag kom tillbaka till London har tre Premier League-klubbar hört av sig, men jag kan alltså inte teckna kontrakt förrän i sommar. Jag har nu några månader på mig att fundera på vad jag ska göra framöver.”
Fram till 2008 var Fredrik Ljungbergs mål att utvecklas som spelare. Sedan dess vill han även utvecklas som människa.
”Det hänger ihop med varför jag egentligen lämnade England och flyttade till USA.”
I mitten av 2000-talet stod Fredrik Ljungberg på toppen av sin karriär samtidigt som han blev en större kalsongkung än Björn Borg. Arsenalstjärnan hårdlanserades 2003–2007 som modehuset Calvin Kleins ansikte, eller snarare kropp, utåt.
”Reklamen var kul att göra, men fick oanade konsekvenser för mitt privatliv. Priset blev helt enkelt för högt”, säger han i dag.
”Det låter så kaxigt… och jag ska inte gnälla... men om jag till exempel gick in på en nattklubb i London kom tjejer fram och tog mig på kuken.”
”Det var händer precis överallt. De kom bakifrån, från sidan, slet och drog i mig. Det värsta var att man inte kunde göra ett förbannat dugg åt det. När jag argt tog bort händerna skrattade folk bara.”
”En del tyckte att jag fick skylla mig själv, jag hade ju gjort Calvin Klein och spelade i ett topplag. Men det fanns ingen gräns för vad andra tyckte att de hade rätt att göra.”
Att anlita livvakter till vardags var inget realistiskt alternativ.
”Jag kan inte leva så, jag är ju svensk! Mamma är från Vittsjö, pappa från Knäred, och jag vill kunna gå ut med kompisar utan en massa säkerhetsfolk omkring mig.”
Fredrik Ljungberg slutade lita på folk, blev mer och mer introvert och stannade till slut hemma.
”Efteråt har jag insett att jag gjorde fel som drog alla över en kam. Men då tänkte jag att om jag bara håller mig undan så är jag safe. Att skriva autografer och bli fotograferad är en sak, men det här?”
Under den här perioden tilltog Fredrik Ljungbergs problem med överspända muskler på lårens baksidor.
Efter nästan elva år i det blågula mittfältet lämnade han landslaget i juni 2008 med hänvisning till den dubbla kroppsbelastningen och att han ville lägga all kraft på West Ham United, klubben efter Arsenal. Två månader senare lämnade han även West Ham med omedelbar verkan.
På frågan om det ovanligt dramatiska uppbrottet hade koppling till att West Hams tidigare ägare, den isländske affärsmannen Björgolfur Gudmundsson, och hans investmentbolag Hansa hamnade på obestånd efter Islands kollaps 2008, svarar Fredrik Ljungberg lakoniskt:
”Inga kommentarer.”
Klubblös, med daglig smärta och ständiga intrång i privatlivet checkade Fredrik Ljungberg ut från London och tog en veckas semester i USA.
Under resan lät han Los Angeles graffitikonstnär Mark Machado, mer berömd som Mr Cartoon, tatuera ena armen. Fredrik Ljungberg träffade även Joe Roth, en av huvudägarna i den amerikanska uppstickarklubben Seattle Sounders. Två månder senare var kontraktet klart och Fredrik Ljungberg på plats i USA.
”Folk i både Sverige och England tyckte att jag var dum i huvudet som lämnade Europafotbollen. Men det är det bästa jag gjort. Tiden i USA läkte min själ och jag hittade mig själv igen. Jag älskar fotboll över allt annat men i USA är man är inte alls lika påpassad som privatperson.”
… och soppan? Fotbollsstjärnan skrattar och börjar dona med termosen:
”Lugn, vi kommer dit. Jag ska bara äta den först.”
Många av Europas topplag reser privatflyg till och från bortamatcher och klubbarna har ofta egna kockar som lagar näringsrika och regelbundna måltider.
Det har inte spelarna i USA. Den lärdomen kunde ha kostat Fredrik Ljungberg livet.
”Jag åt frukost hemma som vanligt, tränade och åkte direkt till flygplatsen. Där fanns det bara snabbmat och det vill jag inte äta dagen före match så det blev åtta timmar utan mat. Väl framme vid hotellet, köpte jag en latte, gick upp på rummet, började skaka som i frossa och tappade minnet”, berättar han.
”Jag vet varken var jag är eller vad jag gör där. Jag tittar på min mobil utan att känna igen ett enda namn utom min tjejs. Jag kan inte placera henne, men ringer i alla fall upp numret.”
Flickvännen svarar inte så Fredrik Ljungberg lämnar följande röstmeddelande:
”Jag känner igen ditt namn men har ingen jäkla aning om vem du är. Jag vet inte var jag är men kan du hjälpa mig?”
Sedan lägger han på. Någon timme senare har lagets läkare larmats och tagit sig in i mittfältarens hotellrum.
”Minnet kom tillbaka när jag fick mat, men jag hade fruktansvärt ont i huvudet och kunde inte spela matchen mot LA Galaxy. Det var första gången som David Beckham och jag skulle spela mot varandra, så det var en ganska stor match.”
Efter kollapsen såg klubben till att Fredrik Ljungberg hjärnröntgades, men undersökningarna gav inga entydiga besked. Det var först när han kontaktat en dietist och matprofessor som man kom på var felet satt.
”Enligt henne har jag hypoglykemi, för låg blodsockerhalt. Diabetiker blir sjuka om de inte får insulin som bryter ned sockret. Jag blir sjuk om jag inte får socker, alltså mat. Då tror min kropp att den svälter ihjäl och stänger av icke livsnödvändiga funktioner, som närminnet.”
Hypoglykemi kan i extrema fall även leda till medvetslöshet, hjärnskador och till och med döden. Fotbollsstjärnan ler snett och rycker lite på axlarna.
”Så intressant är det inte och numera äter jag regelbundet. Men du frågade, och det är alltså därför som min sambo är livrädd och alltid ser till att jag har mängder av mat med mig”, säger han och skruvar på termoslocket.
Färdkosten består denna gång av kycklingsoppa – av det oredda slaget.
En kvart senare kör Walid Bouzid oss till ett annat hotell, vars bakgata har bedömts som tillräckligt folktom för att Fredrik Ljungberg ska ställa upp på utomhusbilder. Di Weekends fotograf Jesper Frisk får några få minuter på sig utomhus men inomhus, bakom stängda dörrar, poserar Fredrik Ljungberg vant och fokuserat.
Väl tillbaka i det första hotellrummet drar alla en suck av lättnad och fotbollsstjärnan kavlar återigen upp ärmarna.
Vad många tatueringar du har, och vilken snygg tjej. Vem är det?
”Jungfru Maria.”
Tystnaden är öronbedövande.
”När man är professionell fotbollsspelare kan man inte alltid gå på begravningar eller besöka kyrkogårdar. Det här är mitt sätt att hylla och visa respekt för mina morföräldrar, någon kompis och andra människor som jag har tappat i mitt liv.”
Bakom jungfrun skymtar lodräta, breda streck – vartannat fält tomt, vartannat ifyllt.
”Det är solstrålar! Du vet när det är helt tjockt av moln och så blir det ett hål i molnen och man kan se solstrålarna. Min mormor sa alltid att det är då som själarna reser till himlen, att strålarna är deras trappa.”
På andra armen finns ett kors, dödens symbol.
”Jag var nästan död när jag föddes. Jag hade navelsträngen runt halsen och var helt blå när jag kom ut. Enligt läkarna var det 50/50 om jag skulle överleva.”
Kattdjuret på Fredrik Ljungbergs mage på Calvin Klein-bilderna är en svart panter.
”Fast i verkligheten är de två, mycket större och sitter på ryggen”, säger han, hissar upp skjortan och visar.
”Calvin Klein ville absolut att jag skulle ha en tatuering på magen, så varje gång kom en tatuerare och målade dit en exakt minikopia av min riktiga. Det tog en timme att få dit den.”
De tvättäkta pantrarna fick Arsenals läkarteam att löpa amok 2005. Fredrik Ljungbergs lymfkörtlar i ljumskarna svullnade och en av dem blev stor som ett ägg. Cancer, befarade Premier League-klubben men sa inget till spelaren.
”Jag undersöktes hit och dit under en månad men ingenting hjälpte. Till slut var knölen i ljumsken så stor att jag inte kunde spela alls och då skar de ut fanskapet.”
Knölen var ingen tumör. Däremot full av bly.
”Pantrarna är ju rätt stora och jag gjorde dem i ett svep i slutet av tonåren i Halmstad. Det tog säkert tio timmar och var väl inte så bra för mitt blodomlopp.”
Säg Ljungberg och många tänker på hans legendariska nick-mål mot Paraguay 2006 i 89:e minuten inför över 50.000 jublande svenskar på plats i Berlin. Det var matchens enda mål och tog Sverige vidare i VM-spelen.
Andra tänker på när han och Olof Mellberg slogs så svetten stänkte framför tv-kamerorna under en VM-träning i Japan 2002.
Vad bråkade du och Mellberg egentligen om den gången?
”Det var strax före VM-premiären och jag hade bett honom att sluta göra vissa tacklingar flera gånger, men han bara fortsatte. Han är mycket större och starkare än jag och till slut fick jag nog och så blev det handgemäng. Rätt eller fel, men det lugnade ned sig efter det.”
Fotbollsspelare har sina egna koder, inte minst i omklädningsrummen.
”I Halmstad kallades jag länge för paltjäveln, för att jag var yngst. Jag togs ut i startelvan på matcherna men fick vara bollkalle och hämta vattnet efter alla träningar. Jag tycker att det var bra. Det fostrade mig att visa respekt för de äldre.”
Ett tag kallades Fredrik Ljungberg även för bohemen.
”Jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker och tänker. Det kan låta kaxigt, men det jag menar är att jag tror att man kan stå för sina handlingar lite bättre om man agerar utifrån vad man själv tycker är rätt och riktigt.”
Fredrik Ljungberg klädde sig som han ville, for fram på sin militärcykel och därefter sin farfars Volvo 244 som var så gammal, över 30 år, att den klassades som veteranbil.
”Folk skrattade när jag kom, men jag var nöjd. Cykeln var så ful att den aldrig stals och Volvon så gammal att jag slapp skatten”, minns fotbollsstjärnan, som senare fick smak för både Ferrari och Porsche.
”Min första Ferrari säljer jag aldrig. Jag gillar snabba bilar och det där var en pojkdröm som jag lyckades förverkliga.”
Hur ser drömbilen ut när pojken sprängt 35-årsvallen, det vill säga är närmare 50 än 20 år?
”Det finns en Ford Mustang Mach 1, Eleanor, i originalfilmen Blåst på 60 sekunder, som var till salu när jag bodde i USA. Men den var för dyr”, säger Fredrik Ljungberg och flinar brett åt både frågan och matematiken
Så vad köper du när du vill unna dig något extra?
”Jag har gluttat på en armbandsklocka i två och ett halvt år nu. En dag slår jag kanske till.”
Fredrik Ljungberg vägrar uppge hur mycket han har tjänat på fotbollen hittills.
”Men så mycket kan jag säga att jag strävar efter att kunna ha samma levnadsstandard som under proffsåren.”
Han var Sveriges första internationella fotbollsbollsproffs i mångmiljonklassen. Arsenal köpte honom för 40 Mkr 1998, det då högsta belopp som betalats för en svensk spelare. Året innan gick Henrik Larsson till Celtic för 3,8 Mkr.
Zlatan Ibrahimovic skriver om rekordaffären i sin bok i samband med sin övergång till Ajax för 85 Mkr, men nämner aldrig Fredrik Ljungbergs namn. Däremot kallar han honom vid ett tillfälle för primadonna.
”Zlatan och jag är väldigt olika. I övrigt har jag inga kommentarer”, ler landslagets forne lagkapten.
Själv fick han mindre än 1 Mkr av de 40 Mkr.
”Det var helt okej för min del. Halmstadsklubben var i många år mitt andra hem. Egentligen fick spelarna inte hålla till på kansliet, men ledarna gjorde ett undantag för mig och lät mig bre två mackor och läsa läxor där mellan skolan och träningen. Det kan tyckas litet i dag men betydde mycket för mig då. Annars hade det ju inte gått.”
Hemma hos Ljungbergs kom skolan först, fotbollen sedan och nöjen sist. Få känner till att även Fredrik Ljungbergs pappa var fotbollsproffs, eller på god väg att bli ett.
”Han var 19 år när han skulle skriva på ett kontrakt i allsvenskan. Men hans motkrav att få sina ingenjörsstudier betalda tyckte klubben var för dyrt och då slutade pappa spela.”
”När jag var 16 år och började i allsvenskan fanns det inte på kartan att få sluta skolan. ’Om du bryter benet i morgon, vad ska du leva av då?’, kontrade mina föräldrar. Då var jag inte så glad åt det, men det är jag i dag.”
Vi lämnar hotellrummet för att ta några sista bilder på Fredrik Ljungberg och hans newfoundlandshund Amadeus. Mittfältaren kliver vant ut i Londontrafiken för att vinka in en taxi.
”Det där är ett väldigt vackert konstverk”, säger han när vi passerar den mäktiga Albert Memorial-statyn.
Taxichauffören säger inte ett ord under färden. Men så snart bilen står still börjar han småprata med den forne Arsenalstjärnan och kallar honom för ”mate” flera gånger. Fredrik Ljungberg besvarar allt beröm med ”Thank you, sir”.
Taxin far i väg och medan vi väntar in Amadeus ankomst diskuterar vi Sveriges chanser i sommarens EM.
”Att England saknar ordinarie tränare påverkar hela laget, vilket är en klar fördel för Sverige. Frankrike har en del intressanta spelare, men de är också inne i en generationsväxling. Jag tror att Sverige tar Ukraina och sedan gäller det att ta någon av de andra två.”
På frågan om han vill vara med och spela ger veteranen sitt snabbaste svar under hela intervjun:
”Nej.”