En timme efter uppvaknandet har barnen hjälpt till att hämta vatten, sopa rent och ställa fram frukostmöblemanget, samt tvättat sig och bytt till skoluniform. Nioårige Jean skvallrar för mamma Evelyne om att de andra pojkarna lämnat sina duschhanddukar på badrumsgolvet. Under tystnad äter de varsin brödbit och varm choklad.
"Försiktigt nu, så du inte spiller på skjortan", uppmanar Evelyne en av småpojkarna.
Innan de tio barnen troppar av till skolgården för uppställning och flagghissning delar Evelyne ut skolkritor. Fyra av barnen tar försiktigt emot varsin krita med båda händer.
Familjehus 10 i Astrid Lindgrens barnby i Bouar är i mångt och mycket likt Rosa Huset som ska byggas i Bossangoa. (Klicka här för att hjälpa till att bygga Rosa Huset) Här finns ett enkelt kök inomhus, badrum, sovrum och ett vardagsrum med matbord. Men de flesta måltider intas utomhus, vid uteköket.
Här bor tio barn från fyra till tio års ålder. De första flyttade hit redan 2009 när barnbyn var alldeles ny, och successivt har huset fyllts på tills familjen var fulltalig. (Läs mer om respektive barn i bildspelet) "Jag älskar min nya familj. Vi leker jättemycket och de hjälper mig när jag behöver det", säger tioåriga Catia.
Evelyne är deras mamma sedan februari då den ursprungliga mamman slutade. Tidigare var Evelyne en av de sju mostrar som arbetar i byn som stöd åt de tolv mammorna. Hus 10 var det hus hon tillbringade mest tid i.
"Jag känner mig lugn med att ha totalansvaret. Jag har fått utbildning och var mentalt redo att ta över", säger hon.
Medan barnen är i skolan och förskolan sköter Evelyne hushållet - lunchen ska tillagas, frukosten ska diskas bort och kläderna tvättas.
Evelyne var arbetslös och äldst av åtta syskon när chansen till ett jobb i barnbyn kom.
"Jag är van vid att jobba med barn i kyrkan. Min pappa var pastor och tog hand om många föräldralösa, och jag ville göra samma sak".
En mamma har ansvar för ett helt hus och för att tio barn får en trygg och kärleksfull uppväxt och det är ett heltidsarbete med stundtals hårt slit. Men för många är det ett kall och en livsstil, och de flesta stannar som mammor tills de blir för gamla eller avlider. Så känner även Evelyne.
"Jag ska ingenstans. Jag har hela livet att ge till SOS Barnbyar".
De barn som flyttar in i barnbyn kommer från mycket svåra förhållanden - många är föräldralösa, en del är svårt sjuka och undernärda. I barnbyn får de en egen säng, en mamma, mat, skolgång och sjukvård. De får också tid att anpassa sig till det nya livet. Det händer att barnen i början fortsätter leta mat i soptunnorna och sova på golvet - några av gammal vana, andra för att de inte kan tro att de verkligen har en egen säng.
"Det var svårt i början men barnen har utvecklats mycket. I går kunde jag till exempel lämna dem ensamma när jag gick till kyrkan, och de klarade sig alldeles utmärkt och hade utfört de sysslor jag bad dem om", säger Evelyne.
Hon hämtar fyraåriga Noëlle på förskolan och tar med henne till medicinkliniken som ligger intill för månadens viktkontroll. Skolan är slut och barnen kommer hemspringande ett i taget. Sandrine och Catia hjälper de minsta barnen att tvätta händerna inför lunchen. Barnen ber en gemensam bordsbön och äter under tystnad. Evelyne har lagt upp enorma portioner ris och kycklinggryta men alla äter upp - frukosten var enkel och det har varit en lång förmiddag i skolan.
Varje familj i barnbyn har en veckobudget på 80.000 CFR - drygt 1.000 kronor - och maten inhandlas en gång i veckan på marknaden inne i staden Bouar.
"Deras favoriträtt är köttgryta med kakaoblad. Och fläskkött - de tjatar alltid om att jag ska grilla det åt dem".
Nioårige Henri och några andra av de äldsta barnen gör sina läxor, medan Noëlle plockar fram sin käraste ägodel - en rödhårig docka som får håret omsorgsfullt tvättat. Barnens leksaker förvaras i sina originalförpackningar i ett gemensamt utrymme. Många av leksakerna är batteridrivna men det finns bara två batterier i huset, och därför turas barnen om - en minuts lek med ett litet elpiano, sedan är det brorsans tur att låna batterierna. Nioårige Jean är familjens skyggaste barn, men han lyser av glädje över sin gröna bil som spelar "Snuten i Hollywood"-musiken.
Visst förekommer det bus, men i de flesta fall är barnen disciplinerade och gör både läxor och hushållsarbete utan tjat. Evelyne är lågmäld och tilltalar barnen med lugn stämma. Barnens tidigare liv är inget de pratar om mer än som positiv uppmuntran.
"Jag tar upp det ibland för att ge dem råd, särskilt om de inte studerar ordentligt. 'Du måste ta vara på den här möjligheten för att bli någon'. Jag vill att mina barn ska bli betydelsefulla personer - de säger själva att de vill bli läkare, sjuksköterska och borgmästare. Jag skulle vara stolt om jag kan hjälpa dem uppfylla det", säger Evelyne.
En eftermiddag av fotbollsmatch och lekar slutar i badrummet. Det är dags för dagens andra dusch - det afrikanska röda dammet sliter på kläderna och smutsar ned. För tillfället finns inget rinnande vatten i byn men flickorna tvättar sig med hjälp av svampar och hinkar med uppvärmt källvatten och hjälps åt att smörja in sig med hudlotion.
"Barnens hälsa är det viktigaste, för då kan de studera ordentligt och leka", säger Evelyne.
Natten faller över barnbyn. Det tillhör ovanligheterna att barnbyarna är omgärdade av murar, men i Centralafrikanska republiken har det bedömts vara nödvändigt på grund av säkerhetsläget. Barnen sover redan när vakten blåser i visselpipan för att förvarna om att generatorn stängs av om en minut. Evelyne sover än så länge inne i barnens sovrum, så småningom kommer hon att flytta in i det sovrum som tillhör mamman i familjen.
"Jag ser dem som mina egna barn. Bibeln säger att man ska ta hand om föräldralösa barn och änkor. Självklart arbetar jag för att tjäna pengar, men det är Gud som ger mig den största belöningen".
Nu kan du ge tio andra barn möjlighet till samma trygga uppväxt som Evelynes familj - i Rosa Huset. Vi behöver din hjälp - skänk ett bidrag och stöd bygget.
För privatpersoner - klicka här
För företagsdonationer - klicka här
