Bra, upp med diktafonen för de första kom-ihåg-anteckningarna till mig själv.
Precis i det läget dyker det upp en polisbuss på vänster sida. Något senare står typiskt nog en polismotorcykel redo med blinkade ljus på höger sida vägen.
Ford Mustang från 1960-talet räknas som en av bilhistoriens klassiker. Bilen lanserades 1964 och blev en succé, bland annat tack vare en modest prislapp, unik design och flera populärkulturella framträdanden. Biljakten i filmen Bullitt från 1968, där Steve McQueen sitter bakom ratten, har exempelvis fått bilda skola för otaliga efterföljare.
Med den femte generationen relanserade Ford modellen 2005. Den retroinspirerade designen väckte ett nytt intresse och Mustang fann nya köpare.
Sedan dess har Ford sålt cirka 750.000 bilar i USA av den nya generationen och
i Sverige finns omkring 3.000 nya Mustanger. En imponerande siffra, inte minst med tanke på att modellen inte säljs av Ford Sverige. De exemplar som finns här är privatimporter eller hitskeppade av specialiserade importfirmor.
”Ingen skulle bli gladare än vi om vi fick sälja den. Men bilen är gjord för den amerikanska marknaden och för att få den certifierad för Europa skulle vi behöva bygga om halva bilen, även om den självklart uppfyller alla krav i USA”, säger Ola Norberg, informationschef på Ford Sverige.
Trots att det alltså inte står några Mustanger till salu hos landets Fordhandlare fungerar modellen som en viktig varumärkesbärare.
Ford arbetar med att varje ny bilmodell som utvecklas ska gå att sälja globalt utan större ändringar mellan olika marknader. Alla nya bilar ska klara de olika regler som finns. Det kan betyda en bredare lansering inför kommande modeller, och kanske försäljning även i den svenska bilhandeln.
”Det vore dumt att inte följa upp intresset inför nästa Mustang. I princip alla bilar utvecklas nu under One Ford-strategin, så det är inte omöjligt”, säger Ola Norberg.
Precis som i slutet av 1960-talet finns bilen att få i en rad utföranden. Det exemplar som Di Weekend kör är ett av de värsta, eller bästa, och går under namnet Boss 302. Det gjorde även föregångaren, som kom 1969.
Den moderna versionen är en omarbetad GT och har vassare motor, bättre bromsar och uppgraderad hjulupphängning. Även vikt och aerodynamik skiljer den från GT-versionen, framvagnen har exempelvis sänkts med 11 millimeter.
Femlitersmotorn har fått ytterligare 32 hästkrafter och har ett vridmoment på ungefär 515 Nm. Den körs tillsammans med en manuell växellåda med sex steg och det är helt i sin ordning att vänta med växlingarna tills varvmätaren passerar 7?000 varv.
Att köra bilen känns som att åka berg-och-dalbana, ungefär som den gamla träbanan som fanns på Liseberg. Vid full gas lyfter framvagnen, det vibrerar i ratten och det gäller att parera för att hålla bilen på rak kurs. Det är hårt och stötigt och obekvämt och kittlar i magen. Precis som det ska.
För det är tydligt att bekvämlighet och finkänslighet inte är Fords mål med bilen. Hur ska man annars förklara att detaljkvaliteten i inredningen är långt ifrån gedigen? Det skiljer några millimeter i fogarna mellan plastbitarna här och där, och knappar och reglage är lite skakiga. Motorhuven hålls uppe med en klassisk stålpinne. Inga problem med det, men man får nästan infästningen i handen när man ska ta loss den.
I lugn stadstrafik gäller det att föraren gillar att synas. För det låter när man kommer åkande, och det är svårt att åka obemärkt förbi. Det beror delvis på att Ford byggt bilen med fyra avgasrör, varav två sitter bak på bilen. De andra två sitter undertill, strax bakom mitten på bilen, vilket garanterar att motorljudet inte går förlorat för förare, passagerare eller medtrafikanter.
På allmän väg är det svårt att njuta fullt ut och bilen ska helst köras på bana för att komma till sin rätt. Så kallar Ford också Mustang för en tävlingsbil med registreringsskylt. Genom att utnyttja motorns kraft och köra bilen hårdare glömmer man snabbt oväsentliga radanmärkningar. Vindbruset försvinner enklast genom att köra med fönstren nedvevade så att motorljudet når kupén utan hinder.
En annan sak att tänka på: bilen är inte byggd för bilköer. En stenhård kopplingspedal gör att det snabbt blir mjölksyra i ett otränat vänsterben i krypfarten i Stockholms rusningstrafik.
Det bekvämaste läget är att starta på treans växel och sedan gå direkt till sexan och glida fram på låga varv. Och det var nog tur att det var i det läget Weekendbilen passerade poliskontrollen. De blinkande lamporna var inte riktade åt Mustangen. Det visade sig vara en klok strategi att falla in bakom en lastbil och puttra på.
Men det är knappast för att köra i lastbilslunk som köparna väljer en Mustang, och som sportbil har den flera fina egenskaper. Femlitersmotorn, den manuella växellådan och bakhjulsdriften gör körningen charmigt rå och väldigt kul.
Dessutom har den ett par fördelar jämfört med andra sportbilar. Ett exempel är ett baksäte som det nästan går att sitta upprätt i. För den som nu vill ha det. Ett annat exempel är att bagageutrymmet är ganska hyfsat med 380 liter.
Ett tredje exempel är att priset för muskelbilen är förhållandevis lågt. Något officiellt pris i Sverige finns inte, men på annonssajten Blocket finns så gott som nya exemplar för strax över 500.000 kronor. Det kanske inte kan kallas billigt, men för en bil med en toppfart på 260 km/tim och en acceleration från 0 till 100 km/tim på fyra sekunder är det ett lågt pris.
Prestandan gör att Boss 302 kan tävla med modeller som kostar dubbelt så mycket eller mer från Porsche eller Ferrari. Det har också hela tiden varit målet med modellen – den ska ge mycket bil, motor och prestanda för pengarna. Då får man kanske stå ut med att kvaliteten i detaljerna känns lite gammaldags även om bilen är helt ny. Mustang lever på gott och ont upp till synen på amerikanska bilar som lite sämre när det gäller förfining.
På tal om pris finns även en Boss 302 från originalåret 1969 till salu på Blocket. Den kostar faktiskt också drygt 500.000 kronor. Nyrenoverad dessutom, skriver säljaren.
Om Di Weekend får välja så blir det utan tvekan bilen från 1969. Ett val som är både emotionellt och rationellt välgrundat. Känslan av bilhistoria är svårslagen och av ekonomiska skäl vinner veteranen lätt. Ur ett avkastningsperspektiv ger det mer tillbaka att köpa en drygt 40 år gammal bil än en ny.