När 2012 års avtalsrörelse i det närmaste kan summeras står en sak klar: LO:s så kallade kvinnosatsning, eller vad arbetsgivarna kallar låglönesatsning, gick överstyr. LO-chefen tvekar inte att kalla den spruckna samordningen inom LO om jämställdhetspotterna för ett misslyckande.
"Ja det får man säga eftersom vi inte nådde ända fram. Vi har en samsyn om att jämställda löner är en facklig angelägenhet men vi behöver gå på djupet med hur vi ska göra det", säger Wanja Lundby-Wedin.
"Vi har inte varit tillräckligt noggranna med att hitta instrumenten för det. Vi var överens ända fram till mållinjen men att vi till slut inte lyckades berodde på att vi inte riktigt gått på djupet med frågan."
Det började redan i höstas med att LO:s lönesamordning sprack. Industrifacken med IF Metall i spetsen ville inte vara med på lönemodellen där kvinnodominerade låglöneförbund skulle få mer. Osolidariskt, tyckte de andra förbunden, inklusive byggfacket.
Ett halvår senare står Byggnads som segrare bland LO-förbunden - byggarbetarnas löneavtal ger mest, 770 kronor mer i månaden, efter att ha hotat och strejkat mest. De kvinnodominerade förbunden Handels och Kommunal fick 710 respektive 650 kronor mer medan metallarna fick nöja sig med runt 640 kronor.
Gapet gentemot byggarna blir ännu större när Handels från sitt löneavtal tvingas räkna av att ungdomslönerna höjs mindre.
Eftersom det blev korta avtal den här gången är planeringen inför nästa års avtalsrörelse redan i gång. Och inför LO-kongressen till helgen är budskapet att den här gången ska alla 14 förbund i familjen gå fram gemensamt - någon ny splittring vill LO-ledningen inte se.
Rätt verktyg för att hantera jämställdhetsfrågorna blir avgörande för att LO-förbunden ska kunna komma överens.
"När nästa avtalsrörelse kommer ska det inte vara någon tvekan om vilka instrument vi kan använda för att nå jämställda löner", säger Lundby-Wedin.