Lundby-Wedin kan knappast vara helt nöjd med sitt arbete även om flera delar på bördan. När hon tillträdde som LO-bas år 2000 var 83 procent av arbetarna anslutna till något fackförbund. 2011 hade den siffran rasat till 67 procent, enligt Anders Kjellberg, professor som forskar om fackliga frågor vid Lunds universitet.
Han ser några tydliga förklaringar till raset. Förändringar på arbetsmarknaden med färre arbetare gör att det finns färre potentiella LO-medlemmar. Sedan har själva organisationsgraden minskat till följd av att allt fler arbetar i de privata tjänstenäringarna, exempelvis handeln och krogbranschen. Där är färre traditionellt med i facket.
"Det är viktigt att facket finns på arbetsplatsen. Men snålare bemanning på mindre arbetsplatser gör det svårare att hinna med fackligt arbete", säger Anders Kjellberg.
Fler tillfälliga jobb, framför allt bland unga, är också en förklaring.
"Det är den stora utmaningen vi har", säger Wanja Lundby-Wedin.
Anders Kjellberg menar dessutom att raset egentligen är större än vad det ser ut. Finanskrisen borde, likt krisen på 1990-talet, fått fler att gå med, men så blev det inte.
"Den uteblivna uppgången kallar jag ett dolt medlemsras."
Alliansregeringens förändringar av a-kassan är en annan viktig förklaring till medlemsraset. Sedan 2006 har LO-förbunden förlorat var sjätte medlem. Och där får LO-ledningen ta på sig ett ansvar för att inte ha påtalat effekterna inför valet 2006, anser Kjellberg.
"Där tycker jag att LO sov en del."
TCO var då rappare i kritiken och har också tagit tag i medlemsvärvningen och kollektivavtalens betydelse för pensionen tydligare, enligt Kjellberg.
"LO vaknade lite sent."
Men nu föreslår LO-ledningen inför kongressen att utredningar om pensionssystemet och välfärdsfrågorna ska tillsättas.