Svar: Därför att miljöimage slår allt. Och därför att någon underskön miljöbil inte erbjöds på marknaden.
Henrik Fisker, som ritat skönheter som BMW Z8 och Aston Martin DB9, hade redan året innan hoppat av och skapat sitt eget bilmärke, Fisker Coachbuild. Han hade hunnit ta fram ett par modeller, båda baserade på bilar från BMW och Mercedes och båda försedda med ny kaross i kolfiber, självfallet formade av Fisker själv.
Men nu satte han sig vid ritbordet och skissade på en lyxbil som inte bara skulle vara vacker som få, utan också mildra det onda miljösamvete som gnager hos de flesta av oss.
Ut kom Fisker Karma.
Om den är vacker eller inte avgörs som alltid av betraktaren. Själv tycker jag att bilen onekligen har klassiska linjer och en tilltalande enkelhet i formspråket.
Tekniskt liknar Karma i grunden Årets bil 2012, Opel Ampera.
Bilen drivs alltid med el och när batterierna, som laddas från ett vanligt vägguttag, är tömda startar en förbränningsmotor som via en generator förser elmotorn med energi. På engelska kallas förbränningsmotorn ”range extender”, något riktigt bra ord har vi inte på svenska; den raka översättningen ”räckviddsförlängare” är nog det vi måste lära oss att leva med.
Men nu är Ampera en volymbil (baserad på kompaktmodellen Cruze), medan Karma är en lyxbil – och då uppstår också tekniska skillnader.
Karma har inte en utan två elmotorer, som dessutom är placerade bak och driver bakhjulen. Varje elmotor har en effekt på 201,5 hk och tillsammans ger de sålunda 403 hk.
Vridmomentet är som alltid från elmotorer ruggigt: 1.330 Nm. Det slås väl egentligen bara av Bugatti Veyrons V16 med 1.500 Nm.
Bensinmotorn, som hjälper till när batterierna är tömda, kommer från GM. En tvålitersturbo på 260 hk, placerad fram.
Karma började tillverkas i fjol, hos Valmet i Finland där klassiker som Saab 900 Cabriolet och Porsche Boxster gjorts tidigare.
Karmas konkurrenter heter Porsche Panamera, Mercedes CLS, BMW Gran Coupé och möjligen Aston Martin Rapide – men ingen av dessa bilar kan erbjuda annat än bleka hybridlösningar, som ger några kilometers körning på el som bäst.
Karma kan enligt ett test av tyska TÜV köras hela 83 kilometer på renodlad eldrift innan bensinmotorn måste startas.
Bilen lanseras nu i Sverige av Callisma i Danderyd och redan har ett tjugotal Fisker Karma sålts. En kund som kom in för att köpa en Ferrari 612 Scaglietti kom ut med en Karma.
Jag fick provköra en bil i Sverige och intrycken är försiktigt positiva, men väcker också frågor.
Bilens avgörande problem, för att börja i den änden, är dess vikt.
Tjänstevikten är 2.502 kilo, inte minst beroende på att litiumjonbatterierna, som precis som hos Ampera är placerade i kardantunneln genom bilen, väger 400 kilo.
Frågan är enkel: Kan en bil som väger över 2,5 ton verkligen göra anspråk på att vara energieffektiv?
Nja, egentligen bara när den körs som elbil, med laddade batterier. Att släpa runt på 400 kilo döda batterier förefaller inte så klimatsmart.
Officiellt är förbrukningen då 0,95 liter per mil i blandad körning, som ger ett koldioxidutsläpp på 227 gram/km. Certifierad som hybrid anges förbrukningen till 0,24 liter/mil och koldioxidutsläppet till 53 gram/km. Precis så att bilen inte omfattas av olika statliga stöd, som den svenska ”supermiljöbilspremien” på 40.000 kronor. Å andra sidan: Vem bryr sig om smulor när priset ligger över 1 miljon kronor?
Men tyngden är inte bara ett ekonomiskt bekymmer.
Bilen har förvisso bra styrning, men är inte yster i aktiv körning, accelerationen känns mer kraftfull än rapp och komforten blir också lidande: små ojämnheter i vägbanan känns i bilen.
Till detta bidrar säkert de ofantliga 22-tumshjulen med 35-profil.
Ovanpå alltihop är Karma inte bara tung, utan också stor: fem meter lång, två meter bred. Inget att knixa runt i italienska småstäder med.
Inte heller är bilen något äkta Autobahnlok. Toppfarten är begränsad till 200 km/tim.
För mig hör Karma hemma i Kalifornien, där vägarna är slätare och bredare, där det är gott om plats och man inte får köra fortare än drygt 100 km/tim.
Ty på många punkter håller Karma definitivt vad den lovar.
I min hemmagjorda testkörning nådde jag visserligen inte 83 km på el, men väl
53 km, vilket får anses vara klart godkänt. Detta innebär att nästan all daglig körning kan göras på el.
Karma har paddlar bakom ratten, men inte för växling (bilen är enväxlad). Med den vänstra kan föraren välja mellan miljöläget Stealth och Sport – i det senare hjälper alltid bensinmotorn till och det är också i det man når 200 km/tim. Annars är toppfarten mer blygsamma 153 km/tim, för att spara på batterierna.
Den högra paddeln är en fiffig motorbroms, Hill, i två steg som du med en smula träning kan använda i stället för den mekaniska bromsen och därmed ladda batterierna.
Sittkomforten är mycket bra, åtminstone i fram, medan de två sittplatserna där bak är något begränsade.
Bagageutrymmet är futtiga 200 liter, mindre än den minsta småbil – Ford Fiesta glupar i sig 295 liter – men man får anta att det rymmer de två obligatoriska golfbagarna.
Interiören är gjord av återvunnet material från tallar och plast, sätesstoppningen är tillverkad av sojabaserade biofibrer och de små träbitarna är hämtade från botten av amerikanska Lake Michigan och bär det fantasifulla namnet ”Deep Sunken Wood”. Som alternativ finns ”Fallen Wood” från Kalifornien.
Interiören liknar ingenting ni sett förut – och tyvärr har jag fortfarande inte sett siffror och symboler på trippmätare och display. För detta krävs nämligen läsglasögon.
Billigaste version av Fisker Karma, Eco Standard, kostar i Sverige 1.049.000 kronor, sedan följer Eco Sport (1.149.000 kronor) och Eco Chic (1.199.000 kronor).
Som utmanare till en Porsche Panamera: absolut.
Som färdmedel för Leonardo DiCaprio till nästa Oscarsgala: definitivt.
Som nytänkt och annorlunda lyxbil: tveklöst.
Som miljöbil: ja – i fem mil.