Totalt emitterades företagsobligationer för 62,9 miljarder euro, motsvarande 550 miljarder kronor, under det första kvartalet. Det är mer än dubbelt så mycket som under första kvartalet 2011 och över hälften av hela fjolårets emissionsvolym.
Inte minst i mars var det bra tryck. Kombinationen av låga underliggande räntor och stark efterfrågan från investerarna som pressade ned räntepåslaget jämfört med centralbanksräntorna, den så kallade spreaden, ledde till rekordlåga räntor.
”Det var rekord på rekord vad gäller lägsta kupong sedan euromarknaden startade 1999”, säger Philip Asp.
Bland rekordsättarna fanns två svenska företag. Verkstadsbolaget Atlas Copco sålde i mars sjuåriga papper för 500 miljoner euro till räntan 2,625 procent. Orderboken låg på 6 miljarder euro. Lastbilstillverkaren Scania tog in 300 miljoner euro i form av en fyraårig obligation till räntan 1,75 procent. Det innebär att de blågula verkstadspärlorna betalar mindre än exempelvis Belgien för sin upplåning.
Andra svenska bolag har också varit ute och lånat. Exempel är teleoperatören Telia Sonera, vitvarubolaget Electrolux, investmentbolaget Investor och bevakningsföretaget Securitas.
Philip Asp nämner också skogsbolaget Stora Enso. Bolaget har ett relativt lågt kreditbetyg, BB, och verkar i en industri som investerarna inte varit överförtjusta i. Bolaget lyckade ändå ge ut en sjuårig obligation till räntan 5,5 procent.
”Det är ett tydligt tecken på hur starkt sentimentet varit”, säger Philip Asp.
Att hålla koll på just det så kallade sentimentet har blivit viktigare. Före finanskrisen gick bolagen ofta till marknaden först när de behövde pengar. Nu är det vanligare att passa på när efterfrågan är god även om finansieringen inte behövs just för tillfället.
”Att kunna avgöra när marknaden är stark och dra fördel av detta, ibland med kort varsel, har blivit en strategisk fråga för finanschefer”, säger Philip Asp.