ANNONS:
Till Di.se
Start Nyheter

Cykelproffset blev snabbväxare i utbildningsbranschen

När sjukdom satte punkt för Håkan Jensens karriär som proffscyklist inledde han sitt eget Tour de France som entreprenör. Nu driver han ett av Sveriges största utbildningsföretag.
”Det är i uppförsbackarna det ­avgörs. Det är där man kan attacke­ra och hänga av de andra”, säger han.

Man behöver inte tillbringa lång stund med Håkan Jensen för att inse att han är en vinnarskalle. En fighter som gör ­saker och ting på sitt eget sätt, utan att bry sig så mycket om vad andra tycker.

Han tror på exemplets makt och vill leva som han lär i stället för att prata om det. Det är ingen slump att han är tämligen okänd, trots att han driver Jensen Education, enligt Skolverket landets femte största skolkoncern.

Han granskar mig uppmärksamt när vi träffas i baren på Grand Hôtel i Stockholm för att diskutera en eventuell artikel. När han väl har bestämt sig för att ge sin första intervju vill han veta vem han har att göra med.

Min beställning av den sedvanliga kaffe latten fastnar i halsen när han ber om grönt te och mine­ralvatten. Dryckesvalet är ingen slump – en genomtänkt hälsoprofil är en del av konceptet i Jensen Education.

”Alla undersökningar visar att barnfetma, typ två-diabetes och allergier ökar lavinartat. Om inte vi i skolan tar ansvar, vem ska då göra det?” frågar han retoriskt.

Hans entreprenörs­resa med Jensen Education, som han äger till 100 procent, startade för 16 år sedan.

Företaget driver skolor inom sju verksamhetsområden, som förskolor, grund- och gymnasieskolor, vuxenutbildningar och yrkeshögskolor. Gymnasieskolorna står för lite mer än halva omsättningen, som uppgår till drygt en halv miljard kronor.

Jensen Education har varit ett av Di:s snabbväxande Gasellföretag åtta gånger. Bolaget har också utsetts till Årets superföretag av Veckans Affärer fem år i rad och vunnit diver­se andra tillväxt- och kvalitetsutmärkelser.

Men Håkan Jensens personliga resa inleddes i Västerås i början av 1960-talet. När han var tre år dog hans lillebror Björn i skelett­cancer. Björn blev bara två år.

”Det lärde mig tidigt att inte ta livet för ­givet. Varför fick jag leva och inte han? Det präglade både mig och mina föräldrar. Redan under uppväxten bestämde jag mig för att göra ­något extra av mitt liv, inte av plikt utan för att det är en fantastisk möjlighet.”

När han var tio år skildes hans föräldrar.

”Jag lärde mig att ta hand om mig själv. Jag insåg att om jag skulle komma någonstans fick jag klara det själv.”

Några veckor har förflutit sedan mötet på Grand Hôtel och Håkan Jensen har bestämt sig för att ställa upp på en ”riktig” intervju.

Vi sitter på Jensen Educations huvudkontor som delar lokaler med en av bolagets fyra gymnasieskolor i Stockholm, Jensen Södra på Kata­rina Bangata. Nästan lite skamset har jag och Di Weekends fotograf Jesper Frisk tagit hissen sju trappor upp, hälsoprofilen till trots.

Håkan Jensen började idrotta redan som fyraåring, eftersom mamman var gymnastiklärare.

I 13-årsåldern började han med cykling. Enligt egen utsago var han en ganska medioker pojk­cyklist när tränaren Rune ”Söta” Westman spände ögo­nen i honom och sa:

”Jag har studerat dig ett tag. Du kan bli världsmästare. Om du är intresserad kan jag ­träna dig.”

Håkan Jensen var 15 år och mycket intresserad. Villkoret var dock att han skulle göra som Rune ”Söta” Westman sa till honom.

Samma år flyttade Håkan Jensen hemifrån, men föräldrarnas villkor var att cyklingen inte fick gå ut över skolan. Om det kom ett enda klagomål skulle han behöva flytta hem igen.

Det gjorde det inte.

Frågan om hans egen dotter, som är 2,5 år, kommer att få flytta hemifrån vid 15 års ålder leder till intervjuns längsta tystnad.

”Jag utesluter inte det. Jag hoppas inte det. Jag vill inte det!”

Det nära samarbetet med cykel­tränaren bar snabbt frukt och Håkan Jensen tog silver i junior-VM. Det är därför varje elev får en egen coach i Jensens skolor, lärare som har fått intern­utbildning i coachning.

”Att få ha en tränare som Rune ’Söta’ Westman betydde otroligt mycket för en skilsmässokille som jag. I våra skolor är inte coachen en samtalsterapeut utan en ledare som stimulerar och hjälper eleven att sätta upp mål och hitta vägar att nå dem.”

Efter juniorlandslaget gick Håkan Jensen vidare till seniorlandslaget och som 20-åring flyttade han till Frankrike för att bli proffs i Mercier, då ett av världens bästa cykellag.

Han åt, sov, tränade och tävlade i två år tills han råkade ut för en efterhängsen infektion. Han negligerade den och körde på i alla fall, envis som han är. På en tävling blev han ovanligt sjuk. Han slutförde ändå loppet och en läkare konstaterade 40 graders feber och lunginflammation. Det ledde till att han fick vätska i lungorna, vilket kan vara dödligt. Han överlevde med ett ärr i lungan, men blev extra infektionskänslig.

Proffs­karriären var över.

”Men det fanns faktiskt ytterligare ett skäl till att jag slutade, och det var dopningen. Den var vanlig inom proffscyklingen redan då.”

Han flyttade hem och började plugga företagsekonomi. Det var svårt att ladda om i en ny miljö.

”Att lägga av vid 22 var tufft. Jag ville ju bli världsmästare. Jag bestämde mig för att lägga det livet bakom mig och berättade inte om min cykelkarriär för någon på universitetet.”

Han tog till mental träning för att kunna fokusera på studierna, och resultaten förbättrades ­avsevärt. Det förklarar ytterligare ett inslag i det Jensenska utbildningskonceptet: mental träning på alla nivåer.

”Men mental träning betyder olika saker i ­olika åldrar. På förskolenivå kan det betyda att barnen får varva ned och vila i fem minuter, kanske med lite barnmassage.”

På Stockholms universitet jobbade han som lära­re och på styrelsenivå vid sidan av de egna studier­na. Han grundade även Kvalitetsrådet, ett ­organ som verkade för att höja kvaliteten på ekonomutbildningen.

Efter sin examen jobbade han några år i närings­livet. Han var teknisk konsult på Rejlers, rådgivare vid stora förvärv och fusioner på SEB Enskilda och managementkonsult på Siar-Bossard, i dag en del av Gemini Consulting.

Men tanken på att starta eget låg och grodde, och 1996 gjorde han slag i saken. En förutsättning var att bolaget skulle verka inom ett område som kunde bidra till samhällets utveckling. Utbild­ning verkade vara ett bra val med den bakgrund han hade från universitetsvärlden, idrotten och närings­livet.

”Att komma från konsult- och finansvärlden runt Stureplan till livet som egenföretagare med ingen eller 10.000 kronor i månadslön i flera år var en enorm kontrast. Jag började med vuxen­utbildningar i Järfälla och Sollentuna. De gamla nätverken gick upp i rök, men jag säger inget om det. Jag ville inte berätta för någon om mina planer förrän jag hade åstadkommit något.”

Under sin tid i närings­livet hade han kommit fram till att svensk utbildning inte motsvarar de krav som ställs i arbets­livet. Det resulterade i Jensen Educations övergripande koncept, ”Träning för verkligheten”, där de personliga coacherna och den mentala träningen är viktiga ingredienser.

Det innebär också att det finns uppförande­koder för både lärare och elever, och att externa före­läsare används i undervisningen. Eleverna tränas i att arbeta i grupp, leda andra, planera och slutföra uppgifter samt skriva pm och göra presentationer.

”Vi försöker också utforma själva skolmiljön så att den påminner om en verklig arbetsplats så mycket som möjligt”, säger Håkan Jensen.

Han ger inte intryck av att vara någon curlingförälder.

”Det är i uppförsbacken man utvecklas. Om vi glömmer det gör vi barnet en stor otjänst. Backen ska vara möjlig att ta sig uppför utan att mamma eller pappa är där och puttar på”, säger han.

”Ett barn som klarar uppförsbacken själv stärker sin självkänsla och sitt självförtroende. Den som har fått känna segerns sötma vill gärna ha mer, det skapar drivkrafter.”

Han hänvisar till forskning som visar att människans framgång hänger samman med förmågan att vänta på belöning.

”Det här går också att träna upp, men det ska göras på olika sätt i olika åldrar. En uppförsbacke för ett litet barn kan vara att vänta på sin belöning i 30 sekunder.”

Under de första åren gjorde Håkan Jensen och ett fåtal medarbetare allt själva i företaget. De designade utbildningar, skötte rekrytering och marknadsföring, de städade toa­letter och fyllde på kaffeautomater.

Som de flesta entreprenörsbolag har Jensen Education varit med om ett par nära döden-upplevelser. Den första krisen kom 1999 när resurserna till Göran Perssons satsning på lågutbildade vuxna, Kunskapslyftet, skars ned kraftigt. Bolaget höll på att gå under men nya uppdragsgivare identifierades i sista stund.

När it-bubblan sprack 2001 kom nästa kris. ­Håkan Jensen hade investerat i just it-utbildningar och bolaget var ännu för litet för att diversi­fiera. Det överlevde med en hårsmån.

Efter de första dramatiska åren har bolaget dock vuxit snabbt med god lönsamhet. Men det är ­ingen enkel bransch att verka i.

Inom förskolan är sjukfrånvaron hög och på lärar­utbildningen gapar många platser tomma. Enligt Lärarförbundet lurar en nationell lärarkris runt hörnet, där vi kommer att behöva 80.000 nya lärare inom åtta år.

Håkan Jensen instämmer i att bristen på duktiga lärare och rektorer är det största hindret för att bedriva bra skolverksamhet i Sverige.

”Där är kvaliteten på Lärarhögskolan en viktig faktor. I Finland har de ett lämplighetstest för att se till att rätt personer kommer in där”, säger han.

Internationella undersökningar som Pisa­rapporten, som mäter 15-åringars resultat i läsförståelse, matematik och naturvetenskap, visar att svenska elever halkar efter. Mer än var femte elev som går ut grundskolan är inte godkänd.

Många ropar på högre lärartäthet, men enligt Håkan Jensen är inte det lösningen.

”Det viktiga är inte hur många elever det går på en lärare, utan att man har rätt lärare i klassrummet.”

Otydliga kunskapskrav och betygskriterier är det näst största hindret för en väl fungerande skola i Sverige även om det har börjat förändras, enligt Håkan Jensen. Han jämför återigen med Finland, som ligger i topp i Pisarapporten.

”I Finland låter det ungefär så här: ’Man ska kunna Pythagoras sats och räkna andragradsekvationer för att få ett visst betyg i matematik.’ Hittills har ett betygskriterium i Sverige låtit unge­fär så här: ’Man ska kunna diskutera och reflektera över matematiska problem.’ Det är inte konstigt att godtycke kan uppstå när svenska lärare ska sätta betyg med så otydligt formulerade mål. Inte ens de nationella proven ingår i betygskriterierna, märkligt nog.”

Frågan är hur Jensen Education kan säkerställa hög kvalitet när det är så svårt att rekrytera bra medarbetare, samtidigt som bolaget expanderar i raketfart.

”När ett företag växer så här snabbt måste man lära sig att jobba genom andra, samtidigt som man måste behålla kontrollen. Det är en svår balansgång”, erkänner Håkan Jensen.

”Därför går vi in i en lite lugnare fas nu, efter att ha byggt en infrastruktur i företaget. Men allt är inte perfekt hos Jensen. Det händer att saker går fel även hos oss. Det viktiga är att man tar ­ansvar och rättar till det som behövs så snabbt som möjligt.”

Skolinspektionen har inlett en granskning av de privata aktörerna på koncernnivå, men turen har ännu inte kommit till Jensen Education. Därför är det svårt att hitta en heltäckande utvärdering som visar hur företaget står sig jämfört med konkurrenterna.

”Att 8.700 elever på eget initiativ har sökt sig till våra skolor och förskolor tycker jag är ett kvalitetstecken. Tack vare den offentliga skolpengen får ju eleverna välja själva”, säger Håkan Jensen.

”Jag tycker att skolpengen är ett väldigt demokratiskt system, eftersom det inte är plånboken som styr elevens val av privat eller offentlig ­skola. Det skapar också en sund konkurrens.”

Trots att Håkan Jensen hittills har ­varit en doldis i medierna har han satt sitt eget efternamn på företaget. Jensen är hans mors danska flicknamn.

”När mina föräldrar skildes fick jag välja på att heta Jensen och Persson. Jag tyckte att Jensen var ovanligare. Att företaget heter Jensen visar att jag tar ett långsiktigt ansvar. Jag sätter mitt och min familjs namn i pant, för om något går fel är det vi som drabbas hårdast.”

Att han nu väljer att träda fram i en intervju ­beror på att bolaget har vuxit sig stort, säger han. Han inser att det gör att elever, föräldrar, med­arbetare, myndigheter och medier vill veta mer om vem han är.

Debatten om riskkapitalbolagens lämplighet som ägare till vårdbolag och skolor är ett annat skäl till att han kliver fram.

”Den har gjort att jag vill klargöra att vi är ett familjeföretag som ägs av mig, och ingen annan. Jag och min familj bor i Sverige. Jag och mitt före­tag betalar skatt i Sverige. Vi har inte och har aldrig haft några externa lån. Vi har aldrig köpt eller sålt någon skola, tillväxten har varit organisk. Både jag och min fru arbetar i bolaget.”

Han vill inte svara på om riskkapitalbolag passar som ägare i offentlig sektor, men klargör att han tycker att aktörer i skolbranschen ska vara långsiktiga och att de ska betala skatt i Sverige.

”Det betyder inte att privata ägarformer inte kan fungera. Det finns både goda och dåliga exempel på skolor inom såväl den privata som den offentliga sektorn.”

Håkan Jensen har inga planer på att sälja sitt företag. Han skulle gärna se att det gick i arv.

”Jag vet inte hur många förfrågningar jag har fått om både avknoppningar och försäljning från corporate finance-firmor i hela Norden, England och USA. Men det som driver mig är att bygga ­något som är uthålligt och hållbart.”

Vad skulle kunna få dig att sälja?
”Blotta tanken på en försäljning gör mig snarast ledsen, faktiskt.” 

Tyck till