Långa radens interiör, signerad designtrion Claesson Koivisto Rune, andas trivsel. En del vid ena kortväggen, med soffgrupper, är reserverad för gäster som tar en drink eller en kopp kaffe.
Det tidstypiskt låga taket har försetts med svagt lysande glödlampor. Möblemanget är smakfullt opretentiöst. Som en extra poäng är väggarna täckta med glasskivor där personalen präntar förslag ur menyn.
Ja, hela stilen är sympatisk. Servicen är från början välkomnande och personlig, mestadels kreerad av en hovmästare i rutig skjorta. Matsedeln hör definitivt hemma i det svenska köket, med inslag av husmanskost som kroppkakor och köttbullar. Dryckeslistan rymmer några öl från lokala bryggerier.
Det går att inleda en måltid samiskt. Souvas är som bekant saltat och rökt renkött, den här gången en skiva av rensadel som serveras med surdegskrisp och hackad rödlök. Det är en naturligt fräsch start.
Palsternacka är en underskattad delikatess. Här serveras den saltbakad med getost.
Efter vår kylslagna promenad är en krämig jordärtskockssoppa ett bra sätt att få upp värmen. Soppan serveras med en brödbit täckt med ost- och honungskräm.
En skaldjurssoppa har förstås skum på ytan, men vi saknar en hummerklo. Tillbehöret är en liten bit tryffelkryddad potatisomelett, som verkligen smakar just tryffel.
När en utländsk gäst ser kroppkakor bland Långa radens huvudrätter slår hon till. Det är första gången hon smakar denna öländska paradrätt och hon faller direkt. Den här versionen är extra lyxig och fylld med karljohansvamp och med prästostskum, syltade morötter och rostade hasselnötter.
En rejäl bit ångkokt rimmad torsk är fiskkött när det är som bäst, bra tillagat och med en känsla av själva havet på tallriken. Fisken anländer med brynt smör, riven pepparrot, pärllökar och bacon.
Fisk- och skaldjursburgaren är inte värd priset, 315 kronor. Denna stora fiskbulle med smak av skaldjur har inte något riktigt sting och därtill lite gummiaktig konsistens.
Confiterad lammbog kokas på pricken mör i Långa radens kök. Lammbiten serveras med dillsky, stekt morot, bakad vitlök och rostad spetskål.
När den italienska desserten tiramisu möter smak av svenska hjortron uppstår tycke. Vårt beställda kaffe kommer dock före efterrätten och hinner svalna. Vår crème brûlée är därtill en besvikelse med ett kolatäcke som borde vara mer krispigt.
En lite trist avrundning på en middag som annars är väl värd promenaden.