De båda hade under det finansiellt istidskarga 2009 harvat runt bland Europas riskkapitalbolag för att ragga kapital. Men pengakranarna var fastsvetsade.
”Vi hade träffat typ alla riskkapitalister. De var helt ointresserade och tittade knappt upp från sina Blackberrys under våra dragningar. Det var så deprimerande.”
Mötet i London den här februaridagen för tre år sedan var deras sista halmstrå.
”Soundcloud var i bedrövligt skick och även jag själv. Jag hade ingenstans att bo och letade lägenhet. Dessutom var jag mitt i en turbulent kärlekshistoria. Jag drabbades av en renodlad panikångestattack, en sådan där när man verkligen inte kan andas. Det var för jäkligt. Jag var förtvivlad.”
Eric Wahlforss ryser åt minnet. Fast han är inte i lysande form nu heller. Han kommer till vårt möte duktigt jetlaggad efter en New York-resa, har nyss kravlat sig ur febersängen och har haft tandvärk sedan klockan fyra på morgonen. Värktabletterna har knappt börjat ta skruv när han vecklar ned sin spensliga och gängliga kropp i en mötesrumsstol på Soundclouds huvudkontor på Grossman Strasse i hjärtat av Mitte i Berlin.
Det plågade ansiktsuttrycket beror inte enbart på hälsotillståndet. Hans mejlbox är nämligen på väg mot en digital härdsmälta.
”Jag har 130 mejl som ligger i ’agerakorgen’. 130 mejl jag måste svara på. Det tycks aldrig gå att få ned det till noll. Jag har blivit lite som Bill Gates, som en gång fick frågan om vad han gör hela dagarna och sa: Svarar på mejl och sitter i möten.”
Men låt oss klicka på paus för ett ögonblick och skrolla tillbaka i tiden, till datasalen på KTH och första gången de två musikintresserade grundarna Eric Wahlforss och Alexander Ljung möttes.
”En kompis hade berättat om Alex och att jag borde träffa honom, att han också var lite nördig, driven och så, men att hans musik var lite ’sleezy’. Så jag var väldigt skeptisk. Men han hade också en bärbar Macintosh, vilket få studenter hade 2005. Vi började direkt prata om hur man skulle kunna synka sin kalender i laptopen med mobilen, vilket var omöjligt på den tiden. Det var vår första konversation.”
Eric Wahlforss ler åt minnet.
Efter ett examensarbete med fältstudier i Silicon Valley och en tid som konsulter och ströjobb (Eric Wahlforss ägnade ett år åt att spela sin musik på klubbar runt om i Europa) lyckades han övertala Alexander Ljung att satsa allt på Soundcloud 2007.
”Jag fick dra in honom i det här.”
Att de landade i Berlin berodde på att pengarna skulle räcka längst där jämfört med till exempel i London. Den tyska huvudstaden har blivit en ny arena för it-entreprenörer, i det som kallas Silicon Allee, vilket har spelat dem i händerna.
”Vi började på ett kafé, flyttade till ett konferensrum hos ett annat bolag och var där de tre fyra första veckorna. Sedan hittade vi ett kontor i en gammal k-märkt byggnad. Där var väldigt ruffigt men det fanns också en schyst takterrass.”
Radarparet Wahlforss–Ljung stretade på och försökte framför allt att få kända artister att börja använda sajten. Popunderbarnet Justin Bieber var en lyckad ”rekrytering”.
”Nu har vi täckt upp alla olika genrer. I princip varenda musiker använder oss.”
2 1/2 men-skådisen Ashton Kutcher gillade vad han såg så pass mycket att han investerade i bolaget. Sammantaget har dock grundarna fått kämpa som envisa terrier.
”Det är någonting i dynamiken mellan Alexander och mig. Jag skäms om jag inte jobbar i Alex närvaro och jag tror det är samma sak för honom. Vi peppar varandra på ett sätt jag inte riktigt har upplevt med någon annan person.”
Det avgörande mötet i London med riskkapitalbolaget Doughty Hanson Technology Ventures var ett sådant tillfälle där de sporrade varandra. Men mest hjälp fick de från oväntat håll.
”Det var en ung kvinnlig delägare i den firman som hade koll och fick gubbarna att förstå att de skulle satsa pengar på oss.”
Soundcloud är ett av de hetaste svenska it-bolagen just nu. I januari drog det in pengar i en tredje finansieringsrunda då välrenommerade Kleiner Perkins gick in med enligt uppgift 50 miljoner dollar. Samtidigt tog teknikinvesterarkändisen Mary Meekers plats i Soundclouds styrelse. Där sitter sedan tidigare bland andra Mike Volpi, som även är med i Ericssons styrelse.
Soundclouds orangelysande molnformade logga ser ut att ha parkerat högt upp på it-himlen. Veckorna före Di Weekends besök i Berlin har bolaget trumpetat ut att det har nått tio miljoner användare.
”Det är elva miljoner nu. Vi växer med 45.000 till 50.000 per dag. Vi har ökat i princip hela tiden från första dagen. De första 20.000 användarna tog ett år att få ihop. Nu är vi ju med i samma liga som Twitter. Målet är att nå 25 miljoner till 30 miljoner användare i år”, säger Eric Wahlforss.
Att den reklamfria sajten är populär märks på Twitter, där Soundcloud nämns ungefär var tredje sekund.
Tjänsten är gratis, men för att kunna lägga upp stora mängder ljud och utnyttja speciella tjänster krävs en prenumeration, ungefär som på Spotify.
Hur många betalande användare har ni?
”Jag får inte tala om det. Men jag kan säga att det går bra, vår affärsmodell fungerar. Vi är inställda på tillväxt. Vi har inte fokus på att dra in stora pengar ännu. Hur sjukt det än låter så är personalen vår största kostnad, inte serverinfrastrukturen.”
Eric Wahlforss räknar med en hektisk tid framöver.
”2012 kommer att bli det mest intressanta året hittills. Vi breddar produkten, det blir mer mobilt, vi ska finnas på fler plattformar och har ett väldigt nära samarbete med Facebook, särskilt den nya funktionen timeline. Vi har många signifikativa uppdateringar på gång. Konsumenterna kommer absolut att märka av det.”
Soundcloud riktade sig från början till musiker och gjorde det möjligt att skicka tunga ljudfiler enkelt över nätet utan att tumma på kvaliteten. Nu är siktet inställt på ljud i allmänhet och tal i synnerhet. Komiker och även medieföretag använder sajten i allt större utsträckning. Presidentvalet i USA kommer som en skänk från ovan.
”Vi kommer definitivt att märkas i politikernas kampanjer. Om Obama börjar använda Soundcloud, vilket vi tror inte alls är omöjligt, är det en stor grej.”
Bolaget har nu förutom i Berlin kontor i London och sedan i höstas även i San Francisco, där Alexander Ljung håller i taktpinnen för USA-satsningen. Totalt har bolaget 85 anställda men räknar med att dubbla arbetsstyrkan i år. Anställningsintervjuerna duggar tätt. Under Di Weekends besök pågår minst ett par.
Caroline Drucker är anställd nummer 19, partner och marknadschef. Hon tar över medan Eric Wahlforss sugs in i ett möte. Hon visar runt på bolagets två Berlinkontor, som före årsskiftet ska bli ett enda i större, nyrenoverade lokaler.
Redan i farstun framgår att detta är tekniknördarnas hemvist. På d
örrmattan står det ”There is no place like 127.0.0.1” (en blinkning till it-folket, sifferkombinationen står för din dators ”hemadress” i ett nätverk).
Personalen är företrädesvis män i 25-årsåldern. De jobbar koncentrerat vid sina datorer och det vilar ett nästan försiktigt lugn över lokalerna. I taket hänger en huvudformad pappskiva med Eric Wahlforss och Alexander Ljungs ansikten uppklistrade på vardera sidan.
Digitaltrumsetet i ena hörnet får bara användas efter klockan 18 – grannarna klagade.
Mötes- och avdelningsrummen är döpta efter artister, ekonomiavdelningen huserar förstås i ”Johnny Cash”.
Företagsspråket är engelska men eftersom Soundcloud har anställda från 21 länder bistår man med en lärare i tyska som kommer till kontoret ett par mornar i veckan och ger lektioner.
Till kulturen hör även ”master class” varje torsdag, då någon anställd föreläser i valfritt ämne medan företaget står för pizza.
”Det kan vara allt från djupdykningar i astronomi och universum till hur man överlever en björnattack, som jag själv pratade om. Mitt andra föredrag var om feminism. Det är väldigt hög nivå på föreläsningarna – alla här är ju överpresterare. Man lär sig massor”, berättar Caroline Drucker.
Men de kan också njuta. På fredagar är det ”beer o-clock” när personalen slinker ned i källaren och spelar musik – och pingis.
Soundcloud är känt för sina vilda takterrassfester och varje gång bolaget lanserar en ny tjänst dukas specialdrinken upp: mousserande vin och vodka Red Bull på is.
”Och så spelar vi Vangelis Chariots of Fire på jättehög volym. Vi ville ha något episkt – och så är det ju låten som Steve Jobs spelade när han presenterade Macintoshdatorn vid sitt första key note”, avslöjar Eric Wahlforss när vi strålar samman med honom igen efter lunch.
Han ursäktar ödmjukt avbrottet.
”Jag förfogar inte längre över min egen kalender. Folk bokar in möten med mig utan att jag själv vet om det. Det är ett otyg. Jag är inte världsbäst på management, min starka sida är att motivera folk och lägga kvalitetsribban högt. Jag är passionerad in i minsta detalj.”
På papperet är han fortfarande teknisk chef, eller på affärslingo CTO, men är glad över att ha lyckats delegera det mesta av det rent tekniska arbetet och blivit mer av en ”produktperson”.
”Men jag letar just nu efter en produktchef, för jag har de facto nio personer som rapporterar till mig, vilket är helt vansinnigt. Egentligen ska man inte ha mer än fem sex stycken.”
Han tar oss med till sin ungkarlslya bara några kvarter från jobbet. Det är en modernistisk, arkitektritad och asketisk tvårummare (badkaret och sängen står på var sin sida om en vägg av frostat glas) som byggts ovanpå ett äldre hyreshus. Utsikten över Berlin från balkongen är lätt värd de 30.000 kronor per kvadratmeter han betalade för några år sedan.
”Man kan se stadens alla landmärken härifrån: tv-tornet, domkyrkan och även riksdagshuset om man sträcker på sig. Jag blir glad varje gång jag kommer hem.”
Den lilla tid han nu kan vara där, vill säga. Arbetsveckan landar ofta på 70–80 timmar.
Mellan raderna framgår att Steve Jobs har varit en ledstjärna, hans ande hovrar fortfarande över Eric Wahlforss. Men det finns inspirationskällor närmare än så.
”Min pappa var industridesigner och startade bland annat Ergonomidesigngruppen. Han sa en gång att ’Om du gör någonting, jämför alltid med det bästa som finns’.”
Den inställningen kan väl vara ganska hämmande också?
”Nej, jag har aldrig haft prestationsångest. Jag vet inte ens vad det betyder. Jag tänker inte på det sättet utan vill bara göra något väldigt bra.”
När det är beckmörkt i skaparprocessen har han numera flera ljusknappar att trycka på.
”Vår första affärsängel Christoph Maire är väldigt viktig. Vi kallar honom The conductor (dirigenten). Mike Volpi på Index Ventures som investerat i oss – och som sitter i Ericssons styrelse – kan man ringa när som helst. Investeraren Fred Wilson är också bra. Och en väldigt nära vän här i Berlin jag pratar mycket med är Henrik Berggren som startat e-readerföretaget Readmill.”
Hur ser ni på stormen kring upphovsrätt och fildelning i spåren av de amerikanska lagförslagen Sopa, Pipa samt Acta här i Europa?
”Vi uttalar oss inte i den frågan. Jag kan inte kommentera det mer än så.”
Erik Wahlforss har i dag inga tankar på att sälja och lämna företaget även om han skulle kunna göra det som en rik man.
”Vi har kunnat välja investerare som är väldigt grundarvänliga. De har pushat oss till ännu större visioner än dem vi hade från början. Jag är typ noll procent motiverad av pengar, men nu är det förstås ganska mycket pengar på spel. Det är lite som kvitt eller dubbelt. Men i princip behöver jag inte jobba mer.”
Vad har du gjort med dina pengar?
”Jag har investerat i andra start-ups som Readmill och Gidsy (en bokningssajt, red:s anm.).
Om Eric Wahlforss skulle bestämma sig för att kliva av finns det en alternativ karriär som samplingskonstnär inom electronica-genren. Under artistnamnet Forss har han gjort flera album och mer är på gång.
Han avslöjar inte mer än att han i år ska släppa ett konceptalbum som bygger på inspelningar i kyrkor, bland annat i Fresta kyrka där hans mamma Maria Stolz Wahlforss är organist och körledare.
”Jag är väldigt stolt över de nya låtarna. Jag har hållit på tre år med dem – mellan två och fem på söndagseftermiddagarna och på semestern. Jag har hjälp av Björks pr-agentur om ett audiovisuellt koncept med två konstnärer. Det är lite hemligt, vi får se vad det blir.”