Detta är skräddarsytt för Spanien. Budgeten som lades fram nyligen innehåller precis den typen av åtgärder som väntas krävas av landet för att det ska få lån av stödfonden ESM. Spanien kan finansiera sig på marknaden, även om det är väldigt dyrt. Och ESM har fått klartecken från den tyska författningsdomstolen och är sedan måndagen officiellt i gång. Det som saknas är en begäran om nödlån från Spanien.
Så varför dröjer det? För det första kan man konstatera att spanjorerna än så länge kunnat dra fördel av OMT utan att behöva be om hjälp. Räntorna har sjunkit i både Spanien och i övriga krisländer sedan stödköpsprogrammet lanserades. Rädsla för att hamna på fel sida i en kamp mot ett ECB med obegränsade resurser avskräcker av förståeliga skäl investerarna från att positionera sig för stigande spanska räntor.
För det andra kan det tänkas att Spanien för underhandsförhandlingar om hur tuffa villkoren ska bli. Enligt finansminister Luis de Guindos diskuterade eurogruppen vid måndagens möte dock inte några ytterligare budgetåtgärder från spansk sida.
För det tredje cirkulerar uppgifter om att USA:s president Barack Obama bett EMU om att sitta still i båten till dess att presidentvalet i USA är avklarat den 6 november.
För det fjärde uppges Tysklands förbundskansler Angela Merkel vilja ha en samlad lösning där såväl Spanien som Cypern och kanske även Slovenien ingår. Orsaken ska vara att ett samlat paket bedöms vara lättare att lotsa igenom det allt motsträvigare tyska parlamentet. Kommentarer från den tyska finansministern Wolfgang Schäuble om att det i nuläget inte behövs något nödlån till Spanien stärker den tesen.
För det femte kan det vara så att såväl de spanska som andra europeiska beslutsfattare hoppas att det på något sätt ska lösa sig ändå, utan att tvingas ge upp beslutanderätt (Spanien) respektive riskera de egna skattebetalarnas pengar (övriga). Det mönstret känns igen från tidigare tillfällen då åtgärder från ECB dämpat stressen.
Men läget blir långsamt mer pressat. Spaniens räntor har börjat krypa uppåt. Tioårsräntan, exempelvis, befinner sig åter över 6 procent. Samtidigt stiger arbetslösheten och de medel centralregeringen avsatt för krisande regioner börjar tryta.
Internationella valutafondens färska prognos är ingen upplyftande läsning. Enligt IMF blir budgetunderskottet 7 procent i år och 5,7 procent nästa år. Det kan jämföras med de 6,3 respektive 4,5 procent som övriga EMU och Spanien kommit överens om. Vidare tror IMF att ekonomin krymper med 1,3 procent nästa år medan den spanska regeringen räknar med minus 0,5 procent.
Den ekonomiska statistiken från Spanien tyder tyvärr på att de mer pessimistiska bedömarna har rätt. Att en ansökan till slut kommer är det få som tvivlar på. Men ju längre den spanska regeringen, och andra inblandade väntar, desto större blir skadan på vägen dit.