En trappa upp ligger hotellets andra restaurang. Det är samma kök, men här kan man boka bord.
På de tre översta våningarna ryms åtta hotellrum. Standardrummen har olika utformning. Vårt rum är stort och ljust, men badrummet är placerat alldeles för nära sängplatsen och ett ventilationsaggregat utanför fönstret är störande.
När vi påtalar detta blir vi genast och utan extra kostnad uppgraderade till superiorrummet högst upp. Eftersom prisskillnaden bara är 30 pund är det definitivt värt att boka superiorrum med en gång, för här uppfylls våra förväntningar.
Badrummet med mycket marmor – vi befinner oss som sagt nära Marble Arch – ligger i rummets ena kortände och har både badkar och duschkabin. Sängen är stor och skön. Det ostörda läget borgar för lugn nattsömn.
The Grazing Goat lämpar sig bäst för hotellgästen som rest till London för en helg med shopping, restaurangbesök och nöjen.
Hotellet ligger på en lugn och smal enkelriktad gata bara två kvarter norr om Oxford Street. Lika långt åt andra hållet är det till de pittoreska kvarteren kring Montagu Square, där för övrigt den svenska ambassaden ligger.
Men det är inte dit vi styr kosan, vi korsar i stället Baker Street i riktning mot de mysiga kvarteren längs Marylebone High Street på bekvämt gångavstånd. Detta nästan lite byliknande stråk med den vackra bokhandeln Daunt Books, slaktarbod och ostbutik korresponderar väl med vårt hotells stil.
Restaurangen på The Grazing Goat har fått utmärkelsen Three star champion av The Sustainable Restaurant Association, en organisation som arbetar för att krogar ska verka för en hållbar utveckling.
Restaurangen kan karaktäriseras som gastropub. Maten är rustikt anpassad till hotellets moderna pubkaraktär, det lantliga möter det brittiska finköket. Menyn pekar trendriktigt mot vad som kan betecknas som finare husmanskost.
Vi satsar på tonfisktartar och färsk sparris till förrätt. Dagens fisk är en forell med tillbehör. Oxfilén, som vi också provar, är väl hårdgrillad.
Tyvärr får vi intrycket att köket ibland väljer genvägar – potatismoset är misstänkt likt pulvermos och frukostjuicen känns som om den kommer från en pappkartong. Frukosten är allt från en bastant engelsk med bacon och blodpudding till hemgjord musli med krämig yoghurt.
Servicen är vänlig och familjär. Det finns ingen reception och när vi anländer får vi först veta att vi inte kan få checka in förrän klockan 15. När vi grymtat lite över detta erbjuder sig personalen vänligt att ta hand om bagaget och ringa så fort rummet är iordningställt.
Det, liksom det vänliga bemötandet när vi ville byta rum, gör att vi lämnar The Grazing Goat med ett gott intryck. Ett litet familjärt hotell i all enkelhet som vi ska komma ihåg nästa gång det är dags för en weekendresa till London.