Arbetslöshetsförsäkringen är nu så undermålig att den inte längre skyddar arbetslösa mot stora inkomstförluster. Särskilt allvarligt blir detta om konjunkturen och bostadsmarknaden går ned. Vi behöver därför en bredare diskussion om a-kassans betydelse för samhället då ett lands finansiella stabilitet i hög grad avgörs av hur hushållen klarar av en negativ utveckling av ekonomin.
I samband med finanskrisen 2008 blev sambandet mellan bostadsmarknad och finansiell stabilitet uppenbar.
Efter flera år av ansvarslös utlåning och uppblåsta bostadspriser följde i många länder en spiral av fallande bopriser, stigande arbetslöshet, betalningsinställelser och försämrade statsfinanser.
Även i Sverige förs en intensiv ekonomisk debatt om huruvida hushållens skulder är oroväckande höga och ifall vi har en bostadsbubbla som hotar stabiliteten i ekonomin. Om ostadsmarknaden börjar svikta, exempelvis utlöst av en plötsligt stigande arbetslöshet, skulle det snabbt kunna föra Sverige från ekonomisk stabilitet till en allvarlig skuldkris. Då blir hushållen mer försiktiga, drar in på sin konsumtion, vilket dämpar efterfrågan och ökar arbetslösheten ytterligare.
Om fler hushåll inte längre klarar sin skuldsättning och bankerna har för svag kapitaltäckning och likviditet, kan staten till slut tvingas skjuta till enorma summor skattepengar för att täcka bankernas förluster. Effekten av en sådan utveckling ser vi dagligen i rapporteringen av eurokrisen.
Vi noterar att i många av de värst skulddrabbade länderna är jämställdheten svag. Ofta har familjerna bara en yrkesverksam vilket gör att arbetslöshet drabbar hushållsekonomin dramatiskt. Den svenska jämställdhets- och familjepolitiken med utbyggd förskola, föräldraförsäkring med mera har underlättat för både mamman och pappan i familjen att förvärvsarbeta. Den svenska jämställdheten när det gäller kvinnors förvärvsarbete är därför en viktig faktor också för den ekonomiska stabiliteten.
Samma roll spelar i praktiken en bra arbetslöshetsförsäkring – när den fungerar. Tyvärr har försäkringen under en lång följd av år försämrats så påtagligt att den numera är att betrakta som ett grundskydd och inte den nkomstförsäkring som var tanken.
I dag får endast 10 procent av de heltidsarbetande som blir arbetslösa tänkta 80 procent av den tidigare lönen.
Eftersom taket inte räknats upp på tio år ligger maxersättningen från a-kassan i stället en bra bit under 50 procent av genomsnittslönen i Sverige. Två av tre arbetslösa får ingen arbetslöshetsersättning alls – utan är hänvisade till egna besparingar, familjen eller socialbidrag.
Detta är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige.
Många fackliga organisationer har kunnat kompensera en del av försvagningen med inkomstförsäkringar.
Men detta är otillräckligt då möjligheten att få ersättning i huvudsakligen förutsätter att arbetslöshetsförsäkringen fungerar och att man omfattas av den.
Den åtgärd som skulle få störst effekt är att förbättra arbetslöshetsförsäkringen främst genom att ersättningstaket höjs så att fler omfattas av inkomstskyddet. Det skulle påtagligt minska framför allt medelinkomsttagarnas ekonomiska risk i de större städer där bostadspriserna har ökar snabbast.
Detta är den enskilt viktigaste åtgärden för att se till att fler kan behålla sitt boende och sin konsumtion vid arbetslöshet. Enligt våra återkommande mätningar anger cirka 15 procent av 18–65-åringar att de skulle tvingas göra något drastiskt åt sin hushållsekonomi, till exempel flytta om de blev arbetslösa en längre tid. Har man då också stora lån på sin bostad blir detta lätt ett sänke för ekonomin och skulle påtagligt öka risken för kraftiga bostadsprisfall i en lågkonjunktur.
Att höja a-kassan är en politiskt enkel förändring. Den skulle också bidra positivt till omställning och dynamik på arbetsmarknaden, minska risken för framtida krascher på den svenska bostadsmarknaden och mildra konsekvenserna om det skulle inträffa. Kostnaden för att genomföra åtgärden är liten i relation till den ökade ekonomiska motståndskraft som skapas.
Eva Nordmark
Ordförande, TCO
Roger Mörtvik
Samhällspolitisk chef, TCO