”Jag var en så kallad helgpappa”, säger han.
”I mina karriärval spelar familjen en viktig roll. Jag läste någonstans att livet handlar om att jonglera med bollar. Jobbet är som en gummiboll, du tappar den och den studsar upp igen. Familjen, däremot, är som en glasboll. Om du tappar den kan den gå sönder. Jag är försiktig.”
Det är mitt i veckan när Alexander Izosimov tar emot Di Weekend i hemmet i Djursholm, en sjötomt med eftertraktad utsikt över Stora Värtan. Han öppnar dörren barfota och sätter snabbt på sig skor. Han är ledigt klädd i håliga jeans och åtsittande svart tröja – efter åren som direktör har han nästan blivit allergisk mot kostymer, förklarar han.
En portugisisk vattenhund ligger utsträckt och smälter passande in i den beige salongsmattan. Konst pryder väggarna, en ukrainsk kvinnlig artist vid namn Oksana Mas har en framträdande plats i salongerna med stora, moderna verk.
I detta hus, på övervåningen, bodde en period den världsberömda pianisten Käbi Laretei, en gång gift med Ingmar Bergman. När hon flyttade lyftes hennes flygel ut genom fönstret.
Den vetskapen verkar ha påverkat det Bergmanbeundrande paret Izosimov att slå till och köpa fastigheten. Alexander Izosimov pekar stolt på en oljemålning i varma färger, målad 1955 av Per Falk. Den har titeln Den goda människan i Sezuan.
”Av allt vi budade på under Bergmanauktionen lyckades vi köpa denna för en överkomlig summa.”
Att sluta som vd för Vimpelcom kändes naturligt, inte bara med hänsyn till familjen, berättar Alexander Izosimov. Sedan han tog över vd-posten 2003 hade bolaget bytt skepnad. Fram till 2011 hade Vimpelcom mer än tiofaldigat omsättningen från 9 miljarder kronor till 135 miljarder kronor och antalet abonnenter ökade från 11,4 miljoner till drygt 200 miljoner.
Under sitt sista år som vd hade Alexander Izosimov rott i hamn en av de senaste årens största telekomaffärer. Italiens tredje största operatör Wind Italy och Nordafrikas ledande mobilföretag Orascom, båda ägda av egyptiern Naguib Sawiris, slogs ihop med Vimpelcom.
Plötsligt var Alexander Izosimov chef för det sjätte största mobilföretaget i världen. Det var dags att gå vidare.
”Jobbets natur förändrades. Det hade blivit ett praktiskt operationellt jobb där allt fokus låg på att skapa synergieffekter.”
Hur var det att leda ett företag där de två storägarna, norska Telenor och den ryska oligarken Mikhail Fridmans Altimo, ständigt låg i konflikt?
”Det var tufft. Jag försökte beakta minoritetsägarnas intressen, de var fria från konfliktstyrda agendor. Minoriteten intresserade ju sig främst för företagets välmående och att aktien gick bra.”
Varför blir det alltid bråk med Mikhail Fridman? Även Telia Sonera har ju stångats med honom när de ägde Megafon ihop och Telias ägarkonflikt fortsätter än idag i Turkcell.
”Jag respekterar och beundrar honom på många sätt. Han är smart och konsekvent i vad han tror på. Till skillnad från de allra flesta känner han sig bekväm med konflikter. Han ser det som en produktiv kraft. Finns det ingen kontrovers skapar han en. På det sättet är han nog inte så olik den svenske legendaren Jan Stenbeck.”
”Men Mikhail Fridmans ledarskapsfilosofi är olik min. Han tror på stark och ihärdig press på ledningen, medan jag vill engagera och motivera ledningen. Enligt honom skulle några få utvalda leda företaget och resten följa efter som soldater. Hans metoder har fungerat i Ryssland.”
I början av Alexander Izosimovs tid som vd anklagade Telenor honom för att gå Fridmans ärenden. Inte långt från bostaden, i konferensanläggningen Villa Pauli i Djursholm, gjorde Telenors vd Jon Fredrik Baksaas och Mikhail Fridman upp om sammanslagningen av Vimpelcom och Kyivstar i september 2009. Alexander Izosimov, som då precis slutat som vd, återgick till vd-uppdraget.
Tele 2:s framtid i Ryssland vill Alexander Izosimov inte spekulera om. Han påpekar dock att Vimpelcoms svenska konkurrent behöver hitta en rysk samarbetspartner om den långsiktigt ska kunna verka i landet.
Han minns med ett leende när han försökte närma sig Tele 2:s dåvarande ordförande Vigo Carlund med ett långt och välskrivet brev som innehöll ett erbjudande om köp. Som svar fick han ett papper med orden ”No thanks”.
Alexander Izosimov beskriver sig mer som en skapande företagare än som en operativ förvaltare. Han uppskattar så kallad kalkylerad risk.
”För många år sedan sa jag i en intervju att jag var en försiktig äventyrare. Det stämmer även idag.”
När den aktuella debatten om Telia Soneras förehavanden i Uzbekistan kommer på tal vill han nyansera bilden något. Huruvida Telia mutat regimen är en sak, men han ogillar debatten här hemma som av principiella skäl ifrågasätter svenska företags närvaro i ickedemokratiska stater.
”Tron att länder måste bli demokratiska innan man kan omfamna dem är felaktig. Det är precis tvärtom. Affärssamarbete leder till ekonomisk utveckling och bereder vägen för en demokratisk utveckling. Titta på bara på revolutionen i Tunisien och Egypten, där internet spelade en viktig roll.”
Men kan ett företag som Telia Sonera ha kontroll över sin verksamhet i Uzbekistan?
”Det är en helt annan fråga. Då pratar vi om huruvida det är rimligt att vara där ur ett riskperspektiv. Ärligt talat, av alla länder skulle jag nog säga att Uzbekistan är bland de mest riskfyllda. Jag vet det av egen erfarenhet. Vimpelcom finns i landet och trots Vimpelcoms uttalade tillväxtstrategi har verksamheten i Uzbekistan varit en försäljningskandidat.”
”Den uzbekiska regimen är oförutsägbar. Plötsligt smäller staten skatter på dig helt ur det blå. Och du får inte ut pengarna eftersom valutamarknaden är kontrollerad och ickefungerande. Risken i landet är nog oproportionerligt hög i förhållande till avkastningen.”
På frågan om den politiska risken i det forna hemlandet Ryssland är Alexander Izosimov mer försiktig. Som affärsman anser han sig egentligen inte vara i position att uttala sig om det politiska läget i något land, men det går inte att bortse från att risken i Ryssland har ökat på sistone.
”Debatten som Pussy Riot-rättegången drog i gång visar att det ryska samhället bubblar. En annan aspekt som skapar obehag för investerare är det legala systemet, som inte fungerar. Magnitsky-fallet (advokat som torterades till döds i ryskt fängelse, efter att ha avslöjat ett av de största skattebedrägerierna i Rysslands historia, reds anm.) är ett exempel på det. Så fort det finns en politisk koppling till ett skatteärende blir systemet oförutsägbart. Om du frågar mig om jag litar på att det ryska rättsväsendet är opartiskt och rättvist blir svaret nej”, säger Alexander Izosimov.
Alexander Izosimov föddes 1964 i en av världens kallaste städer, Yakutsk i östra Sibirien, dåvarande Sovjetunionen. Normal vintertemperatur är minus 40 grader. Floden Lena korsar industristaden som har många gruvföretag, bland annat Alrosa som utvinner en femtedel av världens diamanter.
Alexander Izosimovs föräldrar var geologer Hans far dog när han och hans syster fortfarande var barn. På 1980-talet flyttade han till Moskva och studerade till civilingenjör på det statliga prestigeuniversitet MAI, Moscow Aviation Institute. Han upplevde försöket till statskupp på plats i augusti 1991 innan konsultföretaget McKinsey identifierade talangen i honom. I december upplöstes Sovjetunionen.
”Jag lockades av ett konsultjobb på firman i Stockholm och flyttade till Sverige. På den tiden bodde jag i en hyreslägenhet på Nytorget på Södermalm”, berättar han.
Sedan Alexander Izosimov stigit ned från det operativa vd-jobbet verkar han som styrelseproffs. I början av året fick han det prestigefyllda uppdraget som styrelse-medlem i den svenska kronjuvelen Ericsson.
”Jag tror att Ericsson erbjöd mig en plats i styrelsen tack vare min färska kunskap om telekombranschen och min förståelse för utvecklingsländer. Dessutom har jag god kunskap om branschdynamiken efter mitt arbete som ordförande för den globala branschorganisationen GSMA.”
Han sitter även i styrelsen för det Kinnevikkontrollerade mediebolaget MTG och fondjätten East Capital, men rollen på East Capital vill han förändra. Uppdraget som ledamot i ett fondbolag har blivit allt mer finansiellt tekniskt och Alexander Izosimov känner att det har blivit svårare för honom att bidra eftersom han saknar tillräckligt djupgående kunskap om den alltmer reglerade finansmarknaden.
”Att vara styrelseledamot ger en intellektuell utmaning, men det är inte tillräckligt skapande. Jag håller nog fortfarande på med en självrannsakan för att förstå hur jag framöver ska förverkliga mig själv.”
Tiden finns för att sjösätta något nytt. Likt den McKinsey-konsult han en gång började sin karriär som förklarar han logiskt att de totalt sex styrelserna han arbetar i möts cirka sex gånger per år och att han behöver cirka tre dagar för att förbereda varje styrelseträff. Tre dagar gånger sex gånger sex blir 108 dagar.
”Halva min tid är jag sysselsatt.”
Alexander Izosimov är först lite tvekande innan han avslöjar vad han faktiskt planerar framöver. Tillsammans med sin franske mentor och gamla kollega från tiden på chokladbolaget Mars, Pierre Laubies, vill han skapa ett långsiktigt ägarbolag för företag i såväl rika som fattiga länder. Investeringstakten skulle vara ett till två företag inom konsumentsektorn per år. Hans investeringsbolag blir majoritetsägare.
”Vi vill skapa ett ägarbolag som inte är drivet av omedelbar avkastning. Det ska ge ett långsiktigt värde för aktieägarna. Vi vill identifiera bolag utifrån den operativa verksamheten mer än utifrån en möjlig finansteknisk fördel”, säger han.
”Det finns väldigt få institutioner av den karaktären, om man tänker efter. Wallenberg är ett exempel, Kinnevik och familjen Stenbeck ett annat. De har båda ett framgångsrikt recept till ett långsiktigt ägande.”
Hur långt har ni kommit i planeringen?
”Lite längre än att det bara är en idé. Vi har haft preliminära diskussioner med potentiella investerare, och de har inte sagt att idén är dum. Men djävulen sitter i detaljerna och detaljerna finns inte där än. Jag och min partner debatterar möjliga tillvägagångssätt varje dag på Skype. ”
”Det kanske blir en total flopp, men då har vi haft mycket roligt under processen”, säger Alexander Izosimov och berättar att verksamheten ska heta Deep Roots Capital. Ett träd måste ha tillräckligt djupa rötter för att växa högt, förklarar han.
Izosimov visar oss ut genom huset, går ned längst den sluttande trädgården och stannar vid strandlinjen. Di Weekends fotograf Jesper Frisk ber honom att sätta sig vid kajen.
”Vill ni att jag ska hoppa i vattnet också?” frågar Alexander Izosimov med glimten i ögat.