Först bemötte han dem, med kollegan Lars EO Svensson i spetsen, som anser att Riksbanken har satt räntan för högt och därmed bland annat orsakat för hög arbetslöshet. Per Jansson upprepade att inflationen mätt med KPIF, som rensar bort effekterna av Riksbankens ränteförändringar, uppgått till 1,85 procent under åren 1995-2011.
”Eftersom KPI-inflationen (det officiella måttet på inflationen, di.se:s anm.) under samma period var ungefär 1,5 procent kan man lite förenklat säga att 3-4 tiondelar av KPI-inflationens avvikelse från inflationsmålet förklaras av att Riksbanken under perioden har sänkt räntan mer än den höjt den.”
Per Jansson bemötte också dem som tycker att inflationsmålet bör höjas, exempelvis professor Lars Calmfors, och/eller kompletteras med ett sysselsättnings- eller arbetslöshetsmål.
Han lyfte fram riskerna med att ändra ett redan inarbetat mål.
”Risken är stor att en höjning från 2 till 3 procent skulle tolkas som att inflationsmålet kommer att höjas lite nu och då, när läget upplevs som problematiskt”, sa Per Jansson.
Han tillbakavisade också att penningpolitiken i längden kan påverka utvecklingen på arbetsmarknaden.
”Trots perioder med mycket stark tillväxt och konjunktur har arbetslösheten aldrig varit lägre än strax under 6 procent, med ett genomsnitt sedan 2000 på ungefär 7 procent. Den absolut övervägande delen av arbetslösheten är således strukturell snarare än konjunkturell”, sa Per Jansson.
Han sa också att det kan vara kontraproduktivt att försöka lägga över ansvaret på sysselsättningen på Riksbanken eftersom det flyttar fokus från den politiska arenan, där problemen kan åtgärdas.
”Ibland får man nästan intrycket att själva syftet med att försöka bolla över ansvaret för sysselsättningen på centralbanken är att man ska slippa ta de ganska obekväma beslut som kanske skulle krävas för att skapa en god sysselsättningsutveckling.”
Det tredje kritikområdet rör den förda penningpolitikens otydlighet, exempelvis att olika argument lyfts fram vid olika beslutstillfällen.
”Det kan kanske ligga något i det. Här är det dock viktigt att komma ihåg att direktionen består av sex individer som har sina egna personliga åsikter”, sa Per Jansson.
Enligt Per Jansson är det centralbankens skyldighet att ta hänsyn också till sådant som inte enkelt låter sig kvantifieras i ekonomiska modeller, som exempelvis i vilken utsträckning en högre ränta minskar risken för framtida dramatiska fall på bostadsmarknaden.
”Om vi nu upplever en viss utveckling som oroande kan vi, som jag ser det, inte avstå från att agera bara för att saker och ting är svåra att kvantifiera eller inte kan inordnas i en förenklad teoretisk tankeram för hur penningpolitik bör bedrivas.”