En kombination av lägre riskaptit, svagare tillväxtutsikter och ihålligt volatila och stora räntespreadar för euroområdets periferi har enligt IMF lett till en ökning i makroekonomiska risker. Samtidigt har tillväxtmarknadsriskerna ökat, eftersom utsikterna för dessa ekonomier i allt högre grad verkar vara länkade till den globala konjunkturcykeln.
Tidigare har uthålligheten i tillväxtekonomierna i en global högriskmiljö märkts i ett ihållande investeringsflöde som sökt den "relativa säkerheten" i sektorns fasträntetillgångar.
"Men en ytterligare eskalering av stressen i euroområdet utgör risker, särskilt för länderna i Central- och Östeuropa. En inbromsning i den ekonomiska aktiviteten höjer dessa risker, eftersom vissa tillväxtmarknadsekonomier endast har begränsat policyutrymme för att erbjuda kontracyklisk stimulans och skydd mot externa chocker", skriver IMF.
Kreditriskerna bedöms som i stort sett oförändrade jämfört med i våras. De ligger därmed fortsatt på hög nivå givet den förnyade försvagningen i banksektorn och kredittrycket mot europeriferin har kompenserats av viss förbättring i hushållens och företagens balansräkningar i utvecklade ekonomier.
IMF konstaterar att en fortsatt försämring av eurokrisen är den viktigaste risken mot den globala finansiella stabiliteten, men stigande obalanser på andra håll ger också skäl till oro.
"Safe-haven" flöden till Japan pressar ner japanska statspappersräntor till nära rekordlåga nivåer, trots en allt mer utmanande statskuldsnivå och en allt starkare koppling mellan stat och banker. Samtidigt prisar derivatmarknaderna in risker för stigande räntor och ökad valutavolatilitet.
I USA har safe-havenflöden, centralbanksköp och sänkta risknivåer i balansräkningarna lett till en kompression av kreditriskpremier och räntenivåer som saknar motstycke. Skuldtaket och det fiskala stupet, och därtill relaterad osäkerhet, är de viktigaste omedelbara riskerna i USA, men på medellång sikt är det ohållbar skulddynamik som är den viktigaste orosfaktorn.
"Om sammantryckta kreditspreadar ökar på ett oordnat eller snabbt sätt kan de långsiktiga finanspolitiska riskerna utgöra växande stabilitetsutmaningar för USA och det globala finansiella systemet", skriver IMF.
Fonden konstaterar att marknaderna inte prisar in en sådan utgång, vilket tyder på en viss grad av självbelåtenhet (complacency). Det speglas också i utökade långa positioner i amerikanska statspapper i breda investerarklasser, trots att ränterisken i stort sett är ensidig givet att policyräntan ligger nära noll.
IMF noterar vidare att globala centralbanker har reagerat på de förhöjda riskerna mot den finansiella stabiliteten och på stramare kreditförhållanden med en fortsatt ackommoderande penningpolitisk hållning. De stora centralbankerna har fortsatt att implementera extraordinära åtgärder den senaste tiden, vilket har bidragit till att höja priser på risktillgångar och minska räntespreadarna för euroområdets periferländer den senaste tiden.
IMF-rapporten välkomnar de "viktiga steg" som de europeiska myndigheterna tagit, och uppmanar till en "kraftfull implementering" av de annonserade åtgärderna. Men trots interventionerna fortsätter privat kapital att flöda ur euroområdets perifera länder, och även om ECB:s annonsering av obligationsköpprogrammet, OMT, har lett till minskade statsräntespreadar så har bank- och företagsspreadarna inte minskat i motsvarande mån, och det kan bli en hämsko för återhämtningen.
I höstrapporten uppdaterar IMF en rapport som presenterades i april, och som analyserade effekterna av bankernas deleveraging (minskade balansräkningar) i tre olika scenarier.
IMF finner nu att fördröjningar med att lösa krisen har höjt uppskattningen om hur mycket bankernas tillgångar kommer att minska. I ett basscenario räknar IMF nu med att bankernas balansräkningar kommer att krympa med 2.800 miljarder dollar under perioden tredje kvartalet 2011 till och med fjärde kvartalet 2013. I april var motsvarande prognos 2.600 miljarder dollar.
I ett scenario med svagare policyrespons ökar prognosen om hur mycket balansräkningarna kommer att krympa till 4.500 miljarder euro, att jämföra med 3.800 miljarder i aprilprognosen.
"Den största bördan beträffande minskning i prognostiserat kreditutbud faller på euroområdets periferi, där de kombinerade krafterna av bankdeleveraging och statlig stress genererar mycket starka motvindar för företagssektorn", skriver IMF.
I basscenariot antar IMF att förtroendet återvänder gradvis i takt med ytterligare åtgärder som demonstrerar politiskt åtagande mot närmare integration. Mer specifikt antas beslutsfattarna etablera en gemensam banktillsyn enligt nuvarande tidtabell och att trycket mot räntespreadarna hålls tillbaka, eventuellt med stöd av ECB:s OMT-program. Politikerna i periferländerna antas vidare fortsätta med anpassningsprogrammen.
I detta scenario förbättras policytrovärdigheten och förtroendet gradvis, och kapitalflykten från periferin till kärnan bromsar in.
"Aktiviteten kommer fortsatt att sjunka i periferin på grund av fortsatt höga finansieringskostnader, och kärnan ser endast en mycket trög tillväxt", skriver IMF.
I ett scenario med "komplett" policyrespons stannar prognosen på att bankernas balansräkningar kommer att krympa med 2.300 miljarder dollar under perioden (2.200 miljarder i aprilprognosen). I detta scenario antas att beslutsfattarna i euroområdet tidigarelägger de åtgärder som antas i basscenariot.
"Dessutom presenterar de en tydlig vägkarta mot en bankunion och fiskal integration och levererar en större initial insats mot dessa mål", skriver IMF.
Exempel på sådana åtgärder kan vara upprättandet av ett insättningsgarantiprogram för euroområdet och en mekanism för att upplösa banker med gemensamma backspärrar, eller konkreta åtgärder mot en fiskal integration.
"Under detta scenario börjar euroområdet återintegreras finansiellt i takt med att policytrovärdigheten återställs och kapitalflykten vänder. Finansieringskostnaderna i periferin och kärnan normaliseras i slutet av 2013, kreditkanalerna återöppnas i takt med att bankstressen avtar och den ekonomiska tillväxten återvänder i periferin och ökar i kärnan", skriver IMF.