”Även om man kan tycka att chefer borde ha koll på det här så är det ett jobb som den anställda i de flesta fall måste göra”, säger Sofia Rosu, förhandlare på fackförbundet Jusek.
När argumenten och faktaunderlaget tryter är risken stor att man blir osaklig och till exempel hänvisar till andras löner och prestationer eller sin privatekonomi i stället för att koncentrera sig på vad man själv har åstadkommit.
”Att börja prata om att man fått barn, köpt ett nytt hus eller slösat bort en massa pengar på krogen är de absolut sämsta argumenten”, säger Karin Klerfelt, förhandlingskonsult och vd för företaget Astarcan.
Det är lätt att komma till lönesamtalet med ett uppdämt missnöje över lönen, men man får inte låta känslorna skena i väg utan i stället försöka få till en balanserad diskussion med chefen.
"Att vara för tuff och kräva en massa utan underlag är inte bra. Men det är lika illa att utmåla sig själv som ett offer och till exempel säga att alla andra i branschen och på företaget tjänar bättre än vad man själv gör", säger hon.
Dessutom får man inte missa chansen till förhandling när tillfälle ges.
"Jag har pratat med många personalchefer inom den offentliga sektorn som är förvånade över att framför allt kvinnor tar den lön som erbjuds utan att ställa några motkrav. Att man över huvud taget inte prövar att förhandla", säger Karin Klerfelt.
Sofia Rosu på Jusek tycker även att man ska vara försiktig med att ställa ultimatum och hota med att lämna företaget om man inte är extremt oumbärlig för företaget.
"Då måste man verkligen mena det och verkligen vara beredd att säga upp sig om man misslyckas med löneförhandlingen. Risken finns att chefen säger: Gör det då, säger Sofia Rosu", förhandlare på Jusek.