På hedersplats i foajen, pyntad med en dagsfärsk blomma, övervakar en byst av den tyske grundaren Otto Richard Goring gästernas välkomnande. Service och stil är ledorden för Londons enda större hotell som varit i privat ägo i över 100 år.
Gästerna bor långt ifrån de internationella hotellkedjornas miljö. Här är alla 71 rum olika och rumsnumret ger ingen ledtråd till på vilken av hotellets fem våningar man bor. Di Weekend har bott på översta våningen, ett mindre rum på cirka 20 kvadratmeter, inrett med möbler och tapeter i en stil kallad edvardiansk barock.
TV:n, gömd bakom skåpdörrar, en digital radio, luftkonditionering och en 20-årig telefon hör till de få moderna detaljerna i rummet.
Däremot saknas kylskåp och även om rummet har ett kassaskåp uppmanas gästerna att inte använda det eftersom försäkringen bara täcker värdesaker i hotellets stora kassaskåp.
Badrummet, som en gång var hotellets stora konkurrensfördel, är moderniserat i gammal stil och har ett rejält badkar och träpaneler längs väggarna. Det var badrummen och centralvärmen som förr lockade kungafamiljens gäster att ta in på The Goring. Den dåvarande norska kronprinsen Olav lär vid kröningen av George VI 1936 ha sagt att ”på Buckingham Palace får jag dela badrum med fem personer, här får jag ett för mig själv.”
Kungafamiljen besökte ofta The Goring för afternoon tea med barnen och här bodde också drottning Marys sällskapsdam Violet d’Arcy under åren 1920–1925.
En annan höjdpunkt i hotellets historia är att den amerikanska stridsledningen i Europa under första världskriget sköttes från The Gorings kök, där en direkt telefonlinje med president Woodrow Wilson upprättades.
I modern tid uppmärksammades The Goring när Kate Middleton valde att tillbringa dygnet före bröllopet med prins William på hotellet tillsammans med sin familj. Under ett par dagar före vigseln stod samtliga rum tomma av säkerhetsskäl.
Hotellet ritades av dåtida stjärnarkitekten John Evelyn Trollope. Femstjärniga The Goring styrs sedan 2005 av Otto Richard Gorings barnbarns barn Jeremy, som utbildats vid hotellskolan i Lausanne.
Även om rummen är ambitiöst inredda, de finaste av designstjärnor som Tim Gosling och Nina Campbell, är det miljön i salongen, matsalarna och verandan mot den stora skyddade trädgården som gör att The Goring förtjänar sina fem stjärnor.
Baren och den lilla matsalen med små skinnfåtöljsgrupper är behaglig och från menyn smakar fisk- och skaldjurstallrik utmärkt, liksom den brittiska ostbrickan med en getost som smälter i munnen. En flaska champagne från Ayla och märkt som Goring Selection kostar 600 kronor, ett anständigt pris för att vara ett lyxhotell.
Den enda servicemissen på hotellet är när ett champagneglas i vårt sällskap går sönder och vi inte automatiskt får in en ny flaska.
Den lilla matsalen och verandan är fullsatta på eftermiddagarna då hotellet lockar med klassisk afternoon tea. Vid middagstid är det stora matsalen, inredd av Tim Gosling med möbler från David Linley, som är huvudattraktionen. Maten håller hög klass och köket fick i fjol utmärkelser av restaurangguiderna Tatler och Zagat.
För den som vill träna bort lite av lyxmaten hänvisar The Goring till ett gym i närheten, vilket ingår i rumspriset. En föredömlig broschyr med rekommenderade joggingrutter i närheten finns också på rummet.
Di Weekends testdygn avslutas med en frukost som är över förväntan, trots att vi dyker upp en halvtimme innan lilla matsalen öppnar.