En kvinna i gruppen har en Gucciväska i rubinrött och mossgrönt axelband till en illrosa glansig klänning. Hon pratar mandarin med sydkinesisk brytning till en jämnårig man och två yngre kvinnor. De går av vid tunnelbanestoppet Central, distriktet där Hongkongs mesta lyxshopping finns.
"Vi är här för att handla", berättar mannen, och räknar upp varuhusen han alltid besöker när han är här.
De är alla i det absoluta toppskiktet vad det gäller lyxmärken. Kvinnan bär en slät plastpåse synbarligen direkt från flygplatsen. Klockan är tio på förmiddagen, de kommer precis lagom till att butikerna öppnar.
Eftersom Hongkong är en frihamn och varken har tullavgifter eller moms på varor och tjänster har ön ett internationellt rykte som paradis för lyxshopping. Varor som smink till exempel är 30 procent billigare än på kinesiska fastlandet. En annan viktig anledning till att fastlandsturisterna handlar i Hongkong är att risken att köpa förfalskningar är liten.
Hongkongs klassiska siluett ses bäst från fastlandet. De mest iögonfallande skyskraporna är välkända, och ett färgglatt ljusspel om kvällarna presenterar dem en efter en, till ackompanjemang av elektronisk musik: "Bank of China!", "Jardin House!", "Prince's Building!" ekar en högtalarröst över sundet.
Skaror av turister ser på från andra sidan vattnet. Hongkong är en symbol för modernitet och välstånd för många på fastlandet.
Inne i varuhuset Prince's Building pågår ombyggnationer för att kunna möta den ökande efterfrågan. De nya butiksytorna i lyxvaruhuset omges av tunna plankväggar med stora reklamtavlor. Väggen runt en ny Cartier-butik pryds av en jättelik gepard liggande med tassarna i kors på en hög med smyckesaskar - i rött och sirligt guld.
James Woo är säkerhetsvakt i varuhuset:
"Jag skulle säga att de flesta som handlar här är från fastlandet."
Han kan enkelt se vem som är från Hongkong och vem som kommer från Fastlandskina.
"Hongkongborna är vana vid pengar, och är arroganta. Fastlandsturisterna är helt annorlunda. De har precis fått sina pengar, och vet inte riktigt vad de ska göra med dem. De är trevligare. Sen känner man såklart igen dem på sättet de talar, och hur de klär sig. De kanske var bönder för en generation sedan, och nu ska allting vara märkesvaror. En fastlandskines kan ha en Cartier-logga som räcker från ena axeln till den andra", säger Woo.