På den lilla skärgårdsön Oaxen har situationen varit den omvända. Krögarparet Magnus Ek och Agneta Green har sedan mitten av 1990-talet drivit en restaurang som tillhör de allra främsta i Sverige, men de har saknat högklassigt hotellboende.
Sedan säsongsstarten på valborgsmässoafton ligger M/S Florence förtöjd vid bryggan nedanför restaurangen med det lite anspråkslösa namnet Oaxen Skärgårdskrog. Det är en flodbåt från 1935 som köpts från Holland och byggts om från bostad till ett litet hotell med 13 bäddar – sex dubbelrum och ett enkelrum.
Som alltid i denna lilla skärgårdsvik går kvalitet före kvantitet. Antalet bäddar har inte ökat nämnvärt jämfört med det primitiva boende som fanns på M/S Florences föregångare, men standarden är en annan.
Ombord råder en atmosfär av elegans, exklusivitet och kvalitet. Här sitter ek, ebenholts, palisander, belgisk skiffer och fem olika sorters marmor i golv, väggar och dörrar. Inredningen minner om 1930-talets art déco-epok.
Fartygets särart har så långt det varit möjligt bevarats av de nya ägarna.
Vi checkar in i Kaptenshytten på första däck, en av endast tre hytter med privat toalett och dusch. De två andra, som är dyrare, har dessutom egen utgång till däck. Den enda moderna tekniken på rummen är en docka med högtalare för Ipod, som lånas ut om man inte har sin egen, samt ett trådlöst nätverk för internet.
Kaptenshytten är 20 kvadratmeter stor och har ett rymligt badrum. Sammanlagt fyra fönster längs styrbordssidan, två i sovrummet och två i badrummet, ger fin utsikt över Himmerfjärden och badplatsen ett par hundra meter bort. Ett dopp är den enda formen av rekreation som erbjuds.
Himmerfjärden är farled för godstrafik från Mälaren och Södertälje mot Landsort och Östersjön. Det märks – när lastfartygen passerar gungar det ombord på den flatbottnade hotellbåten.
Det får man leva med, vi befinner oss trots allt på sjön. Då kan det vara svårare att stå ut med att det är så lyhört.
Boende på hotellet måste äta på den prisbelönta restaurangen, som lockar långväga gäster. När vi korsar landgången på väg upp till den gamla disponentvillan anländer en ribbåt med ett tiotal middagsgäster som bär kostym under överdragskläderna.
Det är för matens skull man reser till Oaxen, om det råder ingen tvekan.
Om man under en eftermiddag följt livet på landet från akterdäck är det lite som att kliva in i en annan värld när man sätter sig till bords.
Kökschefen Magnus Ek är en modernist, därtill lagd åt det tekniska hållet. Maträtterna är genialt uppbyggda kombinationer av konsistenser: något rejält att bita i, något krämigt, något krispigt.
Örter från den egna odlingen är rikligt förekommande, även i efterrätterna.
Varje rätt har sin egen clou i form av det oväntade, lite mystiska. Det händer att man frågar sig: Går det verkligen att äta?
Som förrättens ”bortglömda fiskdelar”. Det är inte alls något gammalt fiskrens, men ändå inälvor som man aldrig skulle komma på att äta. Dessa samsas med svensk bläckfisk – jodå, det finns sådan – och en pilgrimsmussla. Det krämiga står purjolökspurén för, och det krispiga är svarvade potatisslingor som friterats. Spännande och läckert.
Anklevern är förpackad i en genomskinlig ”karamellpåse” av stelnad sockerlag som ger en krispig, söt kontrast till den lena levern.
Ännu ett exempel på vad köket överraskar med är myskankan som serveras med en lök som bakats i lera. Kronärtskocka och oxmärg ger smak. Måltiden når ett crescendo när vi serveras champagne, 1989 Pommery Louise, därtill från magnumbutelj, till ostarna.
Bland desserterna utmärker sig rabarber med yoghurtkräm och med ett täcke av Oaxenhonungsgelé och en märklig chokladglass med saltvatten som smakar förunderligt.
Till maten serveras oemotståndliga små portionsbröd som gör oss lyckliga. De avslutande sötsakerna är som utstuderade små konstverk av choklad och gelé, tyvärr lite bortkastade efter en så överdådigt njutningsfull måltid.
En middag på Oaxen Skärgårdskrog är en helaftonsföreställning. Nästan alla gäster äter femrätters- eller avsmakningsmenyn.
På Oaxen finns inga weekendpaket eller andra erbjudanden, som till exempel Grand Hôtel kan locka med. Frukost, drycker och snacks som serveras ombord kostar extra.
Hotellrummet hamnar på krognotan som därmed kan uppfattas som väl utmanande. Vi kan bara konstatera att den som unnar sig en vistelse på Oaxen blir rikt belönad.
