Även om Carl-Johan Bonnier (bilden) inte säger det rakt ut så känner han sig nog lite bortglömd. Inte minst av de sina.
Och då talar vi inte om hans familj, utan om de Bonnierägda tidningarna.
För Carl-Johan Bonnier har inga problem med en anonym roll som privatperson. Däremot visar han gärna upp sig som företrädare för den stora familjekoncern där han är ordförande.
Inte minst efter ett år som 2003 då koncernen redovisade en miljardvinst, vilket är en av de bästa vinsterna hittills för Bonnierkoncernen.
Bokförlagen säljer böcker som aldrig förr och veckotidningsverksamheten kan återigen liknas vid den sedelpress den var under 1940-, 50- och 60-talen.
Och alla de framgångarna har under våren passerat tidningarnas spalter mestadels i notisform.
"Ett exempel är Bonnier Books resultat som det inte skrevs så mycket om. Då står det i stället i tidningen om Brombergs förlag som MTG möjligen har tjänat någon miljon på någon gång", säger Carl-Johan Bonnier.
Men Carl-Johan Bonniers diplomatiska sida hindrar honom från att påpeka sådana saker direkt till tidningarnas redaktörer. Erfarenheten i de tidigare generationerna inom Bonnierfamiljen är nämligen att den typen av kritik snarare skulle stjälpa än hjälpa.
"Ett exempel är min pappa Johan som satt i Expressens styrelse och gick ut och sa offentligt att han var missnöjd med Olle Wästberg. Då avgick Olle Wästberg, men han var själv också tvungen att avgå på grund av att det inte fungerar att agera så."
I takt med Bonniers framgångar genom åren har ni blivit en makthavarfamilj i den svenska överklassen Samtidigt ska ni leva på massmarknadsprodukter som fungerar bland "vanligt folk". Hur håller du dig uppdaterad?
"Personligen är jag ju konsument och har mycket synpunkter, men jag har också väldigt stor respekt för att jag inte är målgrupp för alla våra produkter. Det avgörs ute i de enskilda bolagen vad de vill göra för produkter och det är en anledning till att vi inte kan centralisera Bonnierkoncernen. Om jag skulle bestämma vad vi skulle ge ut så skulle vi ha en mycket, mycket mindre affär än i dag", säger Carl-Johan Bonnier.
"Sedan är det rätt naturligt att affärsjournalistiken skriver mycket för aktieägarna. Då blir konsekvensen att det inte skrivs lika mycket om ickepublika bolag. Det är både bra och dåligt. Men det är klart att det är kul när något positivt uppmärksammas, däremot har jag inget personligt behov av att synas mer."
Jag slog i tidningsarkivet Affärsdata för att se hur många artiklar som innehöll namnen Cristina Stenbeck respektive Carl-Johan Bonnier under ett års tid. Du hade sju omnämnanden, mot Cristina Stenbecks 337.
"Ja, hon är ju mycket snyggare än jag så medierna har gjort rätt bedömning", skämtar Carl-Johan Bonnier.
Jag tänka mig att du får vara måltavla för det som står i till exempel Expressen eller de dokusåpor som TV 4 visar?
"Absolut, men jag känner inga problem att stå för allt vi gör så länge det håller god kvalitet inom sin genre. Om du tar Expressen som ett exempel, tycker jag att det är riktigt hög kvalitet om de gör en riktigt säljande och korrekt löpsedel, eftersom den säljer så bra. För Expressen måste sälja bra för att få ut sin pressröst. Det budskap du vill få ut genom Expressen är ju beroende av hur många som köper tidningen."
Även om det står "Britney Spears i sexchock" på Expressens löpsedel?
"Ja, tilltalar det läsekretsen och gör den intresserad av att köpa tidningen så är det bra."
Så länge det håller god kvalitet inom sin genre tycker du alltså att man kan ge ut det mesta?
"Ja, men vi har vissa begränsningar. Vi hade till exempel en väldig debatt när FIB Aktuellt övergick från att vara en informationstidning till att bli en pornografisk tidskrift. Då gjorde vi oss slutligen av med den."
Om hela sanningen ska fram så dröjde själva försäljningen av FIB Aktuellt till att marknaden för tidningen börjat vika. Vid det laget hade Bonnierkoncernen tjänat många miljoner på tidningen som under en period tillhörde de lönsammaste inom koncernen.
I år är det 200 år sedan Gerhard Bonnier, eller Gutkind Hirschel som köpmannasonen från Dortmund ursprungligen hette, startade Bonniers första bokverksamhet i Köpenhamn. Den första boken hade titeln Underfulde og sandfærdige kriminalhistorier.
1827 tog Gerhard Bonniers söner verksamheten till den större svenska marknaden. Först då fick judar rätt att etablera näringsverksamhet i Sverige.
"Antisemitismen var en del av samhället fram till andra världskriget, men familjen Bonnier blev snabbt en del av det svenska samhället. En orsak är att familjen alltid arbetat för svensk litteratur."
De judefientliga strömningarna i det svenska samhället var också ett av huvudskälen till att tidningen Expressen startades 1944. Fortfarande i dag, 2004, känner familjen Bonnier av antisemitiska inslag i det svenska samhället.
"Till och från får vi olika hot från olika grupper, under de senaste åren har vi kunnat se en liten ökning av de strömningarna", säger Carl-Johan Bonnier som själv är döpt och tillhör Svenska kyrkan.
"I dag är de flesta i släkten väldigt sekulariserade, jag skulle tro att vår släkt är som folk är mest vad gäller religionen. Ett undantag är förstås min syssling Åke som är kyrkoherde på Lidingö."
Stör det dig att kopplingen mellan familjen Bonnier och judendomen ofta görs?
"Nej inte alls, det judiska arvet känns ändå som grundläggande för släkten."
2003 var ett rekordår för Bonnierkoncernen. Omsättningen uppgick till 18,7 miljarder kronor och vinsten före skatt stannade på 1 miljard kronor.
Det affärsområde som gick bäst är det där allt började i Köpenhamn för 200 år sedan - bokförlagsverksamheten. 2003 omsatte Bonnier Books 4,8 miljarder kronor och redovisade ett rörelseresultat på 561 miljoner kronor.
"Jag tycker att det känns bra. Bokverksamheten är en av våra absoluta kärnverksamheter. Samtidigt känns det också mindre riskabelt i dag än för några år sedan. Under den värsta internethypen var vi lite osäkra på hur utvecklingen för läsarmarknaden skulle bli. Då frågade vi oss om dagstidningar och böcker skulle komma att hålla. I dag tycker jag man kan se att de kommer att göra det. Det finns ingen tendens att det skulle vara några hotade produkter", säger Carl-Johan Bonnier.
"I princip har vi samma affärsidé i dag som då vi startade för 200 år sedan, det vill säga information och underhållning. Under de här 200 åren har vi följt industrins utveckling och därför är vi i dag ett väldigt diversifierat medieföretag."
Under de senaste 15 åren har Carl-Johan Bonnier varit med och återfört Bonnierkoncernen till ett renodlat medieföretag igen. I praktiken innebär det att ett antal industrier som startades av Albert Bonnier Jr under efterkrigstiden sålts ut.
"Vi har producerat tryckfärg, odlat lax i Nordsjön och vi har gjort stearinljus och servetter. Men nu är vi tillbaka där vi började", säger Carl-Johan Bonnier.
Bonnierkoncernen består av sex olika affärsområden i dag. Vilket blir det sjunde?
"Det kunde ha varit radio, men det blev det inte. Våra expansionsmöjligheter inom nya områden är begränsade av de finansiella resurser som familjeägandet innebär, där vi inte vill gå ut och söka kapital externt. Vi tror inte heller att vi behöver det inom ramen för dessa sex affärsområden."
"Så som det ser ut i dag tror jag snarare på en utveckling åt motsatt håll, det vill säga att de här branscherna konsoliderar sig starkare i ett globalt perspektiv. Därför tror jag inte att medieföretag som Bonniers kommer att växa som mediekonglomerat, utan i stället som internationella bokförlag eller tidningsförlag."
Ni funderar en del på hur Bonnier ska växa internationellt. Hur går tankarna?
"Vi har haft den visionen i 50 år, men vi har inte alltid lyckats. Det beror på att vår marknad historiskt sett varit det svenska språkområdet. Och att exportera en svenskspråkig produkt, oavsett om det är Lasse Åberg eller August Strindberg, är inte lika lätt som att exportera kullager eller andra verkstadsprodukter. Däremot kan vi exportera produktkoncept, bokförlaget är ett bra exempel. Därför har vi under de senaste fem åren ökat vår utlandsandel av omsättningen från 30 till 50 procent."
Är det skälet till framgången i Tyskland eller är lyckträffen med böckerna om Harry Potter orsaken?
"Det är klart att det är en lyckträff att vi köpte in de tyska rättigheterna till den boken, men för att få den lyckträffen så måste du ju ha en hygglig marknadsandel och duktiga förläggare. Tyskland är en marknad med ett fåtal stora bokförlag, och det fanns ett behov av en oberoende förläggare."
Hur kommer det sig att ni inte köpte de svenska rättigheterna till Harry Potter?
"Det var säkert någon som sa nej eftersom personen inte trodde på det."
Är det något som grämer dig?
"Nej, sådan är businessen. Vi sa ju nej till Astrid Lindgren också. Förläggarna fattar ju hundratals beslut av det här slaget per år och det är klart det de duktigaste fattar flest rätt beslut, men i några fall blir det naturligtvis fel."
De senaste åren har lönsamheten för Bonniers dagstidningar försämrats. Både Expressen och Dagens Nyheter har haft stora problem. Men Carl-Johan Bonnier vill inte döma ut framtiden för dagstidningarna.
"Dagstidningarna upprätthåller sina upplagor, kvällstidningarna ökar sina och gratistidningarna har en otrolig framgång samtidigt som det finns hur mycket bra information som helst att få gratis på webben, i tv och radio. Det visar en enorm styrka för dagstidningarna, och läsarmässigt har de inget problem. Däremot har ju konjunkturen på annonssidan minskat intäkterna för dagstidningarna på ett väldigt förödande sätt."
Metros koncernchef Pelle Törnberg brukar säga att deras konkurrenter gör gratistidningar för att de måste, medan Metro gör gratistidningar för att de vill. Startade Bonniers Stockholm City för att ni var tvungna eller för att ni ville?
"För det första tycker jag att Pelle Törnberg får ett enormt stort utrymme i DI. Alltid är det någon positiv artikel om Metro, vilket i och för sig är kul. Absolut, de har gjort en bra produkt, medan man kan kritisera oss för att det tog för lång tid att möta den produkten."
Berodde den långsamheten på att ni inte ville starta gratistidning och därmed riskera att förstöra för Bonniers betalda tidningar?
"Jo, vi ville nog. Men dels tog det ett tag innan den här annonsmarknaden fick den storlek den har i dag, dels hade vi inte någon riktigt bra tidning som vi trodde på. Stockholm City tror jag stenhårt på. Den gör vi inte för att vi måste utan för att vi absolut vill. Sedan är den mycket bättre än Metro."
Finns det en risk att att läsarna säger upp prenumerationen på DN eller struntar i att köpa Expressen och i stället läser gratistidningen?
"Så är ju konkurrensens lagar och det kan man inte hindra genom att undvika att göra bra produkter."
Vilken tidning öppnar du först på morgonen?
"Jag öppnar Dagens Industri först. Där är jag absolut målgrupp. Jag läser opinionsmaterialet först. Sedan läser jag opinionsmaterialet i Dagens Nyheter. Därefter går jag vidare till nyheterna i de olika tidningarna."
Varför opinionsmaterialet först?
"Därför att jag tycker att det i båda fallen oftast är bra, intressant och relevant."
Hur är din relation till Stenbecksfären?
"Jag har träffat Cristina och många andra av de personer som leder de bolagen. Jag upplever inte heller dem som så stora konkurrenter. Det är klart att TV 4 och TV 3 är konkurrenter och att Stockholm City och Metro är konkurrenter, men vi är inte ovänner. Det har ju funnits en del schismer, till exempel när Alma Media och Bonniers tog över majoriteten i TV 4", säger Carl-Johan Bonnier och tillägger samtidigt diplomatiskt:
"Jag har väldig respekt för MTG och jag tycker att Jan Stenbeck var genial. Norska Schibsted är mer att betrakta som en konkurrent för oss."
Bonnierkoncernen ägs i dag av 73 personer. Personerna finns i familjens femte till nionde led. En viktig arbetsuppgift för Carl-Johan Bonnier är att koka samman ägarnas olika viljor till en linje som gör att släkten Bonnier kan fortsätta styra bolaget utan större konflikter.
Han blev tidigt intresserad av företaget och har egentligen aldrig haft någon tanke på att göra karriär någon annanstans.
"Företaget har varit en del av mitt liv sedan väldigt tidigt. Kanske blev det så på grund av att min far Johan, som nog i och för sig var en större visionär än affärsman, alltid var väldigt engagerad i familjen och företaget."
Vad driver dig att arbeta med Bonnierkoncernen?
"För mig är det en stor drivkraft att förmera familjeföretaget och se till att det förs vidare till nästa generation. Jag får en kick av att vara en del av den historiska kedjan. Jag ser det inte som att vi äger företaget, utan att vi bara har det till låns".
Vad krävs för att hålla ihop ett familjeföretag som Bonniers?
"Att delägarna har ett förtroende för ordförande, styrelse, ledning och de familjemedlemmar som finns representerade där. Sedan krävs det även god kommunikation med, och en hygglig utdelning till aktieägarna", säger Carl-Johan Bonnier och tillägger:
"För att förtroendet inom familjen ska kunna upprätthållas är det ju viktigt att alla ägare har klart för sig att det bara är professionalitet som gäller och att nepotism inte finns. Därför är det så att de delägare som arbetar i företaget gör det på egna meriter."
Du har sagt att det "sannolikt är lättare att lura tiotusen aktiägare än femton kusiner". Vad menar du med det?
"Det beror på att du i ett familjeföretag som det här har en så pass förtroendefull och nära relation och kommunikation med dina ägare. De har ett starkt engagemang och du träffar dem relativt ofta."
På en helt vanlig bolagsstämma kryllar det av självpåtagna experter som tycker att de kan bolaget bäst. I Bonnierkoncernen handlar det om människor som dessutom vuxit upp som ägare av ett bolag. Hur hanterar du de konflikter som uppstår?
"Det blir mycket diskussioner och debatt. Men samtidigt fungerar bolagsordningen som i andra företag med stämma, styrelse och ledning. Ägarna väljer en styrelse på stämman som de har förtroende för och sedan tillsätter den en ledning som sköter bolaget."
Du brukar framhålla att Bonniers framgångar beror på att det är ett decentraliserat bolag där besluten tas ute i organsationen. Varför behövs både du och VD:n Bengt Braun i ledningen för Bonnier?
"Normalt behövs det både en ordförande och en VD och vi har ett bra sammarbete."
Med lite perspektiv på stormen kring Bengt Brauns engagemang i Skandia, skulle du ha svarat annorlunda när han frågade om det var okej att ta ordförandeuppdraget i bolaget?
"Nej, jag tycker fortfarande att det beslutet var riktigt baserat på de värderingar vi gjorde vid det tillfället. Jag delade Bengts bedömning av hur mycket tid arbetet med Skandia skulle ta. Sedan visade det sig att de bedömningar vi gjorde var fel och då tog han konsekvenserna av det och slutade i Skandia."
Fick du gå in och stötta Bengt Braun i situationer som inte hade med Bonnier att göra?
"Nej, Bengt organiserade sig på ett sätt som inte gick ut över arbetet på företaget. Däremot var det säkert mentalt påfrestande för honom personligen."
Vad skulle du säga om han frågade dig igen om ett ordförandeuppdrag i ett större börsbolag?
"Om han skulle vilja det så får vi göra en ny bedömning."
Hur länge ska du sitta som ordförande i Bonnierkoncernen?
"Det får aktieägarna avgöra. Jag är 52 år i dag och har personligen inget intresse eller stark önskan att sluta. Däremot kan det ju finnas släktingar som tycker annorlunda så jag kan aldrig vara helt säker", säger Carl-Johan Bonnier skämtsamt.
Bengt Braun har ett förmånligt pensionsavtal värt uppskattningsvis över 100 Mkr. Hur motiverar ni det?
"När vi räknat på det själva så får vi det till 93 Mkr. Det är ett bra pensionsavtal som skrevs när Bengt Braun anställdes på Marieberg i slutet av 1980-talet. Det innebär att han har möjlighet att gå i pension vid 55 års ålder. I dag börjar man mer gå över till premiebaserade pensionsavtal och det kanske är ett sätt att ha en bättre kontroll. Men i Bengts fall är det inbetalt sedan länge."
Vad tycker du om dagens ersättningsdebatt? Är det ett problem i svenskt näringsliv att det är fint för ägarfamiljer att tjäna pengar, men inte för enskilda chefspersoner?
"Det kanske är en onyanserad debatt. Det är väldigt svårt att avgöra vem som är värd vad. Däremot är det lätt att bestämma sig för att ägare ska ha en viss avkastning på sitt kapital som ägare. Det är också lätt att bestämma sig för att en talang som en författare eller idrottsstjärna ska få tjäna mycket pengar. Men vem ska avgöra vilka företagsledare som är talanger eller inte? Samtidigt har jag förståelse för kritiken och det har antagligen funnits en del avarter. Därför är det bra att vi får en debatt som hyfsar regelverket."
Familjen Bonnier har en försiktig utdelningspolicy. Trots miljardvinsten 2003 uppgår aktieutdelningen till de 73 ägarna till i sammanhanget modersta 63 Mkr.
"Utdelningen hålls på en stabil och något ökande nivå oavsett de kortsiktiga resultatutfallen. Vår ambition har varit att vara försiktiga eftersom vi inte tror att vi kan hämta in pengar från aktieägarna. Därför delar vi ut vad vi tycker är relativt lite."
Störst ägare är Albert Bonnier Jr:s dotter Jeanette Bonnier med 10 procent av aktierna. Veckans Affärer uppskattade nyligen marknadsvärdet på innehavet till 1,5 miljarder kronor.
Hur mycket av Bonnierkoncernen äger du själv?
"Jag har ungefär 1 procent i bolaget. Sedan har mina söner var sin procent. Jag ser det här ägandet mer stiftelsemässigt. Det här är ett förvaltande för att föra vidare och inget att kapitalisera på."
Hur fungerar det om någon ägare vill sälja sin andel?
"Vi skrev ett nytt aktieägaravtal 1998 som gäller till 2030, det anser vi vara en generation. Det aktieägaravtalet behandlar en del bolagsstyrningsfrågor, men det behandlar också hembud och inlösen av ägandet. Där har varje delägare rätt att lösa in sin del. Det är ingen lysande affär, men du har chansen att lösgöra ditt kapital. Enligt den formeln är värdet på koncernen i dag ungefär 4 miljarder kronor", säger Carl-Johan Bonnier och tillägger att det i alla fall är bättre än det tidigare avtalet där värdet på aktierna uppgick till noll kronor.
Privat är Carl-Johan Bonnier gärna ute i friska luften. Under den ljusare delen av året är det golf och amatörflyg som gäller. På hösten är det jakt och på vintern utförs- och längdåkning som fyller fritiden. Han åker bland annat Vasaloppet.
"Det är roligt. Det är en folkfest och det tillhör folkbildningen att ha åkt Vasaloppet om man är svensk. Sedan har det blivit en grej inom företaget och vi åker det för att ha kul. Samtidigt tycker jag loppet är lite för långt."
Förra hösten flyttade Carl-Johan Bonnier från Lidingö till familjeresidenset Villa Manilla på Djurgården i Stockholm. För Carl-Johan Bonnier innebär det att han återvänt till det hus där han bodde till 20-årsåldern.
Det var i det huset som hans far Johans brinnande engagemang och intresse för familjeföretaget smittade av sig på Carl-Johan Bonnier. Han har dessutom ett hus i Frankrike, dit han åker på lediga stunder.
"Jag flyttade ut till Djurgården förra hösten. Min far bodde där från det han föddes tills han dog. Sedan blev det tomt och då passade det mig bäst."
Men det var väl en del debatt om det i släkten, vem som skulle bo där?
"Jag vet inte om det var debatt, men vi lade i alla fall frågan på bordet. Det är ett typexempel på en förtroendefråga i släkten. Jag upplever det inte som något kontroversiellt."
Efter skilsmässan för några år sedan är Carl-Johan Bonnier som han själv uttrycker det singel. Om han blir uppvaktad låter han vara en hemlighet.
"Det finns yngre killar än jag att uppvakta", skämtar han.
Och vem vet, kanske får han nog av familjeliv på jobbet.